Innan säsongen gjorde Emil Jakobsson en sak klar, för AIF-kaptenen fanns det två matcher som var viktigare än alla andra. Derbymötena med Kiruna IF. När jag efter torsdagens match intervjuar Jacob Hansson som innan matchen kritade på för än säsong till i AIF:s färger, kommer Jakobsson förbi efter att ha firat med klacken.
Är du nöjd, Emil?
– Vad sa jag? De viktigaste sex poängen. Nu blev det tolv poäng, säger Emil Jakobsson och fortsatte till omklädningsrummet med ett brett leende.
Och han har orsak att vara glad. Hans kära AIF besegrade KIF med 4-3 i säsongens sista derby. Det räcker med att titta på publiksiffrorna för att förstå vilken hockeyfest som bjudits på när Kiruna AIF och Kiruna IF mötts.. Första mötet i september, 1523 personer på läktarna i Lombia. Returen i december – 1750 personer i publiken. Januarimatchen 1448.
Tillbaka till Jacob Hansson som säger att det till sist blev ett ganska enkelt val att förlänga med klubben.
– Jag trivs häruppe, jag kan ångra lite att jag flyttade härifrån från början. Jag trivs jättebra på jobbet och jag får spela hockey med ett jävligt skönt gäng. Det var inget svårt val.
Hansson blev också AIF:s siste målskytt i torsdagens match när han satte 4-2. Ett mål som gjorde att AIF satt säkert i båten när Kiruna IF vaknade till liv efter halva tredje perioden. Till sist kom utdelningen för Kiruna IF när Martin Söderberg var sist på pucken och reducerade till 4-3. Det krävdes att Kiruna IF skulle plocka ut målvakten innan målet kom och KIF:s kapten Joni Liljeblad menade att de vaknade för sent.
Vad saknades från er i den här matchen?
– Det som vi visade sista tio minuterna var det som saknades i 50 minuter. Vi kommer inte upp i nivå, vi tappar puck och kommer inte upp till den skridskoåkning vi vill spela med, säger Liljeblad.
– De gillar att vända spelet när vi tappar puck i mittzon och de är skickliga när de väl gör det.
Sitter resultaten från de tidigare derbyna i huvudet?
– Nej, det tror jag inte att det gör. Varje match är en ny match.
Men Joni Liljeblad tror ändå att en sak med derbyt kan göra att nerverna spökar – publiken.
– Det kan vara lite svårt att spela när det är så mycket folk på läktaren och en inte är van det. Vi gjorde en riktigt bra match mot Lejon i söndags och då var det betydligt färre.
– Efter matchen försökte vi komma fram till varför vi tar fram den här inställningen. Många unga spelare som kommer att ta med sig de här matcherna och komma ihåg att jaha, förra derbyt spelade vi inte så. Då måste vi börja med samma vilja direkt från början. Det är inte så jävla svårt egentligen. När vi väl bestämde oss för att sätta dit pucken var det nära att gå vägen.
Jacob Hansson, som gjort 37 poäng på 27 matcher, säger att det är AIF:s klasspelare som är ässet i rockärmen i de täta derbymötena.
– Vi har skickliga spelare, det är sånt som avgör såna här matcher. Idag gör vi det lite väl spännande och jag tycker nog att vi är bättre hela matchen egentligen, säger Hansson som tidigare spelat i KIF.
– Det är ju så med derbyn, varenda derby har avgjorts på slutet. Och det är väl lite charmen.
Hur är det att spela de här matcherna?
– Klart det är lite speciellt att möta en gammal klubb och jag har många kompisar som spelar i KIF. Det är mest roligt såklart. Och nu när vi vunnit så får man ge lite gliringar. Det hade såklart inte varit lika roligt om vi hade torskat alla derbyn.
Hur ser du på säsongen?
– Det är både och, jag tycker att vi haft jävligt höga toppar och jävligt djupa dalar. Vi är nykomlingar med många som inte spelat på den här nivån tidigare.
– Då tar det ett tag att acklimatisera sig, men överlag absolut godkänd säsong.
Målsättningen innan var att hålla sig kvar i Hockeyettan.
– Nu var vi till och med nära att slåss om Allettan även om det blir mycket poängskillnad i slutet.
Vad krävs för att få bort de djupa dalarna?
– Jamen, vi måste allttid upp ett snäpp. Nu har vi spelat här ett år och vet vad som krävs och förväntas. Det är allt från sommarträningen till drivet på träningar till att verkligen köra när vi är ute på isen, avslutar Jacob Hansson.