Luleå kan bänka världens bästa spelare – och vinna ändå.

Hiirikoski och Karvinen på läktaren för att kurera sig, det gjorde plats för andra att iklädda sig hjälterollen. Och det blev Sara Grahn och Noora Tulus som tog sig an uppgiften.

Det är mycket roligare att se SDE i år än i fjol.

Förra året var de en slagpåse, jag tror det här är mycket roligare vilka man än håller på. Nu är de en uppstickare i toppen, inte någon tvekan om att transatlanterna i laget har gjutit självförtroende i det här laget. Kan gå långt. Synd bara att endast 46 åskådare noterades på matchen. Varav många höll på Luleå, i vanlig ordning när laget spelar i Stockholmsområdet.

Power play funkar som det ska

Special teams, spel i annat än fem mot fem, är något som måste fungera om man ska vara framgångsrik över tid. Och det tog bara 12 sekunder att göra mål i PP ena gången. Två av tre mål gjordes i numerärt överläge.

Topp 3 i Luleå

1. Sara Grahn. Håller nollan trots att hon har en del att göra. Backarna gör det lätt för henne men hon gör det också lätt för sig själv genom att hela tiden vara rätt placerad och säkert fånga in puckarna i magen med fri sikt. 

2. Noora Tulus. Överallt, hela tiden. En klubba som stör här, de extra skären som krävs där och så ett mål till 3–0 som pricken över i:et för hennes gyllene insats och för hela matchen. Punkt. 

3. Ronja Savolainen. Så mycket mer än stor och stark. Snabb också, styr powerplay så vackert med ackuratess. Säker hemåt, farlig framåt.