Hans Wallsons tränarkarriär tog fart 2013 när Skellefteå valde att sparka Anders Forsberg för att denne hade skrivit på för Modo under pågående säsong. Med bara ett par omgångar kvar av grundserien fick Wallson tag steget upp från rollen som J20-tränare i Skellefteå till samma tjänst fast i representationslaget. Väl där fick han fira sitt första SM-guld, i Coop Norrbotten Arena efter 4–0 i matcher mot Luleå Hockey, bara två månader senare.
Efter fyra säsonger (eller drygt tre) med två SM-guld och fyra seriesegrar kom erbjudandet han inte kunde tacka nej till. Huvudtränare i NLA-laget ZSC Lions.
– Det var en härlig utmaning att få chansen. Det handlade om att få testa något helt nytt och det var verkligen något nytt jag ställdes inför, konstaterar Hans Wallson.
Nytt, på vilket sätt?
– I SHL visste du hur alla lagen spelade här har du i stort sett ingen aning. Här spelar en del lag med press, andra med zonförsvar och några lag spelar med en mix av allting. Det är roligt, men samtidigt innebär det att du hela tiden måste vara på tå. Du kan aldrig räkna ut vad som kommer att hända.
Frågan är om inte den största skillnaden trots allt ligger på det personliga planet. Wallson bodde under sin karriär i städer som Kiruna, Boden, Kalix och Lenhovda så vägen till världsstaden Zürich har varit allt annat än spikrak.
– Vi har tre timmar till Milano, ett par timmar till Frankrike och München ligger ungefär lika långt ifrån oss. Det är klart att matkulturen här inte liknar den svenska eller den nordsvenska i alla fall. Det är mycket färsk frukt och sallad här vilket är bra.
– Det är ju inte som i Kiruna där bananerna är bruna när de är färska och kommer till butiken. Frukten här har lite annan färg, skrattar Wallson.
Att hans nya hemstad ligger centralt placerad visas om inte annat språkligt.
– Språket har väl varit ganska tufft. Beroende på var du spelar så varierar språket. I en del matcher så är det franska som gäller och möter vi Linus Klasen och Patrik Zackrisson (Lugano) så är det italienska som medan man pratar schweizisk tyska här i Zürich trots att det är samma land. Det har varit många nya upplevelser som jag kommer att ta med mig under resten av livet.
Och du har lärt dig alla språken?
– Visst nu pratar jag allt flytande.....ha, ha nej, men visst jag har snappat upp lite här och där och jag tar mig fram i alla fall, skrattar Wallson.
Hur bor du?
– Jag bor en kvart från hallen och ytterligare 20 minuter från själva stadskärnan. Här är det flera från laget som bor och vi bor fantastiskt bra. Jag har en tvåvåningslägenhet med fem rum.
Fem rum (!), vad gör du med allt utrymme?
– Jag måste ha plats med skivstången, skrattar Wallson.
Hur är det att bo i själva staden Zürich?
– Det är en kanonstad med mycket kultur och historia. Sedan så har du Hallenstadion som är världens mest uppbokade arena och där är det konserter hela tiden. En nackdel är väl prisnivån då Zürich är dyraste staden i hela landet.
Från en framgångsrik tillvaro i Sveriges bästa lag då till att träna ett topplag i den mindre uppstyrda ligan i Schweiz var steget kanske längre än vad Wallson hade kunnat tänka sig.
– Den största skillnaden är alla olika kulturer som finns i laget. Alla har ett eget kynne och den största utmaningen från början var att få alla att dra åt samma håll. Du måste som tränare lära dig att trycka på rätt knappar sett utifrån spelarna härkomst, säger han.
Går det att jämföra jobbet i Sverige och i Schweiz?
– SHL är betydligt mera uppstyrt här får du ta det onda med det goda och du får räkna med att det blir någon miss här och där. Du kan inte som tränare strypa spelare här för att få dem att göra som du vill, säger Wallson innan han fyller på med:
– Ibland får jag bita mig i läppen för att inte brinna upp.
ZSC Lions parkerar för närvarande på tredje plats i ligan och laget har åtta matcher kvar att spela.
Känns det som om att föreningen är nöjd med ditt och Lars Johanssons jobb?
– Tja det är väl svårt att säga. Vi ligger där klubben hade som mål att ligga, men det är ju ingen som kommer ner i omklädningsrummet och berättar hur duktiga vi är, förklarar Wallson.
Är du rädd för att bli av med jobbet?
– Nej absolut inte, men det är en tuff liga att spela och träna i. Här hör det till vardagen att spelare och tränare flyttar runt. Det enda du kan göra själv är att fokusera på ditt jobb och göra det så bra som du kan.
Vilket mål har klubben med säsongen?
– Officiellt så är det topp fyra i ligan och semifinal i slutspelet. Sedan så är det givetvis så att alla är professionella och det är bara seger som gäller.
Hans Wallson har en bakgrund som ungdomstränare i Skellefteå innan han lyftes upp i hetluften. Han började med J18-laget och tog sedan steget upp i J20. Under hans tid i juniorlagen var det i stort sett vardagsmat att unga spelare fick chansen i representationslaget. I Zürich är inte verkligheten den samma.
– Den största skillnaden mellan hockeyn här och i Sverige är prioriteringen skola kontra hockey. Här går skolan först i alla lägen och det är skoldag mellan 08:00 och 17:00. Vi har försökt lyfta upp ett par killar som är födda runt 2000, men det är tvärstopp. Svaret har varit att de inte kan träna dagtid och då blir det svårt.
Vad innebär det för era unga spelare?
– Förutsättningarna att utvecklas som ung hockeyspelare är mycket sämre här än i Sverige. Visst det är bra med skola – men samtidigt så fungerar det att kombinera skola och hockey på andra ställen.
Även om hockeyn ännu inte är på samma nivå som i Sverige så är draget på läktarna fullt jämförbart.
– Här samlas publiken före matcherna och har grillfester och så dricks det en del öl och under matcher. En hel del öl, säger Wallson och skrattar.
– Det är full rulle i 60 minuter oavsett vem du möter eller vad det står i matcherna.
Hur hockeykunnig är publiken?
– Det vet alla kring hockeyn att den där genuina kulturen inte finns ännu. Det är något som är på väg att byggas upp, men samtidigt behöver inte allt vara som i Sverige för att det ska vara bra.
Nu har Hans Wallson och hans assisterande tränare Lars Johansson (tidigare GM i Skellefteå) bara några matcher kvar till slutspelet i Schweiz.
Du har ytterligare ett år kvar på kontraktet. Vad händer sedan tror du att du är klar med utlandet då?
– Det är en befogad fråga, men omöjlig att svara på. Jag är här och nu, säger Wallson.