Emil Sylvegård var en uppskattad spelare i Luleå med sin intensiva och uppoffrande spelstil. Efter uttåget mot Frölunda i semifinalen valde skåningen att lämna laget för att gå till Linköping.
I Östergötland har hans nya lag gått aningen tungt med en placering i botten av tabellen. Fast denna gång vann laget och Sylvegård fick möta sina gamla kamrater.
– Det är alltid lite extra nervöst då man känner halva laget. Jag hade en underbar tid och det är såklart speciellt att komma tillbaka hit, säger Sylvegård.
Han satte lagets andra mål och överlistade därmed sin gamle kompis Joel Lassinantti.
– Skönt att få göra ett mål och få vinna. Jag hittar en lucka mellan Joels arm och vi är ju bra kompisar så det är roligt att få hänga dit den. Då kan man reta honom lite (skratt).
Vad ska du säga till honom?
– Nej, jag kommer att kiva lite med honom. Vi är ganska bra kompisar så han kivar med mig och jag med honom. Det är mest skönt att vi tar tre poäng.
Målet kom i den andra perioden och därmed också framför hemmafansen.
– Jag blev lite chockad och visste inte om jag skulle jubla. Automatiskt gick armarna upp i luften så det var skönt. Man gör inte så mycket mål och får jubla när man väl gör de.