Det är de återkommande smällarna mot huvudet och hans långdragna hjärnskakningsproblematik som ligger till grund för beslutet, som fattats av Luleå Hockeys Medical Team, om att Patrick Cehlin ska sjukskrivas åtminstone fram till nyåret. Därefter ska en ny utvärdering avgöra huruvida Cehlin kan återvända till isen.
– Det är klart att de är tufft. Det var ett beslut som jag fick bara för någon dag sedan så det har inte riktigt hunnit smälta in det här förens idag kanske, nu när allt kommer ut. Men det är tufft, jag vill inget annat än att spela med mina lagkamrater. Samtidigt måste man vara försiktig och i slutändan tror jag att det här beslutet är den bästa vägen för mig långsiktigt.
Hur känner du för framtiden, är du orolig?
– Det är klart att det alltid finns en oro med tanke på min historik. Om man tittar tillbaka på de senaste två, två och ett halvt åren så har det varit en negativ cirkel med smällar, där jag kommit tillbaka och spelat ett antal matcher och sedan fått en ny smäll. Det här är väl på något sätt ett försök att bryta den trenden, de tycker väl att hjärnan inte har fått en tillräcklig chans att återhämta sig ordentligt, den måste få vila. Det är därför dem har lagt upp den här lite längre rehabperioden, som först och främst gäller året ut.
När fick du smällen som orsakade problemen?
– Det är fler smällar som jag fått symptom av men det har inte alltid diagnostiserats som hjärnskakning. Kroppen går in i ett defensivt läge så fort det blir något. Men den senaste kom i sista försäsongsmatchen mot Björklöven. Det var en situation vid vänster sarghörn i powerplay där jag ser att backen kommer ut och sätter press på mig med ganska hög fart. Då sedan tidigare har jag lärt mig hur jag ska ha huvudet och kroppen kontra sargen för att skydda mig samtidigt som jag chippar ut pucken och förbi backen. Han missar mig precis men när jag åker förbi honom och han upptäcker att han missat mig så drar han upp armbågen och träffar mig rakt på käken. Så det blev en rätt ordentlig kyss där.
Vad händer nu?
– Jag kommer att fortsätta hålla igång, fortsätta träna, fortsätta vara på is så mycket som möjligt. Det enda jag inte kommer att utsätta mig för är risken att få en ny smäll mot huvudet. Hjärnan mår bra av att göra de saker som jag är van vid att göra. Jag mår bra som person av att hålla igång och träna och göra alla de saker som jag trivs med och är van vid i min vardag. Sen hur planen kommer att se ut är för tidigt att säga. Jag kommer eventuellt vara en del hemma i Stockholm. Det kommer att vara en kontinuerlig kontakt med läkarna och det kommer finnas en plan för allting, så just nu fokuserar jag inte längre fram än den här rehabtiden. Sedan när vi är vid det skedet då det är dags för att ta ett nytt beslut får man se vad som blir bäst för mig och hur man mår och allt sånt, så det är så det ser ut.
Känner du av hjärnskakningen något?
– Det har känts ganska bra både på gymmet och på isen, jag har inte känt av något specifikt som händer när jag är där ute precis. Utan det är på eftermiddagarna och kvällarna där det har gått lite upp och ner i hur jag har mått och jag har känt av symptom. Det är väl därför det här beslutet är taget.
Hur känns det att bli tvungen att ställa om vardagen?
– Det kommer självklart att bli tufft. Jag vill ju inget annat än att må bra och att spela hockey är ju det man älskar, men jag har mycket bra människor runt omkring mig med familj, vänner, lagkamrater och kompisar som man umgås med. Det blir en tuff period, men man får ta det dag för dag.
Får du mer tid med familjen på schemat?
Ja precis, jag vet inte riktigt hur upplägget ser ut. Jag har väl fått lite fria tyglar och jag bor nere i Stockholm under sommaren och våren, så om det finns tillgång till is kommer jag nog försöka vara där nere en stund och kanske pendla lite upp och träffa gubbarna, så det är väl så det kommer att se ut.
Hur var det att berätta för laget om beslutet?
– Jag är en känslomässig människa och det var tufft att berätta det inför dem, men jag blev mottagen på ett bra sätt. Det finns jättemånga bra människor i den här föreningen och grabbarna i laget är fantastiska.