Luleå Hockeys före detta klubbläkare har tillsammans med Mascha Pauelsen, doktorand i fysioterapi, studerat hjärnskakningar bland spelarna i Luleå Hockey under 29 säsonger i följd.
Studien visar att antalet hjärnskakningar har ökat kraftigt sedan 1980-talet. Fram till sent 1990-tal förekom maximalt 40-50 hjärnskakningar per 1 000 spelade elitseriematcher i ishockey.
2010 har den siffran mer än fördubblats.
– Domare i SHL som vi varit i kontakt med under arbetet med studien vittnar om att spelet blivit hårdare. Spelarna åker skridskor fortare och har bättre skydd, vilket gör det lättare att spela tufft, säger Mascha Pauelsen, doktorand i fysioterapi.
Forskningsresultatet visar också på att upprepade hjärnskakningar är vanliga. 22 spelare hade 2-4 stycken, fyra spelare fick 5-6 stycken medan två spelare fick avsluta sina idrottskarriärer på grund av följdverkningarna.
– Det tar längre och längre tid att återhämta sig, så det verkar som att smällarna blir svårare. Vi vet från andra undersökningar som gjorts att det finns risk för att spelare som råkat ut för hjärnskakningar i framtiden utvecklar så kallar boxardemens, säger Yelverton Tegner.
Under studiens första säsong, 1984/85, förekom inte en enda, men sedan 2010 har hjärnskakningar stått för 15-20 procent av det totala antalet skador.
Mascha Pauelsen understryker att ökningen inte kan förklaras av att läkarna blivit bättre att ställa rätt diagnos.
Yelverton Tegner vill att svensk ishockey vidtar ett antal åtgärder för att minska antalet hjärnskakningar. Det handlar om förbud för tacklingar bland spelare under 16 år, rejäla avstängningar för oschysst spel på isen och mindre axel- och armbågsskydd så att tacklingen känns mer för den som utdelar den. Han vill också att utövare får ännu mer information om hur allvarlig en hjärnskakning kan vara.