Det har gjort Luleå Hockey till ett topplag:
1. Försvarsspelet
Kommentar: Luleå vann premiären med 3–1 mot Brynäs, men sedan kom fyra raka förluster. Vilket mycket berodde på att spelet i egen zon fungerade inte. Man räknade ofta fel, tappade markeringen och förlorade duellerna framför mål. Sedan kom vändningen. Luleå blev mer noggranna, krympte ytorna och har blivit bra på att hålla motståndarna på utsidan, vilket Joel Lassinantti måste jubla över.
2. Superbackparet
Kommentar: Punkt två hör givetvis ihop med punkt ett. Förra säsongen var försvarsspelarna Luleås svaghet – men så är det absolut inte i år. Man gjorde sig av med Brendan Mikkelsson, Ryan Johnston – och tog in Erik Gustafsson, Jesper Sellgren och Fredrik Styrman. De två förstnämnda bildar för tillfället SHL:s bästa backpar och är en stor anledningarna till Luleås succé. Duon sväljer mycket istid, göra få misstag, är ett hot framåt och kompletterar varandra. Gustafssons ledaregenskaper är precis vad Luleå behöver. Han ställer krav och visar vägen både på och utanför isen.
3. Forechecken
Kommentar: När Luleås forecheck kuggar i är laget fenomenalt bra. Det har man visat framför allt mot Färjestad, Skellefteå och senast Djurgården. Thomas "Bulan" Berglunds hockey är oerhört krävande, men när ett helt lag anammar hans spelstil är det en oslagbar maskin som likt Pac-Man äter upp allt i sin väg. Den stora frågan är om orken finns där för att sätta sådan enorm press under ett helt slutspel? Hittills har man lyckats göra det i perioder, men inte under en hel match.
4. Målvaktsspelet
Kommentar: Joel Lassinantti har växt ju längre säsongen gått och ser ut att ha hittat formen som han hade under succésäsongen 2014-2015 då han vann Honkens trofé. Det är tydligt att Luleå har valt en förstamålvakt. 26-åringen, som har en räddningsprocent på 92,4, inger ett lugn och det märks att utespelarna litar på honom. Han har fått bra hjälp av försvaret och det enda som oroar är hans tidigare skadehistorik med höftböjaren som strulat.
Det här måste bli bättre om Luleå Hockey ska gå hela vägen:
1. Förstakedjan
Kommentar: Luleå behöver en förstakedja som producerar, vilket kommer bli ännu viktigare när slutspelet drar igång. Johan Harju, Jack Connolly och Petter Emanuelsson har haft det svårt den senaste tiden och det känns som att det är dags att göra om i kedjorna. Connolly inledde säsongen briljant, Luleå fick ut precis det "Bulan" anade fanns där, men amerikanen har kört fast och ser ut att behöva en nytändning för att få igång produktionen igen.
Varför inte ställa upp så här:
Noel Gunler – Jack Connolly – Petter Emanuelsson
Emil Larsson – Niklas Olausson – Robin Kovacs
Einar Emanuelsson – Isac Lundeström – Johan Harju
Karl Fabricius – Jonas Berglund – Carl Mattsson
Johan Forsberg
2. Powerplay
Kommentar: Inför varje slutspel drar tränarna samma visa: "Spelet i special teams blir avgörande". Och visst är det så. Luleå behöver ett bra powerplay – bättre än det sett ut så här långt. Just nu har Luleå SHL:s nionde bästa powerplay sett till procenten, 19,51. Ett stort problem är att man saknar en farlig högerskytt som kan skjuta direkt och ge Niklas Olausson och Jack Connolly fler alternativ. Patrick Cehlin var perfekt på den platsen tidigare, men sedan han försvann har ingen lyckats axla den rollen framgångsrikt. Mattias Guter har fått chansen flera gånger, men det har inte fungerat.
Luleå har ytterligare fem högerskyttar – Nils Lundkvist, Noel Gunler, Johan Forsberg, Einar Emanuelsson, Petter Emanuelsson – och de bästa alternativen borde vara Noel Gunler eller Petter Emanuelsson.
Just nu känns det lättläst och stundtals tempofattigt.
Luleå har även backar som kan skjuta, såsom Daniel Sondell och Erik Gustafsson, men oftast är passningarna upp på fel sida eller för långsamma vilket gör att man måste ta fast pucken och får börja om igen.
3. Ineffektiviteten
Kommentar: De sista fem matcherna placerar sig Luleå tolva i ligan när det gäller skotteffektivitet (8,21 procent). Laget har fått jobba hårdare för målen på slutet. Kanske är det en slump och en del oflyt, men visst har det varit tydligt att frustationen kommit när Luleå dominerat men ändå inte lyckats göra mål. Det är en psykisk påfrestning och det gäller att kunna hantera den. Mot Skellefteå var Luleå överlägset i första perioden, men fick inte in pucken. I stället gjorde rivalen tre snabba mål i den andra perioden, och man förlorade matchen man såg ut att ha i ett järngrepp.
4. Boxplay
Kommentar: Luleå spelade ruggigt bra i boxplay i början av säsongen och toppade SHL:s statistik i numerärt underläge. Efter 15 matcher låg man på imponerande procenten 93,18. De senaste tio matcherna pekar dock boxplay-formen nedåt. Då ligger man sjua på procenten 81,82 – en stor förändring jämfört med i serieinledningen. Frågan är om motståndarna har läst Luleås spelsätt och lärt sig spela runt pressen? Mycket troligt.