Johan Harjus svenska elitkarriär är enastående jämn. Sedan han blev bofast i Luleå Hockeys seniorlag har han aldrig varit svårt skadad och du har kunnat ställa en klocka efter hans poängproduktion. Han har konsekvent stått för någonstans mellan 25 och 30 poäng och han har alltid varit ett hot i numerärt överläge. Han har aldrig varit den mest intensiva spelaren, han har inte satt fysiskt spel i främsta rummet utan istället använt sin kroppshydda till att hålla undan motspelare framför mål och sprätta in puckar.
I fjol hände något. Ungefär samtidigt som det stod klart att det inte skulle bli någon toppsäsong för Luleå Hockey, den här gången heller, fick Harju utstå massiv kritik av supportrar och experter. I min värld var den kritiken ogrundad – Johan Harju såg ju ut som han alltid hade gjort. Lite loj, inte den som är mest aggressiv på banan, men ändå ansvarstagande och rejäl när det krävdes av honom. Den stora skillnaden jämfört med tidigare var att han inte gjorde lika många mål, istället kom för första gången i SHL-karriären merparten av hans poäng från passningar.
Levererade gjorde han ändå. Bäst i laget, till och med.
– Att det inte blev fler mål berodde nog mest på att jag hade en annan roll i powerplay. Alltid annars har jag stått framför mål, eller som skytt, nu var det jag som skulle styra spelet från tekningscirkeln. Dels är det svårare att avsluta därifrån, dels är ju min uppgift att skapa lägen för andra. Jag sköt inte lika mycket, säger Harju.
Påverkades du av kritiken?– Helt ärligt var jag inte medveten om den förrän i slutet av säsongen, då någon journalist frågade mig samma sak. Jag följer inte särskilt mycket hockeyfolk på sociala medier, jag hamnar aldrig i de där diskussionerna.
Medvetet?– Ju äldre jag blir, desto mer försöker jag koppla bort hockeyn när jag inte spelar. Ena dagen är du kung, sen är du idiot i en månad, det är onödigt att läsa det.
Johan Harjus problem, eller vad man nu ska kalla det, är säsongen 2008/2009. Det var då som han gjorde 27 mål, 49 poäng och tillsammans med Linus Omark och Mats Lavander bildade en av Sveriges hetaste kedjor. Det är tydligt att många fortfarande speglar Harju mot den säsongen – och då är det inte konstigt att han blir en besvikelse.
Trots att den säsongen snarare måste ses som en statistisk anomali.
– Det var en supersäsong, de inträffar inte så ofta. Dessutom undrar jag om folk verkligen fattar hur mycket bättre försvarsspelet blivit sedan dess. Jag var precis topp tio i poängligan då, med 49 pinnar, nu för tiden är det ju knappt tre gubbar som gör över 50.
Kan du aldrig känna dig missförstådd?– Äh, jag bryr mig inte så mycket. Jag försöker alltid göra mitt jobb. Det är klart att jag också vill ha mer, men det viktigaste är att försöka göra det jag ska.
Nu blåser nya vindar i Luleå Hockey. Johan Harju har blivit av med lagkaptensbindeln till Niklas Olausson samtidigt som tränaren Thomas ”Bulan” Berglund varit oerhört tydlig med att Harju är en spelare som han helst ser i motståndarmålets absoluta närhet.
– Jag är sjukt glad och stolt över att ha varit kapten i Luleå, jag hade gärna fortsatt – men jag känner mig inte åsidosatt för att jag inte är det längre. Jag tycker det är skön känsla att vara kapten, jag kände mig mer delaktig, det är ju härligt.
Systemmässigt är du tillbaka till dina grunder, i din vanliga roll.– Det är ju framför mål jag varit hela seniorkarriären, jag tycker om det. Att göra mål är fortfarande det roligaste som finns – och är man där får man några fler chanser.
Berglund har sagt att Harju, korrekt uppbackad, fortfarande är en spelare som kan vinna skytteligan. Harju gillar målbilden, men ser inte kommande säsong som en chans till revansch.
Det är som att han inte ens funderar i såna banor.
Ibland är det som att han inte funderar över huvud taget.
– Jag har intalat mig att jag – och de jag litar på – vet bäst. Jag har några människor som jag diskuterar hockey med, som jag litar på, resten sorterar jag bort ganska lätt. Vaddå, ska jag bry mig om någon som sitter bakom en skärm, som jag inte ens vet vem det är?
Du har alltid framstått som rätt obrydd, på gott och ont.– Jag försöker att alltid vara glad, att ge energi. Jag har haft några coacher som var så jävla låga efter förlust, allt var värdelöst – men när vi vann var allt världsklass. Det blir så fel. Jag vill inte ha någon som gnäller om gårdagen, som ältar misstag, med åren har jag lärt mig att jag inte svarar bra på det. Jag har som försökt att vara glad varje dag jag kommer till omklädningsrummet. Jag tror det smittar av sig.