Han och Per Ledin var inte ensamma om att matcha sitt lag hårt i slutet av turneringen.
– Alla lag matchades. Även det vi mötte i finalen. De gick runt på två femmor under den sista perioden, säger Robin Bergström.
Han tillägger:
– Men jag har förstått att vi satte igång en diskussion genom att göra som vi gjorde.
Deras förstemålvakt Love Härenstam stod i samtliga grupp- och slutspelsmatcher och poängligavinnaren Jakob Ihs Wozniak tillbringade mer tid på isen än på bänken.
– Vi tog ut det vi bedömde vara det bästa laget, och vår tanke var hela tiden att spela alla så mycket som möjligt. Fast det är svårt att spela alla när matcherna bara är två gånger 20 minuter långa, och det var några som inte fick göra det på slutet, säger Robin Bergström.
– Det är några som har varit besvikna. Men vi var hela tiden tydliga med att vi tänkte gå runt på lite folk, och jag hoppas vi har nått fram till alla, fortsätter han.
Han tränar till vardags ett av Sunderby SK:s ungdomslag.
– Jag hade nog skämts om jag matchat det laget på samma sätt som vi har matchat det här. I Sunderby SK låter vi alla spela och vi tränare försöker fördela istiden så jämnt det går. Men jag gör inte det nu. Direktivet från förbundshåll var att vi skulle sträva efter att vinna, och vi trodde på den här idén. Vi vann ju också, säger Robin Bergström.
– Jag var med även förra året, och då gjorde vi inte på det här sättet. Då räckte vi inte heller till, tillägger han.
Hur tror du att det hade gått för er om alla spelare hade fått ungefär lika mycket istid?
– Vi hade nog kunnat ta oss en bit in i turneringen, men vi hade kanske inte vunnit den.
Samtidigt som han tycker det är viktigt att alla som vill har möjligheten att spela i klubblagssammanhang tycker Robin Bergström att de bästa måste få tävla.
– Frågan är när gränsen ska dras. Jag vet inte om 15 är rätt ålder eller om man bör vänta med det tills de är 20. Det är en svår fråga och jag tycker det är bra att den diskuteras. Sedan blir den större eftersom det här är en lagidrott, de som håller på med simning delas ju exempelvis upp i olika grupper beroende på hur bra de. Men det är det aldrig några diskussioner om, säger Robin Bergström.
– Det blir ju också svårt om alla ska vara med, då kan vi inte ha turneringar som denna. Vi kan inte heller ha landslag eller ett gymnasiesystem som det vi har, tillägger han.
De hade närmare 200 spelare att välja mellan när de tog ut sitt lag.
– Det låg mycket arbete bakom vår uttagning, vi såg ett hundratal matcher för att kunna göra en rättvis bedömning av spelarna. Men 23 platser var allt vi hade, fler än så fick vi inte ta ut, säger Robin Bergström.
– Det är de som inte fått spela så mycket den här diskussionen har kommit att handla om, men jag tror inte det är de vi behöver oroa oss för ska sluta. En del av alla de som inte ens blev uttagna till turneringen går däremot kanske i sådana tankar, fortsätter han.
Han hoppas att även de som inte fick spela i de avslutande matcherna känner att de har en del i att Norrbotten vann turneringen för första gången på 37 år.
– Vi pratade med alla efteråt. Man kan inte förvänta sig att någon i deras ålder säger precis vad de tänker när man som vuxen kommer och pratar med dem. Men det är flera av spelarnas föräldrar som har hört av sig efter turneringen och de med barn som inte fick spela så mycket har sagt att de är glada över att få vara med, säger Robin Bergström.
Han tillägger:
– Att vara med kan också ge en del av dem andra möjligheter.
Är det så?
– Ja, det är några klubbar som har hört av sig och frågat oss om de som inte fått spela så mycket inför intagningarna till deras hockeygymnasier.