I Luleå Hockeys ungdomspolicy står det att J16 är en del av klubbens elitverksamhet med slutmålet att de ska bli elitspelare.
En pappa möter upp sin son på flygplatsen och frågar om han haft en rolig helg.
– Jag fick inte spela en enda sekund, svarar han lågmält.
Scenen utspelade sig på Luleå Airport efter att Luleå Hockeys J16-lag, killar som är mellan 14-16 år gamla, kommit hem från SM-slutspelet i Stockholm för två veckor sedan. Laget blev utslaget och efterspelet har handlat om hur coachningen såg ut – något som varit ett hett ämne under hela säsongen.
– Jag är inte bekväm med att det kommer hem killar som inte spelat en sekund ishockey när det varit tre matcher, 180 minuters hockey. Det är snudd på barnmisshandel. Det kan inte vara så viktigt. Nu gick det inte så bra heller. De matchas sönder och spelarna orkar inte, säger en person med insyn i laget.
Det hela började under hösten.
Spelarna i laget började märka av nya trender i matchningen.
Problemen eskalerade, enligt uppgifter till Sporten i takt med att stressen över att komma in på NIU-utbildningen, det så kallade hockeygymnasiet, ökade.
Vissa spelare har fått mer speltid, vissa mindre och vissa ingen alls. Det har fått spelartruppen att reagera och majoriteten har krävt att huvudtränaren Johan Öhman ska lämna laget.
– Han har gått helt bananas, säger en person med insyn i laget och syftar på Öhman som är deltidsanställd av klubben.
Personen menar att toppningen inte går att misstolka på något vis.
– Det är så monumentalt tydligt och det blir superdåligt. Det ska inte vara så här.
Föräldrarna i laget haft ett antal möten med Luleå Hockey, både med Karl Fabricius och hans företrädare Urban Wikberg, där de uppmärksammat klubben på vad som sker.
– Föreningen vet om det här och tycker det är jobbigt att det blivit så tokigt. Å andra sidan är de väl medvetna om att så här kan det mycket väl bli med den tränaren. Det kommer inte som en blixt från klar himmel. Man tänker att det ska bli bra för att det är en sådan himla bra årgång, att det löser sig, men till och med det kan man köra i sank, säger personen.
Det har gått så långt att föräldrar sitter på läktaren med tidtagarur för att kunna visa föreningen hur speltiden är fördelad.
– Det är det enda sättet att bevisa hur skevt det är.
Enligt Sportens uppgifter har det varit konflikter mellan tränarna angående toppningen. Under SM-slutspelet i Stockholm eskalerade det då enstaka spelare i laget inte fick en enda minuts speltid, vilket ledde till att Johan Öhman hamnade i öppen konflikt med en av sina assisterande som ledsnat på matchningen.
Sporten har pratat med flera föräldrar som delar bilden att det varit stora problem under säsongen.
– Det började från dag ett. När säsongen precis var ny åkte laget till Finland på en turnering. Tanken var att de skulle få ihop laget då de aldrig tidigare spelat ihop, men redan där började han bänka folk. Det var något som Luleå Hockey inte stod bakom. Det är ju redan ett gallrat lag, man ska inte behöva gallra mer, säger en mamma och fortsätter:
– Sedan har det fortsatt i den andan. Spelarna som känner att de inte har tränarens förtroende har inte heller fått någon feedback och då är det ännu svårare när man är 14-15 år. Självförtroendet på alla är obefintligt, även för spelarna som vunnit TV-pucken och kommit in på NIU. När en av de bästa spelarna strejkar och vägra träna, då är det något som är fel.
Har spelartruppen sagt till klubben att de vill byta tränare?
– Ja. Det som är det svåra är att det inte finns några tränare på den nivån. Jag tror det är nästintill omöjligt att hitta någon och klubben har nog försökt göra vad de kan. De har pratat med honom flera gånger, men när han själv inte tycker det är fel är det svårt att ändra på.
Upplever du att klubben bemött problemet?
– Det enda de kunnat göra mer är att sparka honom, men då hade de varit utan tränare, säger mamman och fortsätter:
– Under seriespel spelar det inte så stor roll hur det går resultatmässigt och det viktigaste är att alla ska utvecklas. Under SM-spel kan man coacha lite mer – men det är ingen i det här laget som är så dålig att de inte kan spela en enda minut.
Hur mår killarna som inte fått spela något?
– De är jättebesvikna och ledsna. Självförtroendet har fått sig en törn och det kan ta ett tag att få tillbaka. Jag tror de flesta bara längtar till att det ska ta slut.
Som vi förstått det finns det ett utbrett missnöje bland föräldrarna, delar du den bilden?
– Ja, vi är väldigt överens om att det inte varit eller är bra. Jag tror att alla föräldrar har känt att mestadelen av säsongen har gått åt till att vara psykolog till sitt barn. Något positivt är att vår son har blivit mentalt mycket starkare, men det ska man kanske inte behöva i den åldern...
I Luleå Hockeys ungdomspolicy står det att J16 är en del av klubbens elitverksamhet med slutmålet att de ska bli elitspelare. Det står även att ansvarig tränare sköter laguttagningar och matchning av laget.
En pappa som Sporten varit i kontakt med menar att föräldrarna också är ett problem.
– Min son fick spela 120 sekunder under SM-helgen och jag klagar inte, för jag vet att det är reglerna i spelet. Föräldrarna som klagar har inte riktigt förstått konceptet. De vill kasta smuts på tränaren och en del är befogat, men andra saker är inte det då det är en elitverksamhet, säger han.
Han tycker att spelarnas utveckling stannat av på grund av kaoset som varit i laget under säsongen.
– Man har fokuserat på fel saker och spelarna har inte utvecklats under årets gång.
Sporten har varit i kontakt med Johan Öhman som avböjt att kommentera och hänvisar till klubben.
Karl Fabricius är sedan två månader tillbaka utvecklingschef i Luleå Hockey. Han säger att klubben tar kritiken på allvar och att han har haft diskussioner med ledarna i laget om matchningen.
– Det finns, enligt Luleå Hockeys policy, ett mandat för tränarstaben att bedriva matchning under DM, SM och för att ta sig vidare när säsongen står på spel. Sen när det gäller seriespel ska alla spelare få samma möjligheter, säger Karl Fabricius och fortsätter:
– Men just vad gäller SM-slutspelet som var i Sundsvall, och i Stockholm för två veckor sedan, där har man haft fullt mandat att matcha. Vi har även tagit ner alla spelare vi har haft i äldre lag för att ha ett så starkt lag som möjligt på pappret. Jag följde matcherna och såg hur coachningen var. För mig äger varje tränare sin coachningsstil och då är det tränarna själva som ska prata om det.
Karl Fabricius, utvecklingschef i Luleå Hockey.
Det finns en handlingsplan i Luleå Hockeys ungdomspolicy och Fabricius har jobbat efter så kallade konsekvenstrappan i den när han har pratat med tränarna i laget.
– När jag kom in där ville jag jobba med ledargruppen och hitta lösningar. "Det här problemet ska vi kunna ordna". Det handlar om att matcha annorlunda. Det tycker jag att jag fick effekt på. Det var en större ruljans på hur man formerade laget från match till match efter det.
Säsongen är över, men det finns fortfarande saker som måste utvärderas.
– Det är någonting som vi nu utvärderar och jag har pratat med några i ledarstaben. Jag har kvar att prata med några till. Jag kommer dessutom prata med en del spelare också som jag har förstått har tagit det extra hårt.
En förälder vi har pratat med säger att den får mest agera psykolog åt sitt barn under säsongen. Hur ser du på det?
– Vi vill bedriva en miljö där man känner att det är utvecklande och man har jäkligt roligt tillsammans. Och det är ju uppenbarligen inte fallet här. Det är ett misslyckande från vår sida.
Det finns också situationer där föräldrar sitter på läktarna och klockar sina barn för att se hur mycket de spelar. Hur ser du på en sådan utveckling?
– Jag tycker att man ska känna sig trygg när man lämnar sina ungdomar på träning hos oss och i att vi bedriver en väldigt bra verksamhet. Det finns också ett mervärde i att man låter tränarna jobba på och att man som förälder inte lägger sig i för mycket åtminstone när man kommer upp i åren. Det är viktigt, för det är nog med press för grabbarna.