Luleå Hockeys powerplay under 2010-talet kan i bästa fall beskrivas som konsekvent. Problemet är att det varit konsekvent dåligt. Bara två gånger sedan säsongen 2010/2011 har laget lyckats få till ett spel i numerärt överläge som varit bättre än seriens genomsnitt och förutom de undantagen återfinns Luleås powerplay på placeringarna 9-9-11-11-10.
Skillnaden jämfört med det första decenniet efter millennieskiftet är markant. På den tiden placerade sig Luleå Hockey oftast på övre halvan och bara två gånger låg man i botten av powerplaystatistiken.
Egentligen var det inte så att Luleå blev markant sämre, rent procentuellt, på att utnyttja sina numerära överlägen. Däremot blev övriga lag betydligt bättre.
Under de här åren har jag ofta hört att det är svårt att spela powerplay nu för tiden, att allt mer vältränade motståndare kan sätta allt aggressivare press i boxplay. Framför allt har jag hört det från Luleåkabyssen – och sett till lagets prestationer på området är det kanske inte så konstigt.
Sanningen är dock en annan.
Spelet i numerärt överläge har förändrats, men det har inte blivit sämre. Tvärt om. Det finns en tydlig trend kring numerära överlägen i Sveriges högsta herrliga – och det är att de blir allt effektivare. Under 2000-talets första tio år var det ytterst ovanligt att något lag kravlade sig över 20 procent i numerära överlägen. Sedan dess har lagen, med vissa statistiska fluktuationer, stadigt förbättrats och i fjol fanns åtta SHL-lag med powerplay som gjorde mål på mer än vart femte försök.
Nej, Luleå var inte ett av dem.
Då heller.
Bara en enda gång sedan säsongen 1999/00 har Luleå Hockey haft ett powerplay som levererat mer än 20 procent. Det var säsongen 2013/2014 då Linus Klasen iscensatte sin hockeyshow. Hans hetta gav Luleå ett powerplay som man knappt varit nära på två decennier.
Men inte ens när Linus Klasen var som bäst var Luleås PP bäst i Sverige, med 20.81 procent låg det och jäste på femte plats. För att bli bäst krävs något helt annat – men vad?
Jag ringde en expert på området.
När Färjestad var som bäst i numerärt överläge, med monstruösa 26.67 procent, så gjorde Erik Granqvist sin första säsong som målvaktstränare i klubben. Sedan dess har han, förutom arbetet med burväktarna, hjälpt till med videoanalyser, taktiska detaljer samt spel i numerärt under- och överläge. Nu är den förre Luleåmålvakten uppskattad expert i Viasats NHL-sändningar.
– Jörgen Jönsson, Pelle Prestberg, Peter Nordström, Janne Niskala och Tommy Rhodin – du hör ju själv, det är hög europaklass på samtliga spelare i den uppställningen. De spelade väldigt modernt, de tog alla lägen de fick och sökte inte specifika lösningar.
När vi skärskådar de powerplay som levererat toppsiffror sedan säsongen 2010/2011 – innan dess såg ishockeyn annorlunda ut, Jonas Rönnqvist förändrade Sverige med sitt spelsystem och hårda stress – finns det inga givna detaljer som sticker ut. Det handlar snarare om helheten, om att ha rörlighet, teknik, spelsinne och målfarlighet på alla fem spelare. Om alla spelare vill och kan attackera när de får chansen skapar det ytor åt övriga och – i den bästa av världar – panik hos försvararna.
– Jag pratade faktiskt nyss om det här med Niklas Bäckström, som ju är en av NHL:s bästa i powerplay. Han sa att om man är skicklig så är den hårda pressen – som lag använder sig av både här hemma och där – en dröm. Han vill att de ska stressa honom, för då vet han att det kommer att finnas minst en utväg, säger Granqvist.
Hur menar du?– Förr hade man lite fler varianter, du vet, Petter till ”Skuggan” till Hurtig och mål. Nu är spelet så analyserat, och försvararna så snabba, att de varianterna oftast stängs snabbt. Däremot, eftersom många spelar med hård press i boxen och det kan bli lite svajigt, kommer det att finnas öppningar att attackera i. Har du tillräckligt skickliga spelare så klarar de av att utnyttja det där, attackera där tillfälle ges.
Men om man, likt Luleå, inte riktigt träffar rätt med sina offensiva spetsvärvningar..?– …så kommer du att avslöjas – direkt. Då kommer även mediokra boxplay att lyckas stressa fast. Kolla på Ryan Lasch, kommer du det minste fel på honom så blir det en het målchans. När en lite sämre spelare försöker utnyttja samma lucka som Lasch misslyckas han och då vet du hur det blir i Delfinen. ”Buuuuuuuuuu”, nog vet jag hur det låter där uppe, hahaha.
Tror du man kan träna upp den där inställningen?– Jag tror det går, men det är svårt. Jag vet att en del lag försöker spela boxplay som motståndarna, det ger nog en del. Men att bara spela runt fyra gubbar som står och tittar blir ju snarare kontraproduktivt.
Men hur viktigt är det här då? Egentligen? Luleå har ju vunnit serien – trots att man bara hade landets nionde bästa powerplay?
Tittar man på ett eventuellt utfall av ett hyggligt powerplay – inte ett utomjordiskt bra, inte upp mot 28-29 procent, inte i närheten av Färjestad från säsongen 2006/2007, Linköping 2009/2010 eller Skellefteå för två år sedan – med 22 procents effektivitet så ser vi att den poängmässiga skillnaden oftast är flyktig. Inget powerplay hade kunnat rädda laget i fjol, det hade inte heller markant förbättrat situationen under Fagervalls två år som huvudtränare. Vi få gå tillbaka till åren med Jonas Rönnqvist i båset för att hitta en säsong där Luleå med all säkerhet slutat högre upp med ett bättre powerplay – fast då gick laget ändå till final.
Väl där vete fasen om något hade hjälpt mot Skellefteå.
Kanske hade Luleå Hockey åtminstone sluppit bli förnedrat.
Men klubbarna tränar inte numerära överlägen, värvar inte dyra specialister på spelformen, utan anledning. Följande står klart: Inte ett enda lag som haft seriens bästa numerära överläge har någonsin missat slutspel. Bara en gång – HV71 2014 – har laget med seriens bästa numerära överläge missat semifinal. Fyra av sju säsonger har laget med seriens bästa numerära överläge spelat final och två av de fyra gångerna har det vunnit SM-guld.
– Luleås lag i år behöver ett bra powerplay, en av deras tydligaste vägar till framgång går genom att vara vassa där, säger Granqvist.
Innan kvällens match har Luleå fina 33 procent, med mål i två av sex numerära överlägen, men det statistiska urvalet efter två matcher är skralt. Ändå tycker jag att spelet i numerärt överläge sett bättre ut än på länge. Det är aktivare, snabbare, högre pucktempo och fler avslut. Det framstår precis som vad doktorn ordinerat och Granqvist håller med om att Luleå i alla fall på pappret har fler specialister på området i truppen än på länge.
– Det gladde mig att se Harju göra mål i första matchen. Sen har de Olausson och Sondell som tillför spets på området. Det var precis som du skrev, Sondell har en självklarhet på blå som de saknat, den där närvaron att attackera där lägena dyker upp, säger Granqvist.
Vad krävs?– Kan de ligga runt 85 procent i boxplay och 22 procent i powerplay, tillsammans ska det bli ungefär 105-110 procent, så är mycket vunnet. Det är ingen omöjlighet – och då kommer de att vinna ganska många matcher.
Om Erik Granqvist har rätt i sin analys kommer Luleå Hockey att gå en trevlig säsong till mötes. Spelet i numerärt överläge måste bli bättre än tidigare – för det här laget behöver all hjälp det kan få.