Stephen Dixon var ett stort utropstecken i den första perioden, annars var det inte många som gjorde något vidare starkt intryck på mig i den här matchen.
Visst, Luleå Hockey har många nya spelare, ett nytt spelsystem, nya tränare, ja, det mesta är väldigt nytt. Dessutom var LHF det klart bättre laget i matchen och visst borde man vunnit efter 60 minuter. Daniel Spence i Asplövenkassen stod på huvudet en gång till och effektiviteten fanns inte riktigt i Luleåavsluten.
Det här kan inte betraktas som någon succépremiär för Luleå. Så är det bara.
Som sagt var Dixon bra i början av matchen och helt okej i den tredje. Han besitter en nivå som är väldigt hög och kommer måsta ta ett väldigt stort ansvar i Luleå Hockey den här säsongen. Fungerade stundtals bra med honom och Petrell, men då hamnade Daniel Zaar lite utanför. Högerskytten var osynlig inledningsvis och när han fick chanserna så småningom så hände inte så mycket mer än att Asplövenkeepern Daniel Spence plockade ned pucken.
Joel Lassinantti gjorde en okej match under 60 minuter, men får helt och hållet ta på sig målet i förlängningen. Daniel Larsson förstärkte sina odds att bli stensäker förstemålvakt ordentligt.
Det var en minst sagt svängig match. I början av den andra perioden spelade Luleå fullkomligt ut Asplöven och borde gjort mer än bara ett mål. En utvisning och ett AHC-mål i powerplay och det var en helt annan match. Asplöven kommer väldigt långt med sin frenesi och den kommer ge laget poäng i vinter.
Luleå har väldigt mycket att slipa på. Spelet i powerplay och kanske framför allt försvarsspelet. Asplöven hade farligheter så fort de kom in i anfallszonen även om det inte var så många gånger.
Ishockey går ut på att vara effektiv. Den här kvällen var Asplöven vinnarna för att de gjorde mål. Luleå skulle ha vunnit matchen, men åker hem som förlorare. Den nya tränartrojkan har en del att fundera över.