Jan Sandström slog tidigare den här säsongen rekordet för antalet matcher i SHL:s grundserie. Nu är det dags för ännu en stor milstolpe för 38-åringen i Luleå Hockeys tröja.
I ödesmatchen och norrderbyt mot Skellefteå AIK kommer Luleå Hockey-ikonen att göra sin 1 000:e match i SHL grundseriematcher och slutspel inräknat.
– Självklart är jag grymt stolt över att kunna spela så många matcher och framförallt att kunna spela största delen av dem i samma förening. Det är jag jättestolt över. Men det är ingenting som jag funderar jättemycket kring utan det är mest en rolig grej, säger Jan Sandström.
Går det greppa att det faktiskt är 1 000 matcher det handlar om?
– Ja, det är ju en cool siffra. Det har blivit några säsonger så några matcher har man ju hunnit lägga på sig. Det är väl något man får se tillbaka på med glädje senare i livet.
Erfarenheten han samlat på sig under alla år och matcher kommer till nytta för de yngre spelarna i Luleå Hockey. Sandström tar sig nämligen tid för att hjälpa de dem med att framförallt komma in i laget.
– Nu har jag varit med ett tag och jag kommer ihåg hur det själv var när man kom upp. De här lite äldre spelarna som varit med ett tag fick man lite tips av.
– De unga killarna vi har i laget behöver inte så många tips utan de är ganska färdiga när de kommer upp. Det är mer att man ska pusha dem till att spela sitt spel för de är så jäkla duktiga och det är det som gjort dem bra. Det har varit grymt kul att se hur de tagit för sig. Just Kim (Johansson), (Linus) Nässén och de som spelat när vi haft grymt mycket skador.
Innan tiden i Luleå spelade Jan Sandström tre säsonger i Piteå Hockey och där träffade han på den första äldre spelaren som tog hand om honom när han själv var junior. Nämligen backtuffingen Niclas Björnfot.
Sandström upplever att juniorerna i dagens trupp inte är i lika stort behov av vägledning som han själv var.
– Jag är grymt imponerad över att de går in och spelar sitt spel, vågar hålla i pucken och hittar bra lösningar. Jag kommer själv ihåg när man kom upp, i unga åren var det ganska mycket ström i klubban, men det har inte de här killarna.
Vem var den personen för dig, som hjälpte dig?
– När jag kom upp i Piteå var det bland annat Niclas Björnfot som var en av de äldre herrarna som hjälpte mig mycket. Sen när jag kom till AIK var det (Rickard) Franzén och Dick Tärnström som hade en del bra killar där. Sen här var ju Petter (Lasu Nilsson) här, (Roger) Åkerström och alla de här. Det är klart att man behöver kanske lite stöd i alla fall.
Det var också typ så att man bara skulle känna sig trygg i sig själv och bara göra det man är bra på. Man behöver inte hitta på en massa annat för att passa in så att säga.
– Jag tror att det var mina första matcher där som jag till och med spelade i backpar med Björnfot. Han hade ju mycket pondus och hade stor respekt med sig i dåvarande division 1. Det kommer jag ihåg är att många var rädd för honom ,det kan jag säga. Man hade lite av en beskyddare där och han tog hand om en. Han sa ju att det var bara att köra på och att han fanns där om det var någonting.
– Det var en hård kille, absolut en förebild. Han hade grym pondus och var hård och offrade sig för sitt lag.