Vad är Luleå Hockey? Å ena sidan den lättaste frågan i stan – ett hockeylag, dumhuvve – men å andra sidan en hel doktorsavhandling. Om vi fokuserar svaret till den spelmässiga delen av föreningens herrlag står en enda sak klar.
Åsikterna går isär.
Stefan ”Skuggan” Nilsson är på det klara med vad han vill göra. I en intervju i våras sa den nye huvudtränaren så här.
– Vi har försökt kommunicera att vi ska vara kreativa och lösningsorienterade i spelet med puck. Helt klart är det viktigt att vi får äga puck och känna en trygghet i det.
Det är naturligt att tränare implementerar sina egna idéer på sitt lags sätt att spela, men under de senaste två åren, när Nilsson varit assisterande till Joakim Fagervall, har Luleå Hockeys herrar faktiskt försökt vara kreativa och lösningsorienterade i spelet med puck från säsongsstart.
Förr eller senare har det gått åt helsicke.
Så småningom har poängen ändå börjat ticka in igen – men först när laget började spela vad jag och många med mig uppfattar som klassisk Luleåhockey.
Enkla lösningar. Fart. Tyngd. Stundtals inte utan viss brutalitet.
Stefan ”Skuggan” Nilsson sa i samma intervju att det var viktigt att våga stå fast vid planen, att inte skicka dubbla budskap, att aldrig vika från den inslagna vägen. Det är lätt att bli misstänksam. Ska Luleå Hockey 2016/2017 åka ”Skuggans” klappklapp-tåg hela vägen ner i avgrunden?
Så här i efterhand vill den nye Luleåtränaren nyansera sig.
– Man får aldrig tappa själen. Det finns något som alla föreningar står för, det ska vi inte tafsa på, det måste finnas kvar. Men vi måste också klara av att jobba med någon slags offensiv tanke där vi äger pucken, säger Nilsson.
Vad betyder det?
– Inte nödvändigtvis att vi ska spela runt, runt i det oändliga. Vi måste hitta en effektivitet, ha snabba spelvändningar, hitta skottlägen – man kan göra många olika saker när man äger pucken.
Det där med att ”äga pucken” handlar mer om att skapa offensiv än att skapa innehav?
– Ja. I varje moment där vi har puckkontakt ska det finnas en tanke, en tanke som ska leda oss framåt. Jag strävar inte efter att vi ska styra ner puckar i kortsarg och forechecka nio av tio gånger. Jag vill att vi betydligt oftare tar in pucken kontrollerat i offensiv zon.
I fjol fick ni annars väldigt bra utdelning på just att styra ner puckar och forechecka.
– Ja, och det var den stora förändringen vi gjorde. Vi fick en bra vändning tack vare det, det lyckades bra.
Hade det inte varit enkelt att fortsätta på det spåret?
– Vi märkte ändå att det blir ganska lättläst. När lagen vet vad man strävar efter blir det svårt att skapa effektivitet, skott och målchanser med det spelet. När vi mötte tillräckligt skickliga lag varannan dag så klarade de av att spela sig ur vår press.
Men det borde väl gå att vidareutveckla?
– Jag tror ändå att om Luleå ska vinna SM-guld måste vi klara av att spela oss till målchanser på ett bättre sätt än vi gjorde i fjol. Det enkla funkar – men bara till en viss gräns. Vi måste fortsätta utmana oss själva.
Att bestämma sig för ett spelsystem är inte nödvändigtvis en enkel process. Luleå Hockeys sportsliga ledning har satt upp en målbild, vissa övergripande mål som föreningens lag ska jobba efter. Men innanför den ramen är det relativt fritt.
– Man börjar med en filosofi. I grunden handlar det om vad Luleå Hockey är. Jag har varit här i nästan alla år, vi ses som ett hårt arbetande lag. Vi har varit jobbiga, med mycket skridskoåkning och fysik. Det måste finnas kvar, leva vidare.
Det hela började med samtal och visst detektivarbete kring fjolårssäsongen.
– ”Osten” har haft en utvärdering med spelarna, vi tränare har också haft samtal med dem. Sedan har vi tränare gjort en egen analys, vävt ihop hela paketet och sedan gått tillbaka till spelarna för att kontrollera hur de ser på det.
Vilka?
– De mer etablerade, kaptenerna, de som vi oftast har en lite tätare kontakt med. Vi har bollat lite tankar, de är väldigt positiva till det vi tänkt göra. Det är inga stora saker, men för ett tränat öga kommer det säkert att märkas.
Vad ska det ge?
– Dels hoppas vi att individerna ska få ut mer av sig själv, dels hoppas vi naturligtvis att laget ska prestera bättre, göra fler mål, vinna fler matcher.
Ända sedan Jonas Rönnqvist lämnade Luleå Hockey har föreningens herrlag jobbat för att bli mer spelförande, mer kontrollerande i spelet med puck. Det här är inte ett splitter nytt spelsätt – det är en fortsättning på det arbete som påbörjades under Joakim Fagervall, när Stefan ”Skuggan” Nilsson var assisterande tränare.
– Vi sa det redan när ”Jocke” tog över – vi vill lägga till en mer offensiv tanke i det hårda jobbet. Vi försökte ta fram en pedagogik för hur vi skulle nå fram till spelarna med det. Det handlar om att ge dem utrymme, att de inte ska bli sågade när de gör misstag. Till nästa säsong vill vi ta nästa steg i det.
Varför?
– Vi vill skapa fler mål. Det har vi inte riktigt lyckats med.
Är det här en slags proteströrelse mot den hockey som Luleå Hockey spelade under Jonas Rönnqvist?
– Nej. Det är min uppfattning att ”Osten” är rätt öppen med att låta tränarna sätta sin egen spelmässiga agenda. Jag tror Rönnqvist fick spela på sitt sätt, "Jocke" fick också rätt fria tyglar och jag känner att jag får möjlighet att utveckla min typ av hockey. Vi får fria händer inom ramarna för vad Luleå Hockey ska vara, filosofiskt.
Det är inte så att ”Osten” går in och säger att ”nu ska vi bli ett spelande lag”?
– Nej, inte så. Han är med i våra diskussioner, har sina synpunkter men pekar aldrig med hela handen. Han lyssnar väldigt mycket på vad vi tränare vill genomföra.
Du var ingen brunkare som spelare – det här känns som din sorts ishockey?
– Det är inte nödvändigtvis så att man lär som man levt. Jag far ju inte runt och predikar att de ska spela som jag och visar gamla klipp från -96. Däremot tycker jag att det är viktigt att se vad som ger framgång. Pittsburgh vinner Stanley Cup, Frölunda tar SM-guld, Skellefteå har varit bra länge – det här är offensiva, spelande lag som äger puck. Jag tror att det är på det sättet man vinner. Ett eget, tydligt, offensivt spel – givetvis kombinerat med hårt jobb, defensiv trygghet och spelare som är hängivna till lagprestationen.
Ni har försökt göra det här i två år, men inte riktigt lyckats.
– Jag tycker inte att vi kommit så långt som vi önskat med det offensiva under de här två åren. Vi fick för höga bulor under båda säsongerna, tappade tålamodet och gjorde små korrigeringar. Det vände på skutan, det var bra – men vi fick inte laget att spela fullt ut som vi ville. I slutänden var det nog det som gjorde att vi åkte ut mot Frölunda.
Vad är det som säger att ni ska klara av det nu?
– Vi behöver göra vissa förändringar i vår offensiva taktik, vilka pilar vi ritar på tavlan, men jag tror också att det handlar om pedagogik och tålamod. I fjol, med starten vi hade, kände vi oss tvungna att sätta upp vissa regler. Men det skapade också begränsningar, det sätter rädslor och hinder i huvudet på spelarna.
Men då hade ni ju ett spel som fungerade.
– Ja. Men när det började funka, när självförtroendet kom tillbaka, ville vi ju att spelarna skulle våga göra saker – men det blir så mycket svårare när man dels inte gjort det under säsongen, dels inte varit framgångsrik i det spelet. Därför vill vi vara extra tydliga nu med att man ska få göra misstag, man ska få misslyckas, med de svåra sakerna.
Om samma sak inträffar i år sitter ni ju i samma rävsax. Det krävs nästan att ni lyckas från början.
– Ja, visst, lite så är det. Och måste vi göra förändringar så får det väl bli så – om vi gör analysen att det behövs. Men vi kopplar inte fjolårets dåliga start till spelsättet.
Utan?
– Vi missade lite med tydligheten kring vad gruppen måste göra i grunden. Det hårda jobbet, att fajtas för sin bänkgranne, vi vaggades in lite i SM-guldsnacket och såg oss till viss del som bättre än vi egentligen var. Då tappade vi lite i utförandet, framför allt i det hårda arbetet. Det blir vår viktigaste del, att börja med noggrannhet i arbetsinsatsen från dag ett.