Upp till åtta års ålder (U9) ska barnen spela på en sjättedels yta av planen, tre mot tre. U10 och U11 ska spela på en fjärdedels yta och U12 spelar på en tredjedel av planen, fortfarande tre mot tre. Först när de kommer till U13 ska barnen börja spela på fullstor yta, fem mot fem.
Alla matcher ska spelas med målvakt och fullstor bur. Om målvakt saknas ersätts målet med mindre målbur.
Svenska ishockeyförbundet har inspirerats av den väg som fotbollen har valt för att utbilda nya spelare. Efter en egen förstudie under den gångna säsongen fattades beslutet för att fler barn ska bli mer involverade i spelet och hela tiden få vara med i viktiga sekvenser. I studien har man kommit fram till att barnen blir involverade i dubbelt så många hockeyaktioner. På den minsta spelytan räknar man till exempel med att barnen ska komma till över tre gånger så många avslut. Och för spelformen för U10-U12 har man enligt förstudien sett att det blir fem gånger så många närkamper.
– Vår hypotes var att vi i svensk ishockey går på helplan för tidigt och att vi gör det av tradition och hävd istället för att ta hänsyn till barnens behov. Senaste året har vi gjort egna studier och tittat på vilka spelformer som skulle kunna vara bäst för att främja barnens utveckling, säger Anders Wahlström som är barn-och ungdomsansvarig hos Svenska Ishockeyförbundet.
Bland annat har man sett att de som inte är längst fram i sin utveckling blir involverade i spelet på ett helt annat sätt.
– När vi gjorde mätningarna såg vi att när man kastar in en fjärde spelare och den inte håller samma färdighetsnivå så sjunker antalet aktioner markant. Den spelaren blir nästan sysslolös och stillastående. Samma individ blir högst delaktig i spelet när det är tre mot tre. Det är ena argumentet för att göra det här bytet. Det andra är att spelaren annars intar antingen en defensiv eller en offensiv roll. I tre mot tre måste du delta i anfalls- och försvarsspel vilket är vad vi vill. Ett tredje argument är att det uppstår många situationer hela tiden som gör att spelarna får träna på viktiga delarna i hockeyn.
Är det bäst för de sämre spelarna?
– Det är förmodligen bättre för den bättre också. De kommer alltid ha spelare närmare sig och bli mer van vid att stöta på patrull och ha spelare i ansiktet hela tiden. På lång sikt tror vi att det kan ha påverkan på spelförståelse och vanan att behöva skydda sig vid närkamper. Kanske, kanske kan det här få en liten påverkan på hjärnskakningsstatistiken också, säger Anders Wahlström.
Johan Åström från Norrbottens ishockeyförbunds tävlingskommitté är positiv till steget som man nu tar inom ungdomshockeyn.
– Jag tror verkligen att det här kommer hjälpa oss att fostra bättre spelare samtidigt som de har mer kul, säger han till förbundets hemsida.
Ett motargument är att de får mindre spel på stor yta och mindre erfarenhet av den hockey som de till slut ska spela som seniorer.
– Den nackdel vi ser är att spelarna inte får in längre åkningar i matchspelet och det är något vi behöver kompensera för och lyfta i tränarutbildningar. Det är viktigt att få in längre åkningar i träning. Men vi ser ändå fler fördelar än nackdelar med det här och de är trots allt bara tolv år när de börjar spela på fem mot fem på helplan, säger Anders Wahlström.