Alla spelare i SHL fick rösta på vilken domare som är bäst i ligan – och precis som ifjol föll valet på Linus Öhlund från Älvsbyn.
– Väldigt hedrande, det är ju spelarna vi jobbar med dagligen och då blir det ett kvitto på att man gjort nåt bra.
Det handlar inte bara om att ta snabba och rätta beslut ute på isen. Som domare behöver man ha en god dialog och kommunikation med spelare och ledare.
– Absolut, givetvis är alla domare på den här nivå är kompetenta, sedan handlar det om hur spelarna upplever att man leder matcherna och där är kommunikation en viktig del.
Linus Öhlund är inne på sin 14:e säsong som domare i högsta ligan och den erfarenheten han har skaffat efter resans gång är förstås ovärderlig.
– Sånt här tar tid att bygga upp, det blir en form av förtroendekapital. Man blir tryggare i allt man gör när man utsätts om och om igen och det skapar förstås en trygghet, säger Linus och fortsätter:
– Gör man bra saker över tid så spelare och ledare vet vad man går för accepterar de eventuella fel bättre nu än när jag var ny.
Linus Öhlund gör som domare fler matcher än de flesta spelarna i SHL. Och reser dessutom mer.
– Styvt 80 matcher har jag dömt i år med slutspel, SHL, CHL och träningsmatcher. Sedan är inte allt guld och gröna skogar då det blir uppemot 100 flygningar och att jag måste sova på hotell 120-130 nätter per säsong. Jag har ju inga hemmamatcher som spelarna, det är bara till Luleå och Skellefteå jag kan köra bil för att hinna hem och sova efteråt.
Hur har SHL utvecklats på senare år?
– Det är en hiskelig skillnad jämfört med då jag var ny. Man tror inte det ska kunna gå mycket snabbare, men farten ökar varenda år. Spelarna är supervältränade, jag skulle säga att det är högre tempo i SDHL än VM men där är de förstås mer "skillade". Sedan går det nästan för fort ibland i SHL, det är svårt klara av det tekniska i den farten.
Det blir många videogranskningar för er?
– Ja, alla större straff måste vi kolla på plus målsituationer om det finns en tveksamhet. Jag gillar systemet, det är så pass mycket på spel så det är viktigt att vi får det rätt.
Det blir extra drama och tystnad då ni ska berätta om domslutet?
– Ja, det har blivit en extra krydda. Stämningen i ishallen kan vara uppumpad men när vi ska berätta blir det knäpptyst... och sedan jubel eller buande beroende på, säger Linus med ett skratt.
Han har inga problem med att förklara ett domslut och ser gärna fler frågor i direktsänd tv.
– I några situationer har domare fått förklara besluten i tv, det önskar jag att de nyttjar lite oftare så att folk förstår varför vi dömer så. De flesta har inte så bra regelkunskap och eldar upp sig trots att vi har gjort rätt. Så det gynnar oss om vi får förklara varför vi tar ett beslut, men också om det är så att vi har gjort fel.
Du fick avsluta säsongen med SM-finaler och Skellefteås guldfirande. Hur känns det som domare?
– Roligt förstås, alla som dömer vill ju stå där på isen sista matchen och det är en häftig känsla. Även vi domare går ju in i en slutspelsbubbla och man är mentalt påkopplad hela tiden.
Linus fortsätter:
– Men efteråt när man andas ut blir det som en pyspunka och en tomhetskänsla, man blir helt slut i huvudet efteråt av all anspänning.
Inget slutspelsskägg för din del?
– Ha ha, nä jag har brutalt mycket skäggväxt men man ska ju klä i det också, jag börjar bli så grå. Emil (linjedomare Yletyinen från Rosvik) bär upp sitt skägg med mer stolthet än jag.
VM drar igång nu men internationella mästerskap är inget som lockar Linus längre.
– Nej, jag tackade för mig efter VM-finalen som jag dömde i Finland 2022. Då hade jag varit med om fem VM och ett OS 2018 i Pyeongchang. Det var en grym upplevelse att få vara med om men jag kände att jag var färdig efter 2022.
Hur ser säsongen utanför isen ut för er domare?
– Jag ska göra fystester på Bosön 13 maj, baserat på det får vi individuella träningsprogram. I augusti har vi en kurs och nya tester inför nästa säsong. Fram till dess kör jag på egen hand, det brukar bli fem-sex pass i veckan blandat kondition och styrka.
Livet som heltidsanställd SHL-domare har han inga planer på att sluta med.
– Nej, det är fantastiskt roligt. Just nu har jag ett år kvar på kontraktet mnen så länge jag tycker det är kul och har motivation kör jag på så länge jag får förtroendet. Det är få förunnat att kunna leva på sin hobby, för det här känns mer som en hobby än ett jobb.