I somras lämnade Joakim Fagervall, 48, Luleå Hockey efter två säsonger med inställningen att inte träna ett hockeylag igen. I alla fall inte på ett bra tag.
Men i slutet av januari 2017, efter att två tränare fått sparken, har han tagit på sig rollen som huvudcoach i hockeyallsvenska Björklöven. Det efter att ha verkat som general manager i samma klubb under ett halvår.
Norrbottens Media reste ned till Umeå för att träffa den förre Luleå Hockey-tränaren.
Hur känns det att ha klivit ned i båset igen?
– Nu känns det bra. I början kändes som ett misslyckande att vi var tvungna att byta igen. Det är en roll man är ganska bekväm i. Jag slutade aldrig som tränare för att jag tyckte det var tråkigt. Snarare för att testa en annan utmaning. För att jag då kände att just nu är jag klar i Luleå, säger Joakim Fagervall.
Vad har du lärt dig under din tid som general manager?
– Hur jävla mycket jag älskar hockey (skratt). Nej, men det var mer om organisation. Det är lätt att sitta och tycka saker och ting när man sitter i ett A-lagstränarrum även om jag alltid varit ganska delaktig och intresserad av föreningslivet. Jag har varit intresserad av junior- och ungdomshockeyn. Men man fick en ännu större insyn i det nu.
Saknade du att vara tränare?
– Ja, det gjorde jag. Mest i början. Första träningen kunde jag inte ens titta på. Då gick jag hem istället. Jag hade jättesvårt att se mitt eget lag på TV. Jag har fått se dem i efterhand för att kunna ha någon typ av analys.
Hur ser du på säsongen som laget har haft?
– Väldigt svag. Några glimtar i mitten av säsongen men i övrigt ganska genomgående svagt. Med en ganska låg nivå i vårt agerande tycker jag. Stundtals har vi en hög högstanivå men skillnaden mellan högsta och lägsta har varit alldeles för stor. Nu känns det som att vi håller på att dra ihop det mellanrummet lite grann. Det behöver inte vara så jäkla flashigt utan det viktiga är prestationen över tid.
I höstas stormade det kring er spelare Kim Karlsson som var misstänkt för att ha ofredat två kvinnor på krogen. Hur var det att få det som start?
– Sådant stör alltid en organisation. Men det stör alltid mer i organisationen än i laget. Vi hade Kim avstängd i tio dagar och jag har inget minne av att det ska ha stört jättemycket. Men det är ingen bra publicitet för föreningen hur som helst. Rent spelmässigt tror jag inte att det påverkade laget särskilt mycket. Mer organisationens trovärdighet.
Ni har sparkat både Tommy Jonsson och sedan även Marcus Åkeblom som tränare. Hur har det påverkat dig?
– Jag tycker från första början när vi hamnade i den här situationen och bestämde oss för att entlediga Tommy att det redan då var ett misslyckande. Att börja med att efter fem omgångar ta bort en tränare är ett tråkigt beslut. Jag kan inte säga att det var ett tungt beslut eftersom vi valde att ta det. Men det var väldigt tråkigt. Någonstans blir det en urholkning av allt man tror på med kontinuitet och sådant.
Sen sparkade ni Åkeblom också.
– Då var inte beslutet mitt. Men beslutet att tacka ja var mitt. Det var mellan andra och tredje perioden i en match. Just då tänkte jag inte särskilt mycket. Det har varit väldigt omtumlande. Dels för att man hatar att förlora och har mått dåligt över det. Sen skulle jag dagen därpå stå i båset som ansvarig för laget. Jag var 100 procent säker på att jag inte skulle kliva ned i båset. Ändå hamnade jag där. Det var inte att jag gick och sa det för att ljuga eller så. Jag pratade med ”Burra” inte långt innan och jag sa samma sak till honom.
Blir man bättre på att hantera motgångar med tiden?
– Man blir bättre på att hantera det men också att ta sig igenom det. Lösningen är oftast inte att ändra på allting. Om det är något jag lärt mig, och framför allt från två år under Luleå, så är det att inte ändra på allt och stå kvar vid det som man valt att göra. Inte ändra på femmor eller spelsystem. Utan jobba sig igenom de tunga perioderna och skapa en tilltro till systemet. Det absolut viktigaste är att alla tror på det systemet som vi spelar. Som ledare måste du vara stark i den tron och veta att det fungerar. I det här fallet så vet jag det. Jag har en jättetilltro till laget och det vi gör. Jag vet att vi kommer att vända det.
Är det svårt att släppa hockeyn när du är hemma? Gör du det någonsin?
– Jag kan släppa hockeyn. Det kan faktiskt gå en kväll, fast det är hockey på TV, utan att jag kollar på det. Däremot försöker jag jobbar långa dagar när jag jobbar. Jag vill göra klart allting så att jag kan gå hem och göra något annat.
Han fortsätter:
– Oavsett om det går bra eller dåligt i hockey så är det viktigt att hitta en zon i din privatliv. För att vi vinner så är jag inte en bättre människa än om vi förlorar. För mig är det jävligt viktigt att skilja på det. Oavsett hur det går så vill jag må på ett visst sätt när jag är bara Jocke Fagervall - inte tränare. Där tycker jag att man har ett ansvar både mot sin familj och vänner. Man kan inte gå omkring och vara förbannad bara för att vi har förlorat. Då är jag inte en bra vän. För mig är det viktigt att jobba klart och sen kunna gå om. Om det tar en timme längre så får det göra det.
Det är väldigt viktigt att kunna skilja på vem du är och vad du gör.
– Det är jätteviktigt. Speciellt i de här jobben som många upplever som väldigt utsatta. Man är väldigt utsatt men det måste man kunna hantera om man har valt det yrket. Jag tycker det är jobbigare att förlora än att få skit för en förlust. Ingenting är värre än att förlora i tävlingssammanhang. Jag tycker att man ska vara rädd för att förlora för då vill man fan inte göra det fler gånger. Det sägs att man inte ska vara rädd för att förlora – då förlorar man. Jag tror inte på det. Jag tror att man ska vara livrädd för att förlora. Någon som är riktigt rädd för höjder går inte på höjder för att den är livrädd. Jag tycker det är precis likadant där. Jag är livrädd för att förlora och då jobbar man så jäkla hårt för att inte hamna där igen.
Det händer mycket i din gamla klubb. Lars ”Osten” Bergström kliver av som sportchef och Stefan ”Skuggan” Nilsson lämnar sitt jobb som tränare. Har du någon åsikt om det?
– Inte mer än att man måste förvänta sig att det inte automatiskt blir ett bra resultat direkt. All typ av förändring kräver tid. Så även i det här fallet. Det är ganska stort och en era som försvinner på ett visst sätt med ”Osten”. Det kommer in en ny organisation som ska sätta sin prägel på det. Det tar tid och det är ingenting som kommer att lösa sig på en handvändning bara för att det blir en ny sportchef eller ny tränare.
Ser du dig själv återvända till Luleå och Norrbotten i framtiden?
– Det där är jättesvårt att säga. Jag trivdes som sagt väldigt bra i Norrbotten. Skulle det bli en sådan situation i livet eller möjlighet så absolut. Det är Norrbottens lag och som norrbottning är det en ära att få träna eller vara i Luleå Hockeys organisation. Den frågan är just nu ganska kall eftersom jag nyligen varit där. Men man vet aldrig var det bär i livet.