Guldhjälmen är placerad till höger om kylskåpet hemma i radhuset på Hertsön.
Tillsammans med medaljen som hänger runt en annan trofé.
– Jag har även blivit årets säljare för en frisörprodukt.
Dottern Freja, två år, leker vid en pool nedanför verandan. Trebarnspappan Fredrik Glader har börjat packa resväskan som bland annat innehåller självbiografin med ”The Mauler”. På fredag åker hela familjen en vecka till Alcudia på norra delen av Mallorca.
– Det gäller att passa på. Det finns inte så många tillfällen under en säsong, som vi kan göra något sådant här tillsammans, säger Fredrik Glader.
Den 20 mars ljöd slutsignalen i Coop Norrbotten Arena och Luleå Hockey/Munksund blev historiska när de tog klubbens första SM-guld. Huvudtränaren Fredrik Glader grät glädjetårar, men fick inte suga på karamellen. En vecka senare var han på plats under ishockey-VM i Kanada. Då startade arbetet och lagbygget inför 2016/2017.
– Jag såg finalen igen när vi låg på ett hotellrum i Kanada, fick gåshud och började jag gråta. Den publiken och fansen i sista matchen var helt sjukt.
Fredrik Glader är uppfödd i Malmberget, men flyttade till Luleå på 80-talet med familjen. Den egna karriären startade i Luleå Hockeys ungdomsled och gick sedan vidare till spel i de lägre divisionerna i både länet, övriga Sverige, men även i Belgien och Norge.
Som tränare har han hunnit med flera uppdrag på herrsidan innan han mitt under säsongen 2013/2014 fick lämna Kalix UHC och kom till Munksund/Skuthamn och tog laget till semifinal mot Linköping (0–2 i matcher) i riksserien.
Inför den här säsongen gick Luleå Hockey in i ett samarbete och en storsatsning med MSSK och lagets huvudarena flyttades till residensstaden och Coop Norrbotten Arena.
– Ibland kan jag komma på mig att jag står i pratar om saker som är självklara för mig, men inte för hela gruppen. Tjejer har en djupare bild än killar och vill veta varför. Jag har utvecklats enormt mycket som ledare under de här säsongerna inom damhockeyn, säger Fredrik Glader.
– Killar sitter oftast på adrenalinet i omklädningsrummet och tar in ett halvt ord av tre, som jag säger medan tjejerna tar in fyra. De är jäkligt duktiga och enormt lätta att lära. Om jag ritar en övning är tjejerna väldigt pedagogiska och följer verkligen den medan killarna gör 25 procent av det jag ritade och sedan gör något eget.
Och filosofin har han tagit med sig från sitt eget kringresande, men framför allt från två Luleå Hockey-profiler.
– Jag har haft jättebra tränare och jättedåliga och lärt mig många saker på vägen. Sedan ser jag upp till Jonas Rönnqvist och Thomas ”Bulan” Berglund. Alla visste själv att det jobbigaste motståndet att möta var när man blev satt under press, men ändå tog det ett tag innan de revolutionerade svensk ishockey med sitt presspel. De startade med det redan i Piteå när jag var tränare i Luleå Rebels och gjorde det riktigt bra.
Vad tänkte du när Luleå Hockey slog ihop med Munksund/Skuthamn och gick ut med en guldsatsning?
– Jag sa omgående till tjejerna att det här är en nivå upp. Allt skulle upp från vad de stoppade i sig, sömnen, träningen och hur de uppförde sig på sociala medier. Det var något de inte hade behövt tänka på tidigare, men nu bar de sitt eget varumärke. Med den uppslutningen vi fick kring laget från föreningen och medierna tror jag nog de förstod mig i alla fall efter säsongen.
Guldresan inleddes med en fjällmarsch. Medan herrarna besökte lite lägre toppar i Björkliden gick damlaget för den högsta – Kebnekaise. Men för huvudtränaren Fredrik Glader tog det stopp någonstans kring Kaffedalen.
– Jag tog helt slut i de sista branterna och det såg ut som att hela Kebne flyttade på sig framför mig. Jag kämpade med den där branten i säkert en timme och var nästan uppe på den toppen. Om jag hade fortsatt 500 meter till så hade de fått ringa fjällräddningen. Jag satte mig ner och tryckte i mig Japp och drack, men det var en fantastisk utsikt, säger Glader som svepte två Trocadero när han kom tillbaka till fjällstationen.
– Sett över hela säsongen var vi det jämnaste laget och grunden lade vi nog i Kebnekaise. Det handlade om att gruppen kom samman under den resan. Alla pratar om laget före jaget, men någonstans är varje individ jaget för laget. Det tror jag att vi lyckades få ihop.
Hur är relationen till förbundskaptenen Leif Boork?
– Som person har jag ingenting emot Boork, men vi har olika filosofier. Både vad gäller ledarskapet och ishockeyn. Mitt kontrakt sträcker sig till OS-året 2018, men jag tror inte att jag är aktuell som förbundskapten. Jag har väl varit en av Leif Boorks största kritiker och ligger nog inte bra till hos förbundet. Samtidigt känner jag inte att jag behöver vara förbundskapten. Jag trivs jättebra i Luleå Hockey och som det ser ut i dagsläget kan jag mycket väl tänka mig att fortsätta efter 2018.
Gratulerade han till SM-guldet?
– Jag kommer inte ihåg det eller vad som sades i båset under de fem sista minuterna. Känslan var helt magisk. Någonstans bygger man en press inom sig och sedan var det som att någon tryckte hål på ballongen efter slutsignalen.
– Ledarstaben vi hade kring laget med bland andra assisterande tränare Mikael Forsberg har varit helt fantastiska.
Efter att Glader kom hem från ishockey-VM följde han ett annat lag på deras guldresa från bänken.
Nämligen Luleå Basket som tog sitt tredje raka SM-guld.
Och coachen Jens Tillman har också blivit en nära vän.
Hur har du påverkats av allt som hänt kring honom?
– Jag påverkades mest av hur det är med personen Jens. Vi har lärt känna varandra bra och han är en bra vän till mig, men samtidigt har man sitt eget fokus och jag har frågat mig själv varför jag inte upptäckt att han mått dåligt. Jag tycker det är bra att han tagit tag i sina problem. Jag var till Norrtälje och kollade på Damkronorna och samtidigt passade jag på att spela golf med Jens.
I början av augusti återsamlas de svenska mästarna. Några spelare har försvunnit, några nya har anslutit. Bland andra den finländska backen Jenni Hiirikoski, som två år i rad blivit vald till världens bästa back.
– Nu går vi in som favoriter i kommande säsong och ska lära oss att leva med den pressen. Sedan hoppas jag att damhockeyn kan utvecklas i hela länet.
Och säsongen inleds med teambuilding. Men det återstår att se om den strapatsen slutar i Kaffedalen med en bit choklad och en Trocadero.