Efter åtta säsonger valde Johanna Fällman, 33, att lämna Luleå Hockey/MSSK för att följa kärleken till Kanada.
Hur det skulle bli med hockeykarriären var osäkert.
Hon hade hört talats om den nya proffsligan som skulle starta i Nordamerika, men det fanns många frågetecken om den verkligen skulle komma i gång, och om hon i sådana fall skulle ta en plats.
Fällman trodde inte att hennes poängprotokoll talade till hennes fördel och förhoppning var att få visa upp sig på plats.
Hon anmälde sitt intresse, men fick inget svar.
– De hade inbjudningar till olika camper och jag fick ingen. Det var ingen som ville ha mig på en try out ens. Men genom en av målvakterna här, som känner tränaren, fick jag in en fot. Hon pratade gott om mig och jag fick en try out-plats till sist.
I över en månad har hon provspelat med PWHL New York, som utgår från Connecticut, och under tiden har spelare gallrats bort.
Sju backar har konkurrerat om två platser.
– Vi har inte vetat så mycket och plötsligt blev tre hemskickade. Många hemifrån har frågat när campen tar slut? Antingen blir man hemskickad eller så finns det inget slut.
Det låter som en tuff press att leva med?
– Det har varit en extremt utmanade miljö. Jag fattar att många inte vågar. Du kastar dig utför ett stup och hoppas att det ska gå bra. Det har varit väldigt påfrestande och jag är tacksam över att jag är lite äldre och varit med förr. Jag har kommit med och blivit petad tidigare, vunnit och förlorat allt möjligt. De yngre har varit sjukt stressade och jag har tänkt att det blir som det blir.
Fällmans plan har varit att visa vilken tillgång hon kan vara defensivt.
– Min största chans att ta en plats är att göra min grej så gott jag kan. Inte försöka vara nån jävla fixstjärna. Nog kan jag väl trixa till det lite ibland, men om jag ska ta en plats behöver jag spela fysiskt och stabilt. Jag kan inte komma och försöka spela som Daniela Pejsova.
Till sist kom telefonsamtalet.
"Du tar en plats i laget".
– Jag känner mig superstolt. Dels att jag vågade göra det och visa för mig själv att jag nog kan mer än vad jag har känt. Det känns som att jag har hamnat i en box hemma i SDHL och det har varit skönt att få komma till en ny miljö där alla inte vet allt om mig. Det är uppfriskande att göra någonting nytt, säger Fällman som plötsligt bryter ut i gråt.
– Nu blir jag känslosam...
Varför?
– Jag är så jävla stolt men samtidigt ledsen. För det här betyder såklart att jag inte kommer spela i Luleå Hockey den här säsongen. Det känns i hjärtat. Det är så jävla speciellt ändå och balansen, att våga göra någonting för sig själv samtidigt som jag har något fantastiskt som jag älskar så otroligt mycket...
– Alla hemma har varit så stöttande och gulliga. Jag saknar dem otroligt mycket.
PWHL består av lagen Boston, Minnesota, Montreal, New York, Ottawa och Toronto.
Ligan erbjuder sina spelare en minimilön på drygt 380 000 kronor per säsong.
Minst sex spelare i varje lag måste ha ett kontrakt värt drygt 850 000 kronor och snittlönen för spelarna i varje lag kommer att ligga på drygt 600 000 kronor per säsong.
– Jag är inte miljonär (skratt), men det är klart att det är skillnad här, särskilt med deras kollektivavtal.
Men det är ditt bästa kontrakt i karriären!?
– Ja, så är det ju såklart.
Hon hoppas att fler kommer våga sig över till den nya ligan.
– Många där hemma hade lika gärna kunnat få en plats, men jag tror att jag är lite modigare, säger hon och fortsätter:
– Jag hoppas det är många andra som också vågar testa. Jag vill alltid att Luleå Hockey ska vara överlägsna och bäst, men med det sagt hoppas jag att många av mina vänner tar chansen och kommer hit. Jag tror många hade tyckt det är fanatiskt kul och gjort bra ifrån sig.
Första matchen är den 1 januari och Fällmans lag spelar borta mot Toronto i Mattamy Athletic Centre, forna Maple Leafs Gardens.
Den tar in 3 850 åskådare.
– Det sägs att Toronto har sålt slut alla sina årskort. De var tvungna att stoppa årskortsförsäljningen så att de skulle kunna sälja lösbiljetter. Det känns som att det kan bli stort intresse.
Hur tror du ligan kommer utvecklas på sikt?
– Nästa år och året efter det kommer det nog komma ordentligt med européer som kommer göra stora avtryck. Jag tror att den här ligan bara kommer växa och det känns som att de har en bra långsiktig plan. Det känns som att det är ordentligt och jag tror att det här kommer göra väldigt gott för landslagsverksamheten också. Att de bästa europeiska spelarna får spela i den här miljön varje dag.