Johan Fransson.
Det var i juli 2021 som Johan Fransson var med om en allvarlig singelolycka på motorcykeln.
Frakturer, blödningar, ligamentskador.
Han är ännu inte helt återställd.
– Första året var en mardröm. Det var mycket smärtor och ett djävulskt annorlunda liv. Allt som jag har gjort och har tyckt var kul, både hockeyn och privat, togs bort bara sådär. Det har tagit ett tag att lära känna kroppen på nytt, men jag försöker göra det jag känner för och så får man väl tänka efter med en del saker. Jag har ändå nått en punkt där jag trivs med närvaron.
Ja, hur är statusen efter olyckan nu?
– Den är skaplig. Jag har hittat en skaplig nivå och försöker leva det liv jag vill göra till viss del. Det är jäkligt viktigt för mig att trivas mentalt och trivas med mitt liv för att kunna finnas där för familjen, för barnen. Vi får väl se om det blir bättre eller om det stannar så här. Men jag blir inte längre lika irriterad om jag har någon sämre natt eller någon sämre dag. Jag har vant mig att leva som det är nu och det är bara att gilla läget.
För ett år sedan talade Johan Fransson ut i Expressen om tiden efter olyckan. Då berättade den tidigare hockeybacken att framtidsdrömmarna började komma tillbaka igen efter en lång tid av mörker.
Det var också då han började sitt ledarskap med Leksands U14-lag. Nu går han vidare till Falu IF och blir assisterande tränare i näst högsta ligan på damsidan.
Att bli en bra tränare har blivit den nya drömmen.
– Det har blivit en självklarhet sedan jag började med U14 i Leksand i fjol. Det blev roligare ju längre säsongen gick och det känns kul att hoppa på den här banan.
Hade du några planer på vad du skulle göra efter karriären innan olyckan?
– Nej, det hade jag inte. Eller lite tankar och idéer, men jag hade nog spelat väldigt länge. Jag hade planer på ett till utlandsäventyr, men nu blev det inte så och det här känns jättekul nu.
38-åringen från Kalix spelade över 500 SHL-matcher, en säsong i KHL, sex säsonger i Schweiz – men såg ändå inget slut på karriären.
Hur tar du det nu, att inte kunna spela längre?
– Det var ett tufft första år och sedan började man sakta men säkert börja få livet tillbaka med framtidsplaner och drömmar. Det är trots allt hockey jag hållit på med hela livet. Jag har inte gjort annat så det känns samtidigt kul med en ny karriär som lockar. Jag har spelat på hög nivå ändå och har mycket erfarenhet att förmedla ut. Och det finns så mycket mer att ta in och utveckla. Det finns ju miljoner saker att lära sig och det här blir en nystart som börjar ta fart, säger Fransson och fortsätter:
– Jag undrar hur länge det tar tills jag inte är sugen att spela. Jag är fortfarande djävulskt sugen. Hade jag varit i form hade jag garanterat klarat av att spela en massa år till. Suget har inte gått över även om det har gått en lång tid, så vi får se hur länge det tar. Men många säger att det tar länge om det ens någonsin försvinner.
Johan Fransson mot tidigare klubben, Luleå Hockey.
Men nu tänker Johan Fransson ge tränarkarriären en rejäl chans. Han har hunnit gå några kurser i tränarutbildningen och planen är att satsa för att nå långt som ledare.
– Absolut, det tänker jag göra. Jag brinner för idrotten och ska försöka förmedla ut det jag har varit med om.
Och första steget är Falu IF.
– Det ska bli jäkligt kul att vara en del av Falun, damhockeyn och ledarstaben som har gjort ett fantastiskt jobb där.