En rad ishockeyklubbar i Sverige har fostrat spelare som har gått hela vägen och vunnit dess finaste klubblagsmästerskap: Stanley Cup.
Men ingen har fostrat spelare som har vunnit så många Stanley Cup som Piteå IF (numera Piteå Hockey).
Det är en av svensk ishockeys klassiska plantskolor. Förutom Stefan Persson och Tomas Holmström med sina åtta Stanley Cup-vinster har världsspelare som Lasse Lindgren, Mikael Renberg, Mattias Öhlund och Hasse Svedberg haft klubben som språngbräda. Antalet elitfostrade spelare är stort. Nils Lundkvist som slog poängrekord för en juniorback i SHL den senaste säsongen väntas bli nästa fostrade NHL-spelare.
Fler sådana hoppas Piteå Hockey kunna producera även i framtiden. För att göra det har klubben valt en annan väg än den traditionella.
Den tidiga utgallringen av spelare är bortsopad. Istället ska alla ungdomsspelare uppmuntras och inspireras att fortsätta spela ishockey. Det utifrån utgångspunkten att ingen vet vem som blir bäst i slutändan. En större mängd spelare ska ge större möjligheter att få fram guldkornen.
– Vårt mål är så många som möjligt så länge som möjligt i så bra verksamhet som möjligt, säger sportchefen Jonatan Glader.
Det har inneburit åtgärder.
– Vi har bland annat reviderat vår policy när det gäller matchning. Vi ser det som en slags utslagning i det lilla. I DM och Lilla VM har vi satsat på två lag istället för ett och resultaten har inte blivit sämre för det. Vi tror det här är bäst för föreningen. Vi vill motverka negativ stress och press på barnen. Vi vill hitta talangen i alla istället för att leta talanger, säger Glader.
Ungdomsordförande Björn Grahn fyller i:
– Vi satsar på utbildning istället för utslagning. Vi klättrar i tabellen för att vi blir bättre, inte för att vi spetsar lagen. Det är svårt att ha elit- och mängdverksamhet på juniorsidan om du inte har tillräckligt med spelare, säger Grahn.
Hans övertygelse är själv att ju fler som kan hålla på länge med ishockey, desto större är chansen att få fram proffsspelare från Piteå Hockey.
– Jag kan ge ett exempel från Boden. Jag är av samma årgång som Niclas Wallin. Han hade inte platsat i TV-pucken om så hundra spelare hade tagits ut. Ändå var det han som vann Stanley Cup i slutändan. Hans utveckling kom senare än för andra, säger Björn Grahn.