Jenni Hiirikoski lyfter SM-bucklan mot hemmastå.
Jenni Hiirikoski står i båset och viftar med armarna mot publiken. Ljudnivån höjs ytterligare från de 5 850 åskådarna som är på plats i Coop Norrbotten Arena.
Det är 1 minut och 44 sekunder kvar av matchen och Luleåkaptenen har precis satt 4–2 i öppen kasse.
Guldet är säkrat och hon njuter av stunden.
Det många känslor i omlopp.
– Många spelare har spelat här tillsammans under lång tid och vi visste att det skulle ta slut någon gång. Nu kommer några av tjejerna starta en karriär någon annanstans och vi ville verkligen få ut max av det här laget, och det tycker jag att vi fick. Jag är väldigt stolt över tjejerna och hur vi kom ihop som grupp, säger Jenni Hiirikoski.
Flera spelare gråter på isen. Glädjen över guldet samtidigt som en del tog farväl.
– Det blir känslofulla stunder när vi inte vet om vi kommer spela tillsammans igen, säger Hiirikoski.
Men du blir kvar?
– Jag kommer att vara här, ja.
Under den avgörande finalen i fjol stod hon i båset, nyopererad efter att ha fått en skridskoskena i halsen i matchen innan.
Det är exakt ett år sedan en hel arena var i chock och Hiirikoski hade änglavakt.
– Det känns speciellt att vara med nu. Jag var inte ens säker på om jag kunde spela den här finalserien och jag vill rikta ett stort tack till vårt medicinska team. Det har varit en del problem senaste veckorna och de har verkligen hjälp mig. Jag är glad och tacksam över vilken fantastisk organisation vi har.
Vad hände?
– Jag vill inte gå in på exakt vad det var, men vi visste inte hur kroppen skulle återhämta sig. Det var verkligen underbart att få möjligheten att spela. Framför allt i dag, det är en speciell dag att vinna inför fullsatta läktare.
Hur har det senaste året varit för dig personligen sedan skadan?
– Det har varit upp och ner. Det som hände spelaren i den brittiska ligan påverkade såklart mig, säger Jenni Hiirikoski och syftar på amerikanen Adam Johnson som avled efter att ha träffats av en skridsko i halsen under en match mellan Nottingham Panthers och Sheffield Steelers i oktober.
Ännu en otäck olycka utspelade sig i november då HV71-spelaren Sanni Hakala, som Hiirikoski spelat tillsammans med i det finska landslaget, kraschade in i stolpen och blev förlamad från bröstkorgen och nedåt.
– Det har varit ett väldigt annorlunda år med flera jobbiga händelser inom hockeyn. Det har varit tufft att hantera det, säger hon och fortsätter:
– Vi spelare i laget har kommit samman under de här tuffa situationerna och det har varit fint att se hur hela hockeyvärlden enats och stöttat. Sanni har sagt att du ska njuta varje sekund du kan spela och det har vi försökt följa.
Är du orolig att något liknande ska hända dig igen?
– Nej, jag är inte rädd för något, då hade jag inte spelat. Jag njuter av att kunna spela och ger allt för laget, men visst har jag blivit påmind om att det finns andra saker i livet än hockey. Efter matchen var det skönt att blicka tillbaka på året och den finalen. Jag kunde inte spela då, men det kunde jag nu och det var en speciell dag.
"Vi blir aldrig nöjda och vill hela tiden framåt", säger Jenni Hiirikoski efter det sjätte raka SM-guldet.