Det var i den första perioden som matchens helt klart mest spektakulära händelse skedde.
Färjestads Jacob Peterson kom i full fart fri mot Joel Lassinantti.
– Han kommer och tar ut den på backhand. Då tänker jag att han inte kan dra över den på forehand och går ner och täcker av isen. Men jag blir upplurad på läktaren. Det är både korv med bröd, ketchup, senap, gurkmajo och en mosbricka på det, berättar Joel Lassinantti.
Men situationen var inte över. Jacob Peterson kom lite ur läge, men Luleås mål var helt öppet och det var ”bara” att lägga in pucken i det öppna nätet.
Då kom den. Räddningen med stort R.
För trots att Joel Lassinantti låg och simmade på isen vid den bortre stolpen så lyckas han på något sätt få fram klubban och rädda pucken när den var på väg in i kassen.
– Jag är ju helt ur spel. Det enda jag kan göra är att sträcka ut en klubba. Lyckligtvis får han ju inte träff på den. Ibland har man tur.
Du menar att det var flax?
– Ja, det var bara flax. Det är ingen räddning jag tränar på på målvaktsträningen om man säger så.
Men det måste väl ändå vara skönt att göra en sån räddning?
– Jo, absolut. Det är lite revansch. Jag var besviken på utförandet och själva prestationen. Men resultatet är jag såklart nöjd med, att jag räddar den.
Men växer du inte efter en sån räddning?
– Gör jag en fin teknisk räddning som ser enkel ut så kan jag växa ännu mer. Det där är mer att man kan andas ut och reda upp sitt egna misstag.
— En sån räddning gör man kanske vartannat år i snitt. Ibland har man tur.
Vad säger du annars om matchen?
– Matchen var jämn. Det byttes chanser. Vi har chans att vinna matchen också. Men nu blev det dem som fick extrapoängen och det känns någonstans ganska rättvist, säger Joel Lassinantti.