I tisdagens sjunde och avgörande kvartsfinalmatch mot Växjö Lakers kom Luleå Hockey nära, men inte tillräckligt nära. Niklas Olausson blev bortalagets enda målskytt i Vida Arena.
– Det är tufft givetvis. Vi förlorar en matchserie som kunde gått hur som helst med 2–1 i sista matchen. Jag säger inte att det är orättvist att Växjö går vidare, de är ett mycket bra lag, men ifall vi hade haft lite marginal på vår sida hade det varit vi som gått vidare.
Det har varit ett intensivt slutspel för Luleås del, och under deras 10 matcher på 17 dagar har de drabbats av flera skadeavbrott. Det som kom att bli säsongens sista match var inget undantag, då både Julius Honka och Tomi Sallinen behövde bryta matchen på grund av skada.
– Det är inte på grund av antalet matcher som vi får så mycket skador, det här tränar vi hela säsongen för. I slutändan är det otur som sänker oss. Jag vet inte vad det var idag men innan har vi ju fått både brutna tummar, brutna handleder och någon som blir skuren av en skridsko.
Efter nio säsonger över två olika sejourer gjorde Olausson ännu en comeback till Luleå i mitten av februari för att stärka laget säsongen ut och hjälpa dem nå slutspel.
– Jag tycker egentligen inte vi har gjort en enda dålig match sedan jag kom, trots alla skador. Vi låg under med 3–1 men lyckas ändå ta kvartsfinalen till en game seven där vi i slutet är ett stolpskott från att få förlängning. Vi har gjort det bra, men det klart det skulle vara ännu roligare ifall vi gått vidare. Det är bara att önska Växjö lycka till.
Sedan början stod det klart att avtalet endast sträckte sig över säsongen. Säsongen som nu är över.
Hur ser Niklas Olaussons framtid i Luleå Hockey ut?
– Inte en aning, nu vill jag bara smälta det här så får vi ta framtiden en annan dag.
Skulle du vilja fortsätta på något sätt inom föreningen?
– Det vill jag alltid.
Det finns uppgifter om att Olausson blivit erbjuden en ledarroll i klubben, men Väckelsång-sonen är inte säker på om han kan släppa spelarkarriären riktigt än.
– Jag känner fortfarande att jag har en del hockey kvar i mig, men samtidigt måste man acceptera att man fyller 37 nu i maj. Jag är bara så oerhört glad att jag fick komma hem och avsluta med det här underbara gänget. All heder åt alla killar där inne. Vi har krigat på men det räckte inte idag.
Ifall kvällens match var din sista i Luleå Hockey-tröjan, vad säger du om det?
– Jag vill inte tänka på det för då kommer jag börja gråta. Vi får väl se, men hur man än vänder och vrider på det är det självklart en stor risk att så är fallet. Men jag orkar inte tänka på det just nu för då blir det för känslosamt.