Målvakter
Joel Lassinantti – Matteus Ward
Kommentar: Ett av SHL:s absolut bästa målvaktspar. Joel Lassinantti led en del av sviterna från sin körtelfeber, men bevisade efter nyår vilken kompetent målvakt han är på den här nivån. Besitter en svåröverträffad förmåga att kliva fram när det behövs som mest och har ett enormt förtroendekapital hos Gusten Törnqvist och övriga tränare. Matteus Ward blandade och gav en del – men hade en högsta nivå som han aldrig visade under sin första säsong i Norrbotten. Kanske kan det här bli året då allvar kan utmana om de viktigaste matcherna. Sitter på utgående kontrakt och här har Thomas Fröberg och Ulf Engman ett strategiskt viktigt beslut att ta. Förlänger man med Ward – så är stänger man också dörren för talangerna Love Härenstam och Isak Sörqvist i ytterligare ett par år.
Backar
Jesper Sellgren–Oskari Laaksonen
Kommentar: Jesper Sellgrens utvecklingskurva under förra säsongen var brant och det var inte förvånande att han gjorde en backplats i Sam Hallams landslag till sin. Omgärdades av en del Schweiz-rykten under våren, men beskedet att han stannar var otroligt viktigt. Från start känns han som Luleås backetta. Även om han fyller viktig roll i boxplay, så borde också han få chansen att stå som point i powerplay. Hans skridskoåkning och förmåga att skapa chanser – både för sig själv och andra – finns det ingen i den här backsidan som bräcker. Oskari Laaksonen var hans kollega under stora delar av fjolåret och de funkade bra ihop. För det första håller de klubban åt olika håll. Finländaren hade visserligen stundtals problem i egen zon, men utvecklade det spelet under säsongen och att göra nästan 30 poäng i sin debutsäsong i SHL är starka papper.
Erik Gustafsson–Ludvig Jansson
Kommentar: Värvningen av Erik Gustafsson har varit föreningens enskilt viktigaste sedan millennieskiftet. Får han bara vinna det där guldet kommer 29:an hänga i taket. Även om 35-åringen har tappat i nivå inför sin sjunde säsong i Luleå kommer han återigen spela en viktig roll med sitt tvåvägsspel. Varit väldigt bra på att ha en ung back bredvid sig och hjälpa sin kollega att utvecklas och växa in i seniorkostymen. Nu kan det vara dags för Ludvig Jansson. Förra sommarens värvning från Södertälje hade svårt att slå sig in på sex backar med alla tillgängliga i vintras. 20-åringen var – visserligen i svag konkurrens – en av lagets bästa backar under kvartsfinalserien mot Växjö. Visade under sitt sista JVM att det finns en offensiv höjd, men tog för sig allt mindre i den delen i takt med att förtroendet blev mindre.
Marcus Hardegård–Pontus Själin
Kommentar: Älvsbysonen Hardegård hade en viktig roll i powerplay, framför allt under hösten. Blev också landslagsback under sin första säsong i Norrbotten och var en av spelarna Bulan litade mest på. Hans skott kan vara toppklass i ligan, men självförtroendet dalade lite efter jul – när han bara hittade nät en enda gång från mitten av december. Skridskoåkningen är hans svaghet och den blottades inte minst när han fick spela tillsammans med lagkapten Gustafsson. Att placera Pontus Själin i ett tredje backpar känns självklart. Han har under sina säsonger i Luleå gjort den rollen till sin och är bland annat mästerlig på att döda viktiga minuter i boxplay.
Oliwer Sjöström–Frédéric Allard
Kommentar: Att Allard petades – med alla backar tillgängliga – i sista kvartsfinalen mot Växjö var en tydlig markering från Bulan. Nu har han visserligen berättat i en intervju med Sporten att han hämmades av sin ljumskskada under hela säsongen och inte kunnat träna ordentligt på ett år. Oavsett vad är känslan att han just nu är tränargängets sjua på backsidan. Jättetalangen Sjöström ska draftas nästa sommar och kommer matchas från start mestadels i en stor roll i J20. Kommer dock träna en hel del med herrtruppen och även få lukta på SHL-spel.
Forwards
Linus Omark–Brian O'Neill–Mathias Bromé
Kommentar: Det brukar heta att lika barn leka bäst. Frågan är vem som ska få inleda säsongen med Linus Omark. I ett första läge känns det givet att åtminstone testa honom tillsammans med stjärnvärvningen Mathias Bromé. Övertorneåsonen har en förmåga att göra samtliga spelare runt sig bättre. Med Bromés snabbhet, rivighet och pucktrygghet kommer han få avlastning i offensiv zon. Det som talar emot är att Omark historiskt varit som bäst med en stor, utpräglad målskytt på andra kanten – typ en Teemu Hartikainen eller Johan Harju. O'Neill funkar som ett komplement mellan. Trots att 36-åringen endast mäter 175 centimeter är han jobbig att möta. Han har dessutom förmåga att ta till vara på Omarks passningar. För de kommer – det här året också. Den här kedjan har potential att vara seriens bästa, som kommer få ta hand om många offensiva zonstarter.
Anton Levtchi–Eetu Koivistoinen–Pontus Andreasson
Kommentar: Koivistionen beskrivs som en bra tvåvägscenter och har spelat en del boxplay i Finland. Hans defensiva styrkor kan öppna upp för att ha två offensiva vingar bredvid sig, som vågar lita på att de har täckning bakåt vid pucktapp. Nu har han bevisat att han klarar av den rollen i Finland – frågan kvarstår dock hur han kan hantera den i högre tempo och mot skickligare spelare. Lite samma visa gäller kring Anton Levtchi och hur han klarar omställningen till svensk hockey. För någon som har sett 28-åringen spela i Tappara betvivlar inte skicklighetsnivå och hockey-iq. De offensiva kvaliteterna håller toppsnitt i Europa. Pontus Andreassons fjolår var tufft och stundtals var känslan att han inte hade träffat ett fotbollsmål. Men hur tufft det kan vara att återvända från en brokig AHL-säsong finns det många exempel på. Han har redan bevisat att han är god för över 20 mål i SHL och kommer även den här säsongen ha en viktig roll i powerplay. Har potential att bli ett av säsongens stora utropstecken.
Brendan Shinnimin–Albin Lundin–Markus Nurmi
Kommentar: Shinnimin glöms lätt bort i konkurrensen. Kanadensaren har siffror som få spelare kan bräcka – med sina 54 mål på tre säsonger i Norrbotten. Att Thomas Fröberg hann inte sitta många dagar på posten, innan han tog in Markus Nurmi säger en hel del som förtroendet sportchefen har för Luleås nya forwardsjätte. Ett rivigt ytterforwardspar som kommer ställa många backar på svåra prov. Albin Lundin kan vara ett bra alternativ mellan dessa. Centern kommer till Luleå med en tydlig roll som tredjecenter. Kommer därför inte vara den första att knacka på Bulans dörr när han hamnar utanför bägge powerplay-enheterna från start. På allsvensk nivå har han varit väldigt framstående även poängmässigt. I den här omgivningen får han den möjligheten på nytt. Har potential att bli en av seriens jobbigaste kedjor att möta.
Isac Hedqvist–Jonas Berglund–Einar Emanuelsson
Kommentar: Här känns det som ett öppet race om de sista två ytterforwardsplatserna. Isac Hedqvist visade framfötterna under sin första säsong i SHL, testades i många olika miljöer. Men det var i fjärdekedjan med Berglund och Nikupeteri det funkade som bäst. Har en kreativitet och avighet i sitt spel, men poängskapandet uteblev. Sen finns mysteriet Einar Emanuelsson. Gjorde 27 poäng som 23-åring i SHL, men produktionen har på senare år avstannat. Men på att täcka pucken och skapa lägen ur ingenting är han toppklass. Får han bara ordning på målskyttet finns höjden där. För på isen är Kirunasonen som att köra på en grävling och hal som en ål med pucken. Jonas Berglund rankas ofta som en av seriens bästa fjärdecentrar, gör jobbet i det tysta i boxplay och gjorde sin målmässigt bästa SHL-säsong i karriären förra året med 11 fullträffar. Där vet Bulan verkligen vad han får ut.
David Lilja
Kommentar: Initialt sätts David Lilja som extraforward. 24-åringen provades i flera olika kedjor men fick det aldrig egentligen att stämma ordentligt. Såg stundtals ut att ha problem med tempot och hamnade ofta alldeles för långt ifrån mål. Kommer han in i det nu, så kan han jobba sig uppåt i hierarkin och leva ut som den toppspelare han var i allsvenskan. Räkna med att han kommer få chansen i många roller under försäsongen.