Sara Grahn
Sara Grahn var nio år när hennes moderklubb IFK Hallsberg köpte in en ny målvaktsutrustning.
Resten är en framgångssaga.
– För mig var det skydden som lockade, säger 35-åringen när hon minns tillbaka.
Frida Axell fascinerades också av skydden som liten, men det började med storebror, Filip Axell.
– Brorsan ville ha någon att skjuta på och då fick självklart lillasyster ställa upp, med knappt några skydd, säger Axell som var utespelare i två år innan målvaktskarrären tog fart.
– Man skrev upp sig på en traditionell lista över vilka som ville stå och jag blev sist kvar efter alla killar. Jag tyckte det var skitkul då och det gör jag fortfarande, så jag tog nog rätt beslut.
I dag är Sara Grahn och Frida Axell två av landets bästa målvakter och även i vuxen ålder är intresset för skydden starkt.
De får designa sina egna benskydd, plock, stöt och hjälm, och båda har den här säsongen satsat på färg och tydlig Luleåkoppling.
– Vi har fått med fansens logga, solens stad – folkets lag, och jag tycker det blev en snygg kombination av det gula och röda, säger Sara Grahn som tog hjälp av klubbens kommunikatör Julia Edbom för att designa de nya benskydden.
– Granarna har varit med i många år nu och jag vill inte byta bort dem. Jag tycker de passar bra här där vi är ifrån, var vi spelar och var vi tillhör, och det är lite häftigt att det är mitt efternamn också.
Frida Axells benskydd är till stor del röda, förutom längst ned där den gula färgen kommer tillsammans med en svartvit bild över södra hamn i Luleå.
Den gamla lyftkranen syns tydligt.
– Jag har gjort skydden tillsammans med min sambo som gillar att designa, så vi testade lite. De är egentligen ganska enkla, men det är färgen som gör att de sticker ut. Jag ville få med den fina staden så det fick bli Luleå nere vid kranen, säger Frida Axell som visar plockhandsken och stöten där den svartvita bilden fortsätter och Luleå domkyrka sticker upp.
Frida Axells nya skydd
Luleåmålvakterna få ny utrustning varje år och den gamla ärvs av juniorer, förutom hjälmen som är personlig.
Både Sara Grahn och Frida Axell tycker om att få vara kreativa med sina skydd, men det har inte bara varit glada tillrop från omgivningen.
– Linda Blomquist (målvaktstränare) har varit emot mina svarta skydd i några år så jag försökte få in lite vitt nu så hon skulle bli nöjd. Jag tycker de blir så skitiga snabbt, så jag gillar svart bättre, säger Sara Grahn som inte tror färgen spelar särskilt stor roll när det kommer till insläppta mål:
– De säger att man inte ser nätet på samma sätt om man har ljusare skydd, men jag vet inte. Det är ingenting jag har reflekterat över och det är ju jag som står där.
Frida Axell, som gått all in på rött och gult, berättar att hon fått en del reaktioner.
– Några har varit så: Amen gud!? Och några tycker det är fräckt. Det tog ett tag för mig också, men man vänjer sig. Jag har haft många vita skydd och tycker det är kul att testa något nytt. De flesta tycker det är snyggt. Alla i laget tycker det ser bra ut och jag gillar det.
Tror du det spelar någon roll när motståndaren kommer där och ska skjuta?
– Det finns säkert någon typ av teori, men jag tror inte utespelaren hinner tänka jättemycket på det ändå. Det är ingen som sagt något på isen. Det är mer tvärtom, att det känns som att det inte finns något nät. Jag vet inte om det är färgen som sticker i ögonen, säger Frida Axell och skrattar.
Hjälmarna är också nya och mer personliga. Sara Grahn har en mustasch längst fram.
– Det är för pappa. En gömd detalj. Han har aldrig haft mustasch, men jag visste inte hur jag skulle få in hyllningen så det fick bli en mustasch där.
Vad betyder han för dig?
– Det är honom jag har allt att tacka för, att jag är där jag är i dag. Han la ner otroligt många timmar på mig och blev utbränd för att jag skulle få vara på isen på tre ställen samtidigt.
Sara Grahn var 14 år när pappa Crister gick in i väggen och blev sjukskriven i några veckor.
– Det blev för mycket att jobba heltid och åka fram och tillbaka för att skjutsa och hämta mig för träningar. Jag spelade i tre lag samtidigt och hade tre träningar på kvällen. Jag vet inte heller hur jag orkade, ung och dum, säger Grahn och skakar på huvudet.
Frida Axells nya hjälm.
Frida Axell har Luleå Hockeys klubbmärke på sidan av hjälmen och en bit längre upp Göteborgs stadsvapen. Hon är från Göteborg och har alltid burit märket med sig.
En annan koppling hem är familjen.
Pappa Thomas, mamma Camilla, syster Emma och bror Filip Axell står alla med. Hundarna Rocky och Rambo är också förevigade.
– Jag saknar min familj där hemma och det känns tryggt och skönt att de är med mig på hjälmen. Det är tack vare dem jag tagit mig hit och det är kul att bära med som ett minnen. När jag går in på match kan jag tänka på dem, säger 23-åringen.