Hockeyn är en stor del av hans liv.
– Jag började när jag var i sexårsåldern och nu spelar jag i Sunderbyns juniorlag, säger Max Nilsson och berättar att han har Per Ledin som tränare.
– Jag tycker han är bra. Han förväntar sig att vi följer vårt spelsystem, men vi får göra misstag, och han är duktig på att förklara hur vi borde ha gjort när det blir fel, fortsätter han.
Har du några förhoppningar med ditt spelande?
– Jag vet inte. Man måste vara bra bara för att få chansen i ettan, och högre än så är det bara ett fåtal som tar sig. Man måste vara väldigt bra för att platsa i ett lag som Luleå Hockey, men jag tycker det är roligt, och försöker bli så bra jag kan.
Sedan tillägger han:
– Men jag kollar mycket på hockey också, och tillbringar mycket tid här. Det måste handla om tusentals timmar totalt.
Det var när han var tio år som han började gå och titta seniorlaget och juniorlagens träningar.
– Jag kommer från Arvidsjaur, men det har aldrig varit något annat än Luleå Hockey som gällt för mig, utan jag har alltid hållit på dem, och visste inte riktigt vad jag skulle göra om dagarna efter vi hade flyttat hit. Skolan hade inte startat och jag spelade inte i något lag. Så jag började gå eller cykla hit och kolla när de tränade. Sedan började jag hänga med Tomas (Blomqvist), som var materialförvaltare här förut, och Einar (Emanuelsson) och (Johan) Forsberg, som brukade vara i gymmet när jag kom hit efter skolan. Sedan har jag fått börja hjälpa till lite. Jag är som en allt i allo. Jag gör lite av varje, jag brukar till exempel hjälpa Joel (Lundqvist) med att hänga upp tröjor, fylla på tejp och kapa klubbor, och förra säsongen fick jag vara med i båset i en match mot Rögle, säger Max Nilsson och ler.
Han tillägger sedan:
– Jag gjorde inte så mycket, utan jag stod mest och kollade på. Men det var coolt.
Hinner du med skolan?
– Ja då, och min mamma har sagt att jag får vara här hur mycket jag vill bara jag gör bra ifrån mig där, men Leo (Komarov) och Olli (Nikupeteri) tror inte mig. De tror att jag skolkar en massa, och är på mig om att jag måste sköta skolan. De säger att jag inte får vara här om jag inte gör det.
Han är tacksam över att få vara en del av deras gemenskap.
– Det är stort för mig som alltid har hållit på Luleå Hockey och sett upp till de i laget, säger Max Nilsson och berättar att han drömmer om att jobba som materialförvaltare efter han har tagit studenten.
– Jag tycker inte det är så kul med skolan och tänker inte plugga vidare efter gymnasiet. Det är inte för att jag hoppas det ska leda till ett jobb som jag brukar vara här och hjälpa till, utan jag gör det bara för att jag tycker det är så kul, men jag hade inte tackat nej om de erbjudit mig ett, fortsätter han.
Visste du att Peter "Greppa" Åström, som är inne på sin 52:a säsong i föreningen, började när han var 15 år?
– Jo, säger han – och konstaterar att "Greppa" är en levande legend – innan han tillägger:
– Men det är inget rekord jag har några tankar på att försöka att slå, om jag skulle få möjligheten att göra så kommer jag sluta säsongen innan, bara för att han ska få behålla det.