Olli Nikupeteri förlorade en kamp framför eget mål. Julius Honka försökte slå en 30-meterspassning genom två motståndare. 55 sekunder, två mål i arslet, Finlands sak var svår. Följande vet vi: När Luleå gör första målet kan de vinna. När motståndarna gör första målet – eller de två första, herregud – kan vi nästan omedelbart räkna in förlusten.
Att årets Luleå Hockey är ungefär lika spetsigt som en genomsnittlig bomullstops kan inte ha undgått någon. För att råda bot på detta har före detta NHL- och KHL-svensken Mario Kempe kontrakterats och han har inte spelat hockey på ett år, ungefär.
Det märktes.
Inte så att Kempe var dålig. Han vann nån tekning, skapade nån yta, satte nån tackling och matade på med skridskorna. Inte lär han väl bli nån Linus Omark, men vem fan blir det förutom Omark själv? Kempe är inte en spelare som drar med sig ett halvskabbigt lag till SM-final, han ska inte heller behöva vara det – men han tar initiativ och reparerar själv när de inte blir lyckade. Håller bara kroppen ihop kan han i alla fall ge Luleås herrar en del offensiv avlastning och förhoppningsvis lösa upp någon av alla de mentala knutar som krånglat sig in i Luleås laguppställning. I målskyttet, i numerärt överläge, i straffläggningen.
För herreminje, vilka knutar det finns. Inte ett ont ord om Oscar Engsund ska någonsin komma över mina läppar – men när han skickas fram för att slå en avgörande straff vet man att tränarna börjat ge upp.
Det är det tråkiga. Det roliga var att det ändå var lite roligt. Om något kännetecknat Luleås spel den senaste månaden är det nog att det matchat vädret: Kallt, mörkt, utan både känslor och engagemang. Här syntes i alla fall ett halvt trendbrott. Inte vet jag väl om det berodde på Kempes intåg i truppen eller bara lite extra derbynerv, men det var i alla fall något. Komarov retades med motståndare, Tyrväinen tacklades igen (en gång), visst fanns det lite extra fart och engagemang hos spelare som Rask (som såg ut att trivas med nya kedjekamraten Tomi Sallinen), Shinniminn och Brännström. Om det var något som går att kapsla in, destillera och fylla på med i framtiden kommer det att hjälpa Luleå.
Jag kommer inte att påstå att det här är ett lag för SM-guld, det kan ni glömma. Men det är i alla fall inte ett lag för bottenstriden.
Det lutar åt att ni får nöja er med det i år.