Lisa Johansson och hennes nya lagkamrater i Luleå Hockey/MSSK har inlett sin nya säsong. Efter en dryg vecka i Luleå bär laget under torsdagen av till Rovaniemi, Finland för att spela tre träningsmatcher på tre dagar.
– Det känns skönt att få komma igång med matcher direkt från början. Det blir en lite annorlunda försäsong i år när vi sen skiljs åt efter den här veckan, säger Johansson.
Lisa Johansson har spelat i AIK sedan 2011 och trodde länge att det var där hon skulle avsluta karriären. Men när det skedde stora förändringar i AIK:s spelartrupp hörde Luleå av sig med ett erbjudande. Elva klubbar var intresserade av landslagsspelarens underskrift, men Luleå vann kampen.
– Jag blev såld på satsningen som görs här. Det syns verkligen utifrån vilket intresse och stort engagemang det är kring Luleå som klubb och dessutom att damer och herrar värderas lika högt, säger Johansson.
Spelmässigt då. Vad kommer du bidra med till Luleå?
– Främst poäng. Jag är en offensiv spelare och tror att jag kommer få en ännu bättre chans att visa det i ett offensivt lag som Luleå som för spelet. Det är lite annorlunda jämfört med hur det nu har varit de senaste åren i AIK. Dessutom skulle jag väl säga att jag är en bra tvåvägsspelare.
Vilka är dina främsta egenskaper som hockeyspelare?
– Jag skulle väl säga att jag är skridskostark, svårläst och en relativt smart spelare. Jag tycker om att göra oväntade saker med pucken.
Under den första veckan av träning har vänsterforwarden testats med Noora Tulus och Vivi Vainikka. En omgivning hon trivs i.
– Jag har spelat mest med Noora Tulus och det känns som att vi tänker hockey på liknande sätt. Sen har det testats lite olika på högerforwardsplatsen, säger hon.
Hur trivs du i laget?
– Jättebra. Fortsätter det lika bra som den här första en och en halv veckan har varit så är det väldigt lovande.
Hur många känner du i laget sedan tidigare?
– Oj det känns som att man känner halva laget efter att ha mött alla så många år, men det är väl Anna Kjellbin som jag känner allra bäst. Våra pappor spelade tillsammans när vi var barn, så vi blev ihoptvingade som väldigt små. Men nu blir första gången vi blir lagkamrater på riktigt utöver landslaget, säger Johansson.