Den före detta fotbollsdomaren är en upptagen man. Han driver flera företag, är författare, föreläsare och expertkommentator. På senare år har han dessutom synts i tv-program som På spåret och Draknästet.
– Det är ganska mycket just nu, som du kanske märkt efter att ha försökt få tag på mig i några dagar, säger Jonas Eriksson.
Han skrattar och ursäktar sig.
Det var många som ville se honom som Fredrik Reinfeldt efterträdare i Svenska fotbollförbundets styrelse.
– Det kändes både roligt och hedrande och för tio eller tjugo år sedan hade jag kanske sagt ja. Men det hade varit ett enormt åtagande. Jag kände att min tid inte riktigt räcker till, säger Eriksson.
– Jag skulle kunna dra ned på vissa saker och frigöra tid, om det var något jag kände att jag ville göra, men det där är ett heltidsuppdrag. Plus. I det där uppdraget jobbar man ju med allt från elit- till breddfrågor och integration. Samtidigt som man ansvarar för kanslipersonalen. Jag trivs med mitt liv, även om jag jobbar mer än vad jag borde göra, och det lockade inte mig, säger den 50-årige norrbottningen – som är ekonomiskt oberoende sedan många år tillbaka – och berättar att hans livssituation dessutom gör det möjligt för honom att då och då åka och se sitt Luleå Hockey spela.
När Luleå för ett par veckor sedan slog Brynäs med 4–3 i Gävle var han och hotellprofilen David Viklund där tillsammans med några vänner.
– Det var en fantastisk kväll och inget av de andra lagen känns överjävliga så mina förhoppningar om en lång säsong med ett lyckligt slut är goda. Insatser som den i lördags får en samtidigt att börja undra hur bra vi egentligen är, säger han.
Sällskapet dröjde sig kvar i arenan en stund efter slutsignalen hade ljudit för att tacka laget för segern.
Precis som alla de som hade klämt ihop sig på bortasektionen. Då var det någon ståplatssupporter som upptäckte honom och det dröjde inte länge innan ordet hade spridits och en ramsa startades. Den handlade om att de vill se honom i Luleå Hockeys styrelse.
– Det gjorde mig glad och kändes smickrande. De där dårarna är helt underbara. Jag är fascinerad över deras passion. Kärleken till föreningen och stan är härlig att se. Sedan var det häftigt att höra dem ta över arenan.
Uppgifter gör gällande att även du tog ton den där kvällen.
– Ja, de ville att jag skulle starta en ramsa. Det var nog första gången någonsin de jublade åt något en domare gjort och efteråt körde de klassikern "domarjävel, tack ska du ha" (skratt). Det var humoristiskt av dem.
Är ett uppdrag inom Luleå Hockey något som intresserar dig?
– Jag har aldrig pratat med valberedningen och är inte insatt i vilka förväntningar som finns på en ledamot i Luleå Hockey. Eller var föreningen vill nå. Det där är inte heller vilken förening som helst, som jag ser det, det är en regional stolthet. Jag var på plats i Delfinen den där kvällen elitserieplatsen säkrades och min passion för Luleå Hockey är djup. Jag tror att jag hade kunnat bidra och har inte bara förståelse för hur idrottsvärlden fungerar och erfarenhet av att bygga organisationer, utan även ett brett nätverk. Annars är min vän David Viklund ett fantastiskt alternativ. Han erbjuder en kombination av hjärta, nätverk och kompetens inom ett område som blir allt viktigare för föreningar som Luleå Hockey. Jag tror han hade kunnat göra mycket nytta och är faktiskt förvånad att han inte har blivit nominerad än.