Det är för att de inringade allierade styrkorna i maj 1940 evakuerades därifrån som den lilla hamnstaden är känd.
– Alla jag har snackat med sedan jag flyttade hit har tagit upp det och börjat prata om andra världskriget, säger Calle Behm och fortsätter:
– Jag hade ingen aning om det där. Historia har aldrig varit min grej. Jag får kanske ge den där filmen (Dunkirk) alla rekommenderat en chans.
Det blev två säsonger med Piteå Hockey i ettan innan han för två och ett halvt år sedan gav sig ut på det äventyr som började i norska Halden.
– Jag vill se världen och leva på att spela hockey, och det finns fler bra ligor än folk tror som man kan göra det i, säger Calle Behm.
– Jag fick en chock när jag kom till Polen. Det var inte alls som jag var van vid från Sverige och Norge, men jag vande mig och livet där var jäkligt trevligt, fortsätter han.
Den 24-årige backen började den här säsongen i en annan fransk hamnstad, Brest, men flyttade för en vecka sedan till Dunkerque.
– Det var inte som jag förväntade mig att det skulle vara i Brest. Jag bodde bra där, precis vid en golfbana, och kunde gå en runda när jag kände för det – men det gick dåligt för laget, och tränaren kunde knappt någon engelska, så det var svårt att kommunicera med honom. Då är det bättre här i Dunkerque, säger Calle Behm.
– Det är rätt blåsigt och regnigt, precis som i Brest och alla andra städer som ligger vid Atlanten. Fast det är en proffsig klubb med bra faciliteter och att ha en tränare som kommer från Kanada och pratar både engelska och franska är skönt, fortsätter han.
Han bodde hemma hos honom under sina första dagar i Dunkerque.
– Det var lite udda och det är klart att jag undrade vad grabbarna i laget skulle tänka, men de som hade min lägenhet innan mig hade inte hunnit flytta ut och han var schyst och lånade ut ett rum åt mig i ett par dagar, säger Calle Behm.
Första matchen för Dunkerque blev en upplevelse.
– Det var en suverän kväll, säger Calle Behm och fortsätter:
– Det var ett helvetes liv i ishallen. Folk hade med sig tutor och allt möjligt. Vi lyckades dessutom att vinna med 6–1 och jag hade två assist.
Var hoppas du att hockeyn ska ta dig?
– Målet nu är att ta mig upp i högstaligan, men det finns en gräns för hur många importspelare klubbarna får ha, så det gäller att sticka ut här för att göra det.