Lars "Osten" Bergström tog över som Luleås tränare till säsongen 1994-95 och trots att laget hade 2–0 i matcher mot Brynäs i semifinalen missade man finalen. Säsongen 1995-96 var den när allt föll på plats för Luleå Hockey som vann serien och SM-guldet.
Guldjublet var starkt och stolt från det till stora delar lokalfostrade laget. Säsongen efteråt kom en baksmälla då man tappade ledande spelare som Tomas Holmström, Jiri Kucera, Lasse Hurtig och Petter Nilsson. Efter 19 omgångar låg de regerande mästarna på tionde plats.
Albert Svanberg jobbade vid denna tid på SVT:s sportredaktion och fick idén att följa laget på nära håll.
– Under de åren kring mitten av 90-talet gjorde jag flera längre reportage som sändes i Sportspegeln. Det var ett spännande format och man fick komma lite djupare i berättelsen. Jag gjorde inslag i Bosnien om krigets roll kring sporten, Stockholms OS-ansökan och hockey-VM:s framtid. Jag kontaktade nog "Osten" och var mån om att följa laget under en längre tid. Omklädningsrummet skulle inte stängas om de låg under eller så. Ska det bli på riktigt måste det bli att få vara med i alla olika känslolägen, berättar Svanberg.
Han fick tummen upp och fick följa med laget. Nio dagar, fem matcher och fyra städer hann Svanberg och fotografen Dennis Persson med.
– Det faktum att premissen var klart kring en minidokumentär tror jag gjorde att de kunde reflektera mer över sin roll. Jag tyckte var ett väldigt roligt jobb att göra då det inte var intervjuer som gjordes till vardags. Det gick att väva ihop det och fanns en aktualitet och nerv i matcherna. Jag ville göra reportage jag själv inte hade sett och ville se. Detta är onekligen ett av de äldre reportagen jag minns väl. Det är ett fint minne.
Fokus i reportaget utöver "Osten" var mycket kring andremålvakten Erik Granqvists och forwarden Robert Nordbergs reflektioner.
– I efterhand var de rätt unga och kan inte ha varit mer än 25. Nu när jag ser Granqvist som expert i Viasat ser jag att han har en förmåga att hitta andra infallsvinklar. Det tänkte jag på redan då. Även Nordberg hade också det. De fick bli ett par ögon in i laget. På något sätt måste jag ha känt att de var skickliga på de och vi hade nog separata samtal att de skulle ha den rollen. Sedan gjorde vi korta historier vid sidan av det, säger Svanberg.
Erik Granqvist har efter sin tid som spelare varit målvaktstränare och syns även i tv som expert. Han berättar att Per Ledin brukar påminna om inslaget som fick honom att se sig själv på ett nytt sätt.
– Det är ett tidlöst dokument som fångar stämningar kring ett hockeylag. Jag tycker det är ett mästerverk av Albert, får jag ändå säga. Det är så det är att jobba kring ett hockeylag även 2016. Det var kul att vara del av och jag får tacka Albert för det var första gången som jag började se mig som en betraktare. Då såddes det ett frö i mig att jag verkligen är det. Jag står på första parkett och ser de bästa spelarna och coacherna utan att själv vara på isen. För mig var det en enormt bra skola att se hur det ageras hos Stefan "Skuggan" Nilsson, Jarmo Myllys och "Osten". Det har jag användning av än i dag när jag jobbar hos Viasat, säger Granqvist.
När kamerorna började följa laget kom också vändningen för laget som då vann fyra raka matcher.
– Det gick ju bra under den perioden och hade kanske blivit ännu bättre om de förlorat (skratt). Det vände för dem och till slut blev det SM-final så det var nog en speciell säsong för laget. Ibland blir jag påmind om jobbet på olika sätt. Jag kan inte minnas reaktionerna då och mailen hade knappt klivit in på redaktionerna. Vi gjorde intervjuer via tolk med Sergej Bautin. Myllys var väldigt tävlingsinriktad och jag brukar använda det där citatet från Granqvist, "om inte jag tagit det där skottet hade ingen annan gjort det heller". Det brukar jag använda i andra sammanhang för att beskriva situationer. Det är ett spännande förhållningssätt, säger Svanberg.
Tv-teamets närvaro blev till slut nästan en vidskeplighetsgrej då segrarna började trilla in.
– Vi undrade jag och Nordberg att om de ska filma så länge ska "Osten" köra sina utskällningar som han kunde göra ibland när laget inte tog i hundra. Det spännande var att vi direkt började vinna. Första dagen tänkte man på kameran men det blev sedan som en organisk del av laget. Man tänkte inte på det och vi förlorade inte en enda match när de var med. "Osten" och Thomas "Brocke" Bäckström var riktigt bra tränare men de var lite mer polerade när kameran var med. Vi spelare ville väl att de skulle fortsätta då det gick så bra. När man såg det tänkte man att jäklar var Albert fångade atmosfären i ett hockeylag. Det är väldigt speciellt att leva så där och vara på en resa som man är, säger Granqvist.
Förutom Granqvist, Nordberg och "Osten" görs nedslag kring profiler i laget. Där finns den blyge bjässen Johan Rosén, lagkaptenen Stefan "Skuggan" Nilsson, den enigmatiske stjärnan Jarmo Myllys och en främmande fågel i ryssen Sergej Bautin vars polisroll på isen var något främmande i svensk hockey då.
Granqvist minns hur det var att spela i samma lag som profilerna från den tiden.
– Myllys säger jag har ett orubbligt självförtroende men till det hade han en extrem tävlingsinstinkt och en spelförståelse som var på absolut toppnivå. När alla gått hem brukade jag känna hans handskar. Han hade handbollspray som han satte på plocken för att det skulle greppa bättre. Sedan Bautin som blir ensamvargen och bjässen som höll sig mycket för sig själv. Det var svårt att anpassa sig att inte få slåss som i Nordamerika så osten hade väl massa samtal med honom om att lugna sig. Det satt väl i hans DNA, säger han.
Samtidigt är inslaget ett nedslag i en annan tid när spelare fortfarande kunde ha "riktiga" jobb och kraven på seriositet inte var lika höga som i dag.
– Efter matcher kunde man gå ut och ha kul. Nu tar de sina proteindrinkar och är mer seriösa. Då fanns det mer utrymme, om jag uttrycker mig diplomatiskt. Det väcker minnen om hur roligt vid hade vid sidan. Allt annat är barnförbjudet och är preskriberat snart. Lite censur måste man ha. Vi vann guld och var med i toppen men hade oerhört roligt tillsammans. Man är mellan 20 och 30 och det är en härlig tid i livet. Det är bra att titta på reportaget och jag ska nog göra det till en ritual att börja året med att titta på det där och bli påmind, säger Granqvist.