Sedan vi avslöjade att Thomas Fröberg var huvudspåret i Luleå Hockeys jakt på ny sportchef har jag försökt lära känna honom, utan att kunna prata med honom. Det som framstår tydligt är att Fröberg har en helt annan personlighet än sin företrädare Stefan ”Skuggan” Nilsson. Han verkar vara en trevlig gubbe med rävar baki båda öronen som framför allt älskar fotarbetet i sportchefstjänsten men också uppskattar det strategiska pusslandet och inte skyr det sociala spelet. Han slänger käft med journalister, kohandlar med agenter och hånar sina sportchefskolleger med samma goda humör – utan att för den sakens skull framstå som oprofessionell. Jag har hört Fröberg vara irriterad på att Oskarshamns kommun aldrig byggt en arena och hört honom drömma om att ha en större börs och bättre juniorverksamhet till sitt förfogande när han bygger lag.
Kort sagt: Bortsett från geografin tror jag Luleå Hockey i grund och botten är allt som Fröberg drömmer om. Det är också ett logiskt kliv i hans karriär och jag tror att Thomas Fröberg kommer att göra ett fullgott arbete som sportchef.
Men är han verkligen vad Luleå Hockey behöver?
Jag drömde om en kravställare, en förändrare, någon som skulle komma in med nya influenser och idéer som skulle skapa en verklighet där Luleå Hockeys herrverksamhet faktiskt lever upp till de visioner och målbilder som finns. Chris Abbott och Jonas Rönnqvist är lediga, Roger Rönnberg, Stefan Hedlund och Niclas Lundkvist var andra namn som föresvävade mig. Föreningens rekryteringsgrupp (hemlig) tycker dock att det är Thomas Fröberg, 57, som bäst uppfyller den kravprofil (jättehemlig) som ställts upp.
Det jag ser från utsidan är två saker: Fröberg är först och främst inte sin företrädare, vilket får anses som positivt. Förutom det kommer han, som helt utomstående, att ha svårt att tillskansa sig den insyn, kunskap och interna slagstyrka som krävs för att på riktigt förändra Luleås organisation till något bättre.
Till sist hamnar vi i en diskussion om vad Luleå Hockey är. Är problemet att man helt enkelt värvat för dåliga spelare? I så fall kan Thomas Fröberg mycket väl vara rätt man för föreningen. Är det helt andra bekymmer som ligger bakom att man aldrig lyckas förbättra sin maktposition i svensk ishockey? I så fall är han snarare ledningens alibi än något annat.
Ur min synvinkel har Thomas Fröberg ett större jobb än han tror framför sig.
Jag hoppas att han är redo för uppgiften.