En torsdag i augusti. Luleå Hockey har just avslutat sin träning, men några spelare dröjer sig kvar på isen. Gustav Rydahl och Axel Levander nöter spel framför mål och dueller en mot en medan Roger Kyrö instruerar dem – samtidigt som han hetsar dem att glömma mjölksyran i låren.
– Det är riktigt kul, även om jag jobbat med hockey på skolnivå är det väldigt roligt att vara tillbaka i eliten, säger Kyrö och ler.
Det är sju år sedan Rograrna, Rönnberg och Kyrö, lämnade sitt uppdrag som a-lagstränare i Luleå Hockey. Då hade de just – för andra gången på tre år – missat slutspel, efter förlust mot Timrå i sista matchen. Roger Rönnberg hade sitt nästa jobb klart. Han skulle bli förbundskapten för Juniorkronorna.
Hur den resan slutade vet alla. Rönnberg ledde Sverige till guld på junior-VM för första gången på 31 år. Efter tre säsonger var han tillbaka i SHL som huvudtränare för Frölunda, där han vunnit ett SM-guld och två CHL-mästerskap på fyra säsonger.
Kyrö hade också sin plan klar. Han försvann.
– Vi tog två helt olika vägar och ingen av oss har nog ångrat vårt val, säger Kyrö.
Kan du aldrig känna ”fan, han stal mitt liv”?– Hahaha, absolut inte. Nej. Rönnberg hade bestämt sig, jag är ruggigt glad för hans framgångar. Han har jobbat stenhårt för dem – under lång tid.
Inte ens ett litet spår av avund?– Jag känner ingen avundsjuka. Faktiskt inte, jag är helt ärlig. Just i det läget var jag så taggad på att göra något nytt och verkligen ge allt i den världen.
Det blev en knölig säsong, er sista. Var du less på hockeyn?– Ja, visst var det en besvikelse, det gick inte som vi tänkt oss. Just efteråt kände jag att det fick räcka med hockey för ett tag, men det gick över fort. Jag hade årskort och satt här redan säsongen efter. Man har svårt att slita sig...
Kyrö köpte konferensverksamheten Rosfors herrgård, som han drivit med sin fru Linda sedan dess – trots att det inte saknats erbjudanden om att komma tillbaka till hockeyvärlden. De senaste åren har han dock arbetat i Brooklyn Tigers juniororganisation samtidigt som han skött det lokala ishockeygymnasiet – och nu är han tillbaka i landets högsta serie.
– Man är ju hockeymänniska, nog har man följt varenda omgång ändå. Den här nerven som blir när det är fullsatt, när det är drag, det får man ingen annan stans.
Har du saknat det?– Jo, det har jag. Men att driva eget har också varit fantastiskt kul, en grym skola och erfarenhet. Det hade jag absolut inte velat vara utan.
Konferensverksamheten såldes förra sommaren och är nu ett behandlingshem. Kyrö är tillbaka i hetluften och i trion med Thomas ”Bulan” Berglund och Henrik Stridh är hans specialområde spelarutveckling med fokus på individuell träning för spelartruppen.
– Det har hänt saker sedan jag var här sist. Organisationen är större, ta bara en sån sak som målvaktstränare. På den tiden kom Fredrik Mikko som kom upp hit två dagar i månaden – nu har vi Gusten här dygnet runt.
Hockeyn har förändrats också.– Ja, det går extremt snabbt och taktiken har förändrats. Sedan de spelförstörande momenten togs bort blev det annorlunda, för att klara av att försvara dig nu måste du ligga närmare, vara snabbare, åka mer skridskor. Försvarsspelet har blivit offensivare – och du måste jobba med de individuella färdigheterna hela tiden för att hänga med. Förr var det mer styrspelsinriktat, hockeyn har definitivt gått framåt.
Du har en nyckelroll.– Kan man få upp alla spelare några få procent ger det stort utslag över ett helt lag. Det är superviktigt att det tillsätts resurser till det, vi har ju alla möjligheter i och med att spelarna är heltidsproffs. Video är ett fantastiskt verktyg, extraträning, det handlar ju inte bara om det man gör med laget en gång om dagen.
Du vill efterlikna målvakternas träning, låter det som?– Ja, men lite så. De är föregångare, där finns det mycket att hämta – och vi har mycket att göra för att komma dit.