12 juni 2016, Pittsburgh Penguins vinner Stanley Cup mot San Jose Sharks efter sex matcher. Två månader har gått och det är periodpaus i mötet mellan Boden Hockey och Luleås J20, den 21 augusti.
Röd matta. Elden sprutade. Med armarna sträckta bar Oscar Sundqvist in det största en ishockeyspelare kan vinna utanför internationella turneringar.
– Nervositeten släppte ganska snabbt och övergick i glädje, sade Oscar Sundqvist.
Han fick motta pris från Boden Hockeys ordförande och till sist lyfte han och Niclas Wallin bucklan. Två bodensöner på tio år som tar med sig Stanley Cup–bucklan hem.
– Helt makalöst, går nästan inte att beskriva med ord. Men det är ju helt sant, sade Niclas Wallin.
Oscar Sundqvist fick aldrig chansen att spela i finalen och allt eftersom serien gick blev han mer och mer nervig.
– Det var riktigt jobbigt att, man var hela tiden på gränsen att få spela, men nu blev det aldrig så.
Den 12 juni stod allt klart och inför nästan 500 000 Pittsburghsupportrar åkte kortegen men när han får frågan om vad som smäller högst är svaret enkelt för Oscar Sundqvist.
– Jag skulle säga att det här är en bättre känsla – att få ta hit bucklan. Det är något väldigt speciellt att få visa upp den i hemmahallen.
Hade du någonsin kunnat tro att du skulle stå här i augusti 2016 i Björknäshallen med Stanley Cup–pokalen?
– Nej, verkligen inte, det är ju en av de svåraste pokalerna att vinna och det vågade jag aldrig tro att jag skulle göra.
Oscar Sundqvist berättar att Boden Hockey har betytt mycket för honom genom åren.
– Jag lärde mig alla grunder här och fick chansen att utveckla mig. Sedan vet jag nu att de gör ett jättejobb för att fortsätta ge hockeyspelare chansen och framför allt finns det istid i hallen.
Drömmen blev alltså sann för ännu en son från Boden och Niclas Wallin sammanfattade det så här:
– Det krävs mycket för att drömmen ska slå in, hur det än är så finns det ingen Salming eller Sundin på bucklan. Det är bara att nypa sig i armen.
Härnäst åker bucklan vidare till Ryssland med Jevgenij Malkin.