Han hade en tuff tid bakom sig när han kom till Luleå, men känns tillfreds med livet när vi träffas i Coop Norrbotten Arenas inre några dagar innan premiären.
– Det märks att de som spelat här innan har tillbringat mycket ihop, för det är tajta, men det är schysta killar och det var lätt att bli en i gänget, säger Mathias Bromé och fortsätter:
– Jag trivs svinbra, både i laget och i stan, och klubben är så jävla proffsig och har hjälpt mig och Julia med att hitta lägenhet och förskola åt vår dotter.
– De håller även på att hjälpa henne hitta ett nytt jobb, tillägger han.
Under sommaren la hon, i sociala medier, ut ett filmklipp som blev uppmärksammat.
I det berättade hon hur ledsamt det kändes att behöva säga upp sig från sitt jobb och flytta ifrån sina nära och kära.
– Jag förstår precis vad hon menade. Det tror jag att alla gör, egentligen. Fast en del, i dagens samhälle, letar bara fel, säger Mathias Bromé.
– Jag tror de flesta som lever med någon som håller på med det jag gör och behövt flytta har tyckt att det är jobbigt. Hon vet vad det innebär att vara tillsammans med en hockeyspelare. Men det var inte som att jag skrev på utan att prata med henne innan. Vi hade aldrig flyttat upp till Luleå om hon inte var med på det och vi fattade beslutet tillsammans, fortsätter han.
Det var flera klubbar som visade intresse för Mathias Bromé när det blev tydligt för alla att han inte längre hade någon framtid i Örebro.
– Jag mötte (Stefan) "Skuggan" (Nilsson) på läktaren under en av matcherna som jag inte fick spela. Han frågade varför jag inte spelade och efter jag hade berättat sa han att han skulle höra av sig till min agent (Johan Finnström). Så kontakten togs tidigt. Det kändes bra att någon ville ha mig. Jag bestämde också mig tidigt. Jag fick en bra känsla när jag pratade med sportcheferna och (Thomas) "Bulan" (Berglund). Sedan triggades jag av tanken på att hjälpa Luleå Hockey vinna det där guldet alla här uppe längtar efter, berättar han.
– Det tog sin tid. Det blev ju inte klart förrän i juni någon gång. Väntan var jobbig och jag pratade med dem och min agent nästan varje dag. Fast känslan var ändå hela tiden att det så småningom skulle lösa sig, fortsätter han.
Det har cirkulerat många rykten om vad hans klubbyte berodde på.
Han tar, skrattandes, själv upp några av dem.
– Jag har fått höra allt möjligt. Ett av ryktena som gick var att jag hade varit ute och krökat, men jag är nykterist. Sedan gick det ett rykte om att det berodde på någon golfresa, jag som brukar gå en runda per år, skulle ha bokat medan jag satt på en träningscykel, säger Mathias Bromé.
Det är många journalister som har hört av sig till Mathias Bromé i förhoppning om att han ska berätta vad det var som hände, men en sekretessklausul som finns i hans och Örebros avtal förbjuder honom att uttala sig om det.
– Det tog på mig, men jag har lagt det där bakom mig nu, och har man kommit överens om något så håller man det, säger Mathias Bromé och fortsätter:
– Jag har flera nära vänner som är kvar i Örebro, och en bra relation till han som tog över som sportchef, det var två-tre andra som skapade situationen han fick lösa och han skötte allt på ett professionellt sätt.
– Det är allt jag kan säga om det, tillägger han.
Vad känner du själv när det gäller den säsong du har bakom dig?
– Jag gick in i den med en bra känsla. Jag gillar verkligen Johan Hedberg. Det är en bra människa och duktig tränare. Under honom spelade jag också bra. Jag trodde faktiskt inte att de skulle göra sig av med honom. Vi vann matchen vi hade kvällen innan han fick gå. Jag gjorde ett av målen och när vi träffades i restaurangen efter matchen tackade han mig för att jag hade räddat kvar honom. Dagen efter ringde han och berättade att Örebro ändå hade gett honom dojan. Det tog hårt och kändes inte rätt, säger Mathias Bromé – som bara gjorde sex poäng i de 18 matcher han fick efter tränarbytet – och berättar att han uppskattar det lugn som finns inom Luleå Hockey.
Jag antar att det finns en revanschlusta i dig?
– Det är klart, jag fick ju inte spela de viktigaste matcherna, och det var nästan det enda det pratades om. Det pratades ju knappt om matcherna. Jag vet samtidigt vad jag är kapabel till. Om jag har en tränare som ger mig förtroende så vet jag kan leverera. Jag känner inte heller att jag måste bevisa mig själv. Men jag är sjukt laddad, det kommer att bli förbannat roligt på lördag, och jag kommer precis göra allt jag kan för att hjälpa laget vinna matcher och förhoppningsvis stå där som segrare i slutet av säsongen.