I den första matchen spelade Tappara ut Luleå Hockey - taktiskt sett.
De fick ner tempot på Luleås skridskoskickliga spelare och stoppade anfallsförsök efter anfallsförsök i mittzonen genom ett smart styrspel och ställde om blixtsnabbt.
I NHL har det tillbakadragna spelsättet fått namnet fällan och den skrinnade LHF rätt in i.
Efter mötet i Finland har det varit landslagsuppehåll och lagen har kunnat ägna all tid till att förbereda sig för returen.
Det var tydligt att Luleå Hockey hade lärt sig läxan och bestämde sig för att ge igen med samma mynt.
Forwarden som var längst tillbaka i banan placerades i något som närmast kan liknas vid en backposition i anfallszonen. Allt för att förhindra gästernas snabba omställningsspel.
Backarnas offensiva platsbyten med forwards skapade rörelse och öppnade upp igelkottsförsvaret hos Tappara. När sedan finländarna hade pucken under kontroll var det Luleå som ställde upp och väntade in attacken. Då blev det tydligt att många av de vitklädda spelarna är begränsade i det konstruktiva spelet.
Taktiskt fanns det ingenting att klaga över.
Trots det satt segern hårt inne.
Ingen symboliserade det bättre än Karl Fabricius. Innan hans 1–0-mål hade Johan Harju misslyckats att lyfta pucken 50 centimeter ovanför isen då en Tapparaback lagt sig över målvakten Tomi Karhunen. Toni Rajala hade prickat stolpen på ett friläge. Och Jacob Micflikiers skott mot det vidöppna målet hade räddats av Nick Plastinos utsträckta skridsko.
Då dök möjligheten upp för Luleås assisterande lagkapten. En spelare som inför den här matchen stod noterad för noll mål på 20 matcher och de som följer laget vet att det inte har saknats chanser att spräcka den sviten.
Det gjorde det inte den här gången heller – ändå behövdes det fyra försök.
På den första var målvakten kvar vid den högra stolpen när Fabricius fick pucken vid den vänstra. Men skottet gick i utsidan av buren.Skam den som ger sig. Returen lyckades han gräva fram och nu skulle pucken bara slås in i det till synes tomma målet. Då kom en back i vägen och stoppade pucken.Tredje gången gillt då?
Istället för att skjuta tråcklade sig Fabricius förbi backen och stod nu nästan på mållinjen, resten borde vara en ren formalitet. Men på något sätt lyckas han missa hela pucken.I ett desperat försök att rädda situationen sparkade han till pucken som gled mot mållinjen och i sista stund fick han klubban på den och gjorde äntligen ett godkänt mål.
Med nästan lika mycket möda och besvär lyckades Luleå till slut att slå in matchbollen.
I kväll var det en perfekt genomförd match med tanke på motståndet.Men frågan är om samma passiva spel är tillräckligt för att stå sig mot kvicka lag i SHL och ett Frölunda som är en trolig motståndare i CHL redan i nästa omgång.
Jag är tveksam.