Mats Ulander startade sin hockeykarriär i Kiruna AIF och via Bodens BK så blev han en elitspelare med spel i såväl elitserien som landslaget. Under tisdagen så hamnade han mitt i ett branddrama i huset där han bor.
– Jag hade lite flyt. Jag var i gymmet på bottenplan i vårat hus när det började lukta bränt och så började det komma in sot och rök via brevinkastet, säger Ulander innan han fortsätter:
– Jag fattade ett snabbt beslut. Det blir nästan som när en hockeymatch ska avgöras "sudden death" det var bara järnet ut från huset.
Ulander beskriver själv läget med att han aldrig drabbades av panik. Gymmet är ett rum utan fönster och andra flyktvägar.
– Jag tänkte ingenting utan insåg att "Nu måste jag agera". Det var instinktivt att jag bara skulle ta mig ut från huset.
– Normalt är jag en analytiskt person, men när det gäller idrott och tillfällen som kräver det så är jag rapp. Det blev ett adrenalinpåslag när jag insåg vad som hände.
Hur var det att ta sig ut?
– Det var ganska dramatiskt för det var kolsvart och jag såg ingenting, men jag vet ju vägen ut.
Hur kändes det när du kom ut?
– Jag fick lite sot i mig efter en kort inandning av panik när jag var på väg ut. Jag fick syrgas direkt ute på gatan innan jag blev skickad till "Karro" (Karolinska Sjukhuset) och där fick jag stanna till dagen efter.
Känner du något nu?
– Nej jag tycker inte det. I början kom det lite sot när jag harklade mig fast det är borta nu. Jag har fått något som liknar astmaspray och jag klara mig bra på det.
Hela bottenvåningen i fastigheten på Döbelnsgatan är brandskadad.
– De släckte väl branden förhållandevis snabbt, men trots det så är väl hela bottenvåningen mer eller mindre förstörd.
Ulander bor på tredje våningen i huset som ligger i området som kallas "Sibirien" i Vasastan. Hans lägenhet klarade sig relativt bra från branden.
– Det tog väl två dagar innan jag fick flytta in igen. Brandmännen hade brutit upp dörren för att kolla så att ingen fanns i lägenheten, men den dörren är fixad nu.
Har du hämtat dig efter allt som hände?
– Ja då, alla har varit jävligt proffsiga. Allt från sjukvårdspersonalen till räddningstjänsten var grymt synkade. Jag har fått en annan bild av livet efter den här händelsen när livet hänger på en skör tråd. Det känns som om att jag är mera tacksam nu.