Läget som Luleå Hockey har försatt sig i är inte lika allvarligt som det Modo, HV71 och Djurgården befann sig i 24 matcher in på säsongerna de åkte ur SHL.
Fast nog förstår jag de supportrar som oroar sig för att deras klubb ska gå samma öde till mötes.
Det har ju inte haft mycket att glädjas över sedan den för förra säsongens lag så viktige Sami Lepistö valdes bort, och Linus Omark insåg att livet i Genéve är behagligare än det i Luleå.
Allt är inte skit i Luleå Hockey. Men problem har de.
Jesper Sellgren har inte varit i närheten av den nivå Sami Lepistö spelade på. Leo Komarov kan säkert göra nytta i slutspelet, om de tar sig dit. Fast det räcker inte att åka runt och vara arg och försöka skrämma folk, och pengarna de ger honom borde ha lagts på en annan typ av spelare. Sedan är vi nog många som undrar vad som har hänt med Juhani Tyrväinen, som knappt märkts av den här säsongen. Sådana som dem och Erik Gustafsson behöver prestera för att det här laget ska vinna tillräckligt många matcher.
De har samtidigt inte fått mycket till hjälp. Det är egentligen bara Joel Lassinantti och Isac Brännström som har varit bra den här säsongen.
Nyförvärvet Mario Kempe har inlett lovande, och om det är någon som ska få ordning på det här laget så är det Thomas Berglund.
Men det är uppenbart att spelarna är påverkade av den senaste tidens motgångar och just nu håller de inte sig till systemet.
Hittar han inte ett sätt att nå fram till dem har Anders Olofsson och de andra i Luleå Hockeys styrelse inget val, utan då är det bara att ge Stefan Nilsson och Ulf Engman pengarna de behöver för att lösa problemet.