De var bäst i Luleå:
1. Rebecca Stenberg. Var en av få Luleå-spelare som såg ut att vilja något inledningsvis, och var den som gav laget ledningen. Hon låg också bakom kvitteringen och det matchavgörande målet.
2. Sara Grahn. Svarade för flera fina räddningar och var den som höll laget kvar i matchen när ingenting fungerade.
3. Josefine Hoegh Persson. Var en av de Luleå-spelare som steppade upp i den tredje perioden, och såg till att man kunde vända och vinna den här matchen. Gjorde dessutom ett fint mål.
Det lärde vi oss av den andra semifinalmatchen mot HV71:
1. Att Luleå kan glömma guldet om man fortsätter spela så här. Det var starkt av Fredrik Gladers lag att vända och vinna den här matchen, men man hade stora problem i de två första perioden. Fler måste bidra om man ska gå hela vägen.
2. Att Luleå-spelarna tog sig samman inför den tredje perioden tyder ändå på karaktär. Och det är något som är viktigt att ha så här i slutspelstider.
3. Att det kanske finns en liten jävel i Michelle Karvinen trots allt. Den annars så lugna finländskan kom farande när Fanny Rask pucklade på en liggande Jenni Hiirikoski, och vräkte omkull henne. Att det hela resulterade i en utvisning är en annan sak.