Ni känner honom som den skäggige mannen som brukar uttala sig i tidningarna när vi försöker göra artiklar om det högst subjektiva PR-värdet av diverse Luleå Hockey-satsningar – eller dito fiaskon. Nu är han en del av styrelsen i Norrbottens största förening och Turner Olovzons historia är längre än så. Han kommer från Kiruna och är i grunden AIF:are, så till den milda grad att han grät när föräldrarna berättade att familjen skulle flytta till Luleå när han var tio år gammal. Väl här lockade pappa med honom på Luleås matcher efter lång övertalning.
– Jag minns första matchen tydligt, mot Färjestad 86/87. Farsan kände ”Pekka” litegrann, jag fick hans klubba efter matchen så egentligen borde jag kanske ha hållit på hans lag. Men det blev Luleå, jag och farsan hade säsongskort på det som hette C-läktaren under många år, säger Turner Olovzon.
Han har fått förfrågningar om styrelseuppdrag för andra svenska klubbar, men aldrig tackat ja. Nu, däremot, kom erbjudandet han inte kunde säga nej till.
– Det är en blandning av hjärta och hjärna. Det är ju laget jag brinner för – men det finns också en resa att göra, den kan bli både spännande och intressant.
2001 startade Niklas Turner Olovzon en kommunikationsbyrå med en kollega. Sedan dess har företaget växt och genom åren har Turner Olovzon jobbat med många stora företags varumärken och kommunikation, bland annat både SHL och Svenska ishockeyförbundet.
– Ute i Sverige tror jag att Luleå Hockey uppfattas som en lite udda fågel. På gott och ont har ju klubben gått sin egen väg, underblåst hela den här bilden av utmanare och att man är eljest. Det finns en identitet i det där som jag tror är väldigt bra, jag tror att föreningen ska fortsätta vara en udda kraft som går sin egen väg.
Guldsatsningen?– Den var ju förvisso udda, men identitetsmässigt var det inte riktigt i fas med Luleå Hockey.
Finns det ett värde i att vara udda?– Absolut. Björngapet, matcharrangemangen, de udda profilerna – Luleå Hockey var ju föregångare på väldigt många plan. Bautin, Per Ledin, ”Bulan”, de sticker ut och det är en styrka. Det ger både supporteridentitet och lite ängslan hos motståndarna – och det är mumma ur ett marknadsföringsperspektiv.
Finns det inte en motsättning där, med tanke på dagens hockeyklimat?– Det finns en brist på just identitet i dagens SHL, så är det, men nästan oavsett liga eller sport så blir allting mer likriktat. Man vill hitta minsta gemensamma kvalitetsnämnare, men både klubbar och liga måste jobba mer med unik identitet. Jag tror det går att kombinera bättre.
Turner Olovzon är noggrann med att poängtera att hans åsikter är Luleåsupporterns, yrkesmannens – inte styrelsemedlemmen. Än har han inte hunnit sätta sig in i någonting, egentligen, och vill inte få det att framstå som att han ska valsa in och börja peka med hela handen.
– Jag måste förhålla mig ödmjuk. Som ny, oavsett sammanhang, ska man ställa alla frågor och sätta sig in i allt. Jag har fördelen att kunna vara naiv och fråga om allt jag undrar över. På sikt vill jag ju att min specifika kunskap kring hur Luleå Hockey kan nå ut till fler ska komma till användning.
Hur har det varit att följa föreningen som supporter de senaste åren?– Olika personer har olika drivkraft, men jag är inte så resultatberoende. Framgång är inte avgörande för om en säsong är intressant, det handlar snarare om den totala utstrålningen från föreningen och laget.
Utveckla.– Jämför med fotbollslandslaget efter Zlatan. Jag var på plats på Frankrikematchen, det som hände var att laget fick kärlek av folket – trots att man knappt vet vad nån av spelarna heter – tack vare inställning, arbetsmoral och att spelarna offrade sig hänsynslöst. Det är viktigt för svenskt supporterskap – och, tror jag, ännu viktigare här i Norrbotten. Det är känslor som driver engagemang och passion från fansen och de senaste säsongerna har det varit lite tunt av den varan. Det tror jag föreningen måste hitta tillbaka till och i så fall kan det här laget vinna folkets kärlek ganska snabbt.
Hurså?– Nu är klubben, i vanlig ordning, tillbaka där man brukar vara – i underläge. Det handlar om att överträffa förväntningar och jobba hårt, då känner supportrarna sig nära laget och då blir det roligt.