När Sporten träffar Nils Lundkvist har han varit hemma i knappt två veckor. Det har varit en lång säsong i Nordamerika, för även om han inte fick lira i slutspelet gick alltjämt hans Dallas Stars hela vägen till semifinal.
– Vi gjorde en bra serie mot Seattle (kvartsfinalen) som var väldigt jämn men som vi lyckades vinna till slut, men sen blev Vegas (semifinalen) lite för starka. Nu gick de ju dessutom och vann alltihop.
Själv fick den unga backen alltså inte spela när det väl drog ihop sig, men i grundserien fick han förtroendet i 60 av 82 matcher.
– Nu när jag blickar tillbaka på säsongen ger jag mig själv godkänt, men inte så mycket mer. Jag ville mer, men samtidigt är det en tuff liga att slå sig in i och jag fick ändå spela 60 matcher, konstaterar Lundkvist.
Ja, i ärlighetens namn kryllar det inte av backar födda på 2000-talet i NHL, så det faktum att han fick spela tre fjärdedelar av grundserien betyder ändå att han ligger i bra fas. När 22-åringen tänker efter är det surrealistiskt att han hamnat i en värld mitt bland sina förebilder som han haft på hockeykort eller styrt i tv-spel som grabb.
– Man får nypa sig själv i armen ibland. När man sitter på flyget bredvid Jamie Benn eller Ryan Suter, med tanke på deras karriärer, eller när man sitter på bänken och vi möter Connor McDavid ... "Var är jag egentligen?". Ibland får man påminna sig själv. Det är häftigt.
Vidare är Nils Lundkvist den första spelaren från Piteå att sätta foten i NHL sedan generationen med Mikael Renberg, Tomas Holmström och Mattias Öhlund. Själv var han fortfarande ganska liten när de lirade sina sista matcher, men nu förstår han deras storhet.
– När man kommer till Detroit och går i katakomberna är det fullt med bilder på Holmström. Det är samma sak i Vancouver där Öhlund syns i deras ring of honor. Då blir man lite mallig och säger snabbt till lagkamraterna: "Där har vi dem. Det är mina hemmagubbar".
Vem vet, i framtiden kanske nya hockeyspelande killar och tjejer från Piteå kommer att skryta lika stolt om Nils Lundkvist. När Sporten träffar honom på Star i Bergsviken har han precis kommit igång med sommarträningen som ska göra honom ännu bättre.
Är det något specifikt du vill träna på i sommar?
– Jag vill väl bli bättre på allt. Det handlar om att bli större, starkare, orka mer och bli lite mer explosiv. Jag är inte den största spelaren så jag måste försöka hitta andra saker att vara bra på, kanske bli lite snabbare och lite smartare på isen. Det är väl framför allt det.
Nästa sommar går Lundkvists kontrakt med Dallas ut. Den gångna säsongen uppgick hans grundlön till 832 000 dollar (cirka 8,8 miljoner kronor) vilket förvisso är mycket pengar, men faktiskt i det lägsta laget av vad en spelare kan tjäna under NHL:s kollektivavtal. När rookiekontraktet upphör om ett år kan han förhandla sitt första "riktiga" kontrakt.
Gör det också att du känner att du behöver etablera dig nästa säsong?
– Det är klart att man vill ta steg för varje år. Jag gick från 25 matcher mitt första år till 60 matcher mitt andra, så hoppas jag kan sätta större avtryck och ta en större roll i laget nästa säsong. Kontrakt och pengar hit och dit får man ta när det kommer. Nu vill jag bara sätta mig i ett bra läge så att jag förhoppningsvis får spela länge i NHL.