"Det var ett långt svar. Lycka till med att klippa ner det här". Bandinspelningen har precis passerat kvarten när Erik Granqvist återigen har snackat flera minuter efter att en fråga har ställts.
Hela tiden med passion och inlevelse.
Hela tiden med en energi som får omklädningsrummet att bubbla.
– Det var därför jag sa till dig inför intervjun att specificera frågorna kring vad du verkligen vill veta. (Niklas) Jihde kan göra tecken till mig, han kan vifta att jag måste komma till skott eller ibland att jag kan sväva ut och fortsätta prata, säger Erik Granqvist och fortsätter:
– Om jag nu tar fem minuter på mig för att förklara en sak så har jag 30 sekunder på mig i TV. Det är en utmaning och därför är det alltid pirrigt inför varje sändning. Man är nästan upphetsad som att man ska spela match. Man vet att det är lajv-TV och det gäller att vara alert och närvarande.
Ibland spelar du ju match också i studion. Du tar på dig målvaktsgrejerna och visar.– Jojo, ibland. Det är det jag menar. Så var det för mig när jag jobbade som coach också, att jag tar på mig och visar. Det är ett sätt för mig att få folk att förstå, för oavsett om jag ska visa något om hur man skjuter eller visar hur målvakterna jobbar så är det lättare för mig att visa med kroppen än att förklara med ord. Det är svårt att förstå ibland när jag pratar så jäkla mycket.
Känns det ibland som att du står hemma i vardagsrummet och instruerar?– Det får jag tacka Jihde jättemycket för. Dels är han så jäkla bra på att ha en känsla för den röda tråden, vart vi är på väg. Sen får han en att känna sig avslappnad. Det är väldigt ofta man totalt glömmer bort att det är kameror, utan man pratar med passion och inlevelse om det som absolut är det roligaste jag vet i livet. Att få jobba med det är jag enormt tacksam för, säger Granqvist, som gång på gång återkommer till Niklas Jihdes betydelse för hans TV-karriär:
– Han har blivit en av mina bästa vänner. Han är så oerhört skicklig, ödmjuk och sympatisk. Att få jobba nära honom och ha honom som mentor när man ska lära sig media har varit extremt kul.
Vi träffas i Sunderby ishall, mittemellan Boden och Luleå. Det om något är symboliskt eftersom Erik Granqvist, nu boendes i Ängelholm, är född och uppvuxen i Boden men som under sin målvaktskarriär förknippas med Luleå Hockey och SM-guldet 1996.
Nu återvänder han varje sommar till Norrbotten till den här ytan mellan städerna för att genomföra Målvaktsverkstan.
– Innan "verkstan" börjar brukar jag ha som tradition att hälsa på "Nobbe" (Robert Nordberg) och Jeanette. De är jättegoda vänner till mig. Att då sen ta den resan från Boden där jag växte upp till Sunderbyn... Eller. Först landar jag i Luleå, och det var ju där man fick jättemycket hockeyfostran. Sen hälsar jag på Robert och Jeanette där jag fick min första hockeyfostran och sen här i Sunderbyn där jag gick hockeygymnasiet med "Osten" (Lars Bergström) som ledare. Det känns verkligen som hemma, det är rötterna där mina drömmar började spira, säger Granqvist.
Granqvist fortsätter:
– Alla har vi ju våra egna drömmar och jag brukar säga på Målvaktsverkstan att vi har två saker gemensamt: Vi älskar målvaktsspel och vi har drömmar, och det är unikt för var och en. En av mina drömmar var att få hålla på med hockey, för jag älskar det mest av allt.
Sen utvecklar han:
– Det är så kul. Nu är det tioårsjubileum på Målvaktsverkstan och det har varit fullsatt varje år. Det är vi tacksamma för och även om jag åker runt med Viasat och har ett jobb som jag älskar så är de här fyra dagarna så enormt utvecklande. Det blir ett forum för utveckling där man prestigelöst byter idéer och erfarenhet. Det är tanken med det här, att verktygslådan ska bli större. Därav Målvaktsverkstan. Det är som en verkstad för målvakter.
När Erik Granqvist ska beskriva sin väg från målvakt, till hyllad målvaktstränare och till succé i TV så blir den gemensamma nämnaren att han hela tiden har varit i grupper som gett allt och lite till.
– Jag har haft enorm tur på det sättet. I Boden hade vi ett jätteduktigt lag. Att få den fostran fram till jag var 16 år och flyttade till Luleå var viktigt – och när jag kom dit var det hundra procent som gällde med "Osten". Sen åkte jag till Färjestad och var där i åtta år och fick vinna några SM-guld till – och där var det också hundra procent som gällde. Det är det även nu på Viasat. Du vet i media, det gäller att leverera där också. Så det där med hundra procent är något som följer med, säger Granqvist.
För att kunna leverera i TV-studion finns det vissa nycklar: Målvaktsverkstan är en, att han inte har släppt yrket som målvaktstränare helt är en annan.
– Jag jobbar som konsult och har jobbat 2-3 dagar i månaden i schweiziska Zug som mentor, sen har jag varit lite mentor för William Rahm (målvaktstränare i HV71) som vann SM-guld och jag har jobbat individuellt med några målvakter. Sen är "verkstan" också viktig på det sättet, för att hålla sig ajour med vad som händer. Vad som är det absolut senaste med målvaktsspelet – men också målskytte. För det där går hand i hand. Samtidigt som vi kollar vad målvakterna ska göra så kollar vi vad de bästa skyttarna i världen hittar på.
Du tog SM-guld som målvakt, du tog dubbla SM-guld som målvaktstränare och du var nära ett NHL-jobb då. Nu är du på sätt och vis i NHL, som TV-expert. Hur trivs du med det här livet?– Det är som en trestegsraket. Ett: Hela barndomen i Boden, att bli TV-puckens bästa målvakt och spela juniorlandslag och så. Det var en otroligt rolig tid. Sen att komma till Luleå med den framgångsvåg som var på 90-talet, även om jag hamnade bakom legendaren Jarmo Myllys, som då var Europas bästa målvakt. Men jag lärde mig mycket av honom och jag hade en extremt rolig tid.
– Sen att få komma och jobba som coach i Färjestad och upptäcka att jag hade mer talang att coacha andra än att utföra det själv – och därifrån till att se William Rahm utvecklas och vinna guld som coach.
Ännu har inte svaret på frågan ovan kommit.
Men den som väntar på något gott.
– Eftersom jag har en grabb som är åtta år kan jag inte ha det bättre än jag har det nu. Jag är hemma och förbereder mig för sändningar under veckan och sen – pang. Jag får sitta och kolla världens bästa hockey och analysera världens bästa spelare och göra det intensivt i 1-2 dygn, säger Granqvist och fortsätter:
– Sen är det enorma förberedelser inför en hockeysändning. Sänder vi på söndag börjar vi på tisdag och sen är det examen när det är match. Så det handlar fortfarande om att förbereda sig men det har blivit bättre balans i livet. Jag har mer tid med familjen, så just nu så...
Här tystnar han faktiskt några sekunder innan han går igång igen.
– Jag kan inte säga. Eller, jag skulle kunna säga att mitt liv aldrig har varit bättre än nu. Det är helt fantastiskt i den fas jag är i nu – men samtidigt när jag tänker tillbaka på hur det var där under mitten av 90-talet med Luleå. Då skulle jag säga att jag inte skulle byta bort det mot något. Du är med på vad jag menar?
Att det här är det bästa jobbet du kan ha för stunden.– Ja, jag får kakan och kan äta den. Tyvärr syns det lite på min kropp...
Granqvist skrattar igen, andas och utvecklar.
– Jag får dels sitta och analysera och jobba med TV med världens bästa ligor och med Jihde och hela gänget. Ett underbart gäng. Det blir som ett lag att vara med där också. Samtidigt får jag vara konsult och får den här iskänslan då och då – och som grädde på moset varje år: Målvaktsverkstan i fyra dagar där det blir det här forumet för utveckling.
Vad är då framgångsreceptet för målvaktsgurun, som för några veckor sen skrev ett nytt treårskontrakt med Viasat, för att gå hem i rutan?
Svaret: Han är sig själv.
– Det sättet som jag förmedlar och presenterar saker på är samma sätt som jag har gjort när jag har coachat. Jag träffade en kompis på Arlanda och han sa "du är precis som du var på mellanstadiet på lektionerna". Lärarna fick ibland ringa hem och be mig räcka upp handen för att jag skulle vara tyst tills jag fick prata, säger Granqvist och tillägger:
– Hockey är så jäkla komplext. Det är som ett konstverk, man kan ta ut olika delar av det och jag kanske gillar att poängtera vissa saker av konstverket medan exempelvis (Håkan) Södergren och Rickard Wallin gillar andra delar. Det där är ett lagspel och jag är glad att jag får bidra med den pusselbit som jag gillar att göra.