Sporten träffar Per Kenttä på den lokala kinarestaurangen i Haparanda. Det dröjer inte många minuter innan det ringer i hans telefon.
Han är hemma under ett par dagar för att umgås med sin familj innan det är dags att sätta sig på flyget ner till Kalmar igen.
Hockeysäsongen är över men det innebär inte semester. Tvärtom. Det är en hektisk tid för en sportchef.
Det ringer igen.
En agent vill byta några ord.
– Jag ringer upp dig om en timme, säger Kenttä och återgår till intervjun:
– Det har varit en lång säsong så uppstarten är två veckor förskjuten. Jag har inte riktigt hunnit landa, men det har varit en fantastisk vinter och vår.
Arbetet inför nästa säsong är i full gång, men innan vi blickar framåt måste vi titta tillbaka.
För ett år sedan tog Kenttä över som sportchef i allsvenska laget IK Oskarshamn. Han kritade på ett treårskontrakt, flyttade 136 mil söderut och lämnade Asplöven som han styrt i över tio år.
Det såg ut att bli ännu en ”mellanmjölkssäsong” för Oskarshamn som slutade sjua i grundserien. Laget fick inte med sig några bonuspoäng eller extra hemmamatch i slutspelsserien.
Sex lag skulle göra upp om en plats och många trodde att favoriten AIK, som fick med sig tre poäng från grundserien, skulle ta den.
Så blev det inte.
Oskarshamn chockade alla och vann serien.
– Det var mycket som skulle falla på plats, men vi fick det där flytet och så spelade vi bra hockey, säger Kenttä.
Oskarshamn fick möta Leksand i play off till direktkvalet till SHL, men förlust i den tredje och avgörande matchen innebar att säsongen var över.
En succéartad säsong.
Hur stor del har du i framgången?
– Jag har ju ännu inte spelat en hockeymatch så jag ska inte ta åt mig äran, säger han och skiner upp i ett leende.
Första uppgiften på sitt nya jobb var att värva en tränare. Valet föll på Björn Hellkvist som lyckades över förväntan.
– Det som fungerade så bra i år var ledarstaben. Vi hade ett grymt skönt gäng som talade samma språk och visste vad vi behövde plocka in. Det var klart och tydligt hur vi skulle jobba, träna och spela. Det var den främsta nyckeln till framgång.
Du gjorde några riktigt bra värvningar.
– Jag gissar att du tänker på Marcus Björk, Christoffer Rifalk och Kalle Johansson.
Ja.
– Jag såg enorm potential i Björk när jag hade honom i Asplöven, men att han skulle slå igenom så här fort trodde nog ingen. Han har alla verktyg för att lyckas och ibland är det en riktigt bra sommar som behövs för att unga spelare ska kunna explodera. Det är extra kul att se en spelare man följt en längre tid lyckas.
Även Kalixsonen Christoffer Rifalk blev en jackpot.
Kenttä fyndade Rifalk från Kalix Hockey i ettan och nu hoppas han att 21-åringen ska kliva fram och ta plats som förstemålvakt.
– Rifalk har alla möjligheter att växa ännu ett snäpp nästa säsong. Förhoppningsvis var det här en försmak på vad vi kommer få se framöver.
– Det skiljer inte mycket mellan toppen av ettan och allsvenskan. Det finns många spelare som har potential att blomma ut men inte fått chansen tidigare.
När Asplöven kommer på tal märks det på Kenttä att det är ett jobbigt samtalsämne. Den konkurshotade klubben, som numera spelar i ettan, har en dyster säsong bakom sig och kämpar med stora ekonomiska problem. I dagsläget har klubben inga kontrakterade spelare för nästa säsong och frågan är vad som kommer att hända.
– Det är klart att det är en klubb som jag brinner för. Det har varit tråkigt allt som hänt i år, men det är inte mycket jag kan göra åt det. Jag har följt i stort sett varje match, säger han och fortsätter:
– Jag hoppas verkligen att det ordnar sig. Orten behöver ett hockeylag, framför allt behöver ungdomarna ett lag att vilja spela i framtiden. Jag både tror och hoppas att det kommer lösa sig.
Gör det ont i hjärtat med tanke på att du har varit med och byggt upp klubben?
– Det är en del av livet, saker och ting går inte alltid som man vill eller förväntar sig. Nu gäller det att ta tag i det och hoppas att det reder ut sig.
Asplöven är skyldig pengar till ett flertal personer och företag, bland annat Kenttä.
– Det är ingenting jag lägger någon större kraft vid. För min del har det aldrig varit en fråga om pengar när det gäller att jobba i Asplöven. Klubben gav mig chansen och det är jag tacksam för.
Bryr du dig inte om att få pengarna?
– Nej, det är vad det är.
Efter Asplövens debutsäsong i allsvenskan, 2013-2014, utsågs Per Kenttä till årets ledare. Han gjorde sportsliga avtryck med små medel och blev snabbt en profil med sina oförglömliga citat i media.
– Jag har inga problem med media eller prata med andra lags supportrar. Jag tycker att alla inom hockeyn borde ha ett intresse av att sälja sporten, då får man ställa upp på det man kan, säger han och fortsätter:
– Det är så jag är som person. Efter matcher är det humöret som får styra men jag har blivit lugnare med åren. Jag hetsar inte upp mig lika mycket och jag har lärt mig otroligt mycket de här två åren som jag inte stått i båset. Man får en annan blick för hur spelet är och framför allt är man sjukt nervös under matcherna.
Jasså?
– Ja, ibland funderar jag på om jag ska gå hem i mitten av tredje perioden när det står 2–2. Sedan börjar jag tänka rationellt och då kommer jag på att jag ändå inte kan påverka resultatet och sitter kvar. Men det är tur att man inte är mickad (skratt).
I Asplöven var det stor ruljans på spelare och korta kontrakt som gällde. Ekonomin sa oftast nej till säkra stjärnvärvningar och många gånger fick man chansa med spelare som blivit över.
Kenttä berättar att Oskarshamns spelarbudget ligger mellan 6-8 miljoner kronor vilket är medel i allsvenskan.
Precis som tidigare gäller det att satsa sina pengar rätt.
– Vi gav spelare som misslyckats tidigare en andra chans. När du inte har ekonomin får du lite kantstötta spelare och då gäller det att utreda vad de gjort tidigare och göra bedömningen om vi kan ändra på det. Oftast brinner de av revanschlust själva så det kommer automatiskt.
Kenttä plockade bland annat in Conny Strömberg som drogs med alkoholproblem.
– Vi visste vad han var bra på och då spelar det ingen roll vad han gjort tidigare. Han sa själv att han skulle sköta sig och det gjorde han. Han var ett praktexempel och jag tycker att han än i dag får för mycket skit för sånt som har hänt för längesedan. Det är kul att se honom lyckas när folk dömer ut honom.
Hur ser du på att värva spelare som närmar sig 40-årsstrecket?
– Oftast brinner de för sporten och har mycket att lära ut. Folk på läktaren förstår nog inte hur viktiga de är i ett omklädningsrum och att de alltid står först i kön på träningarna.
– Har man en ung spelare man tror kan stå för ett genombrott så kommer den att äta istiden. Det är en bedömning man måste göra, men jag tycker inte man behöver kolla på åldern innan.
Per Kenttäs liv har alltid handlat om ishockey, men han har också studerat fyra år till civilekonom på LTU.
Jag har fått höra att du struntade i lektionerna och spelade Fifa, men spikade proven ändå. Stämmer det?
– (Skratt). Det vette tusan, jag klarade i alla fall skolan.
– Det är nog en skröna, men jag spelade hockey samtidigt i Asplöven och pendlade emellan. En del hockeyspelare säger att man inte kan läsa och spela samtidigt. De ljuger, det kan man visst.
Har du nytta av utbildningen i dag?
– Ja, jättemycket. Jag har lärt mig att arbeta på ett strukturellt sätt. När jag skulle skriva en tenta en gång stod det: ”Hjälpmedel: Allt utom en vän.” Vi fick använda oss av böcker för det handlar om att hitta saker och veta var man ska leta – inte att lära sig formler utantill. Jag lärde mig framför allt studieteknik, efter ett tag visste jag hur många gånger jag måste läsa det för att lära mig.
Är du ett underbarn?
– Det vill jag inte skriva under på, men är det roligt är det lättare att lära sig.
Kenttä har två år kvar på sitt kontrakt med Oskarshamn.
Vad som händer sen får framtiden utvisa.
– Jag har inga mål som säger att jag måste vara i SHL eller utlandet en dag. Det viktigaste för mig är att det är en utmaning. Klubben måste ha en dröm eller vision. Den kanske är ouppnåelig i vissa ögon, men den behöver inte vara det i mina. Kan man göra något stort med små medel kan man komma en bra bit även om man inte når längst fram.