"Guldet är ert om ni vill ha det"

Det har bara gått ett par dagar sedan Luleå Hockeys herrar föll tungt i den avgörande åttondelsfinalen hemma mot Brynäs. Säsongen är över och besvikelsen enorm. För den kanadensiske stjärnan Brendan Mikkelson, 30, är tomheten stor.

– Det var en väldigt stor besvikelse. Vi hade ju två hemmamatcher men lyckades ändå inte vinna. Vi trodde verkligen att vi hade laget för att gå vidare och slåss i slutspelet. Men så blev det inte, säger han.

Han sitter på en stol i herrlagets lounge inne på Coop Norrbotten arena. Bredvid sitter hans två och ett halvt år äldre syster – tillika Luleå Hockey/Mssk:s nya backstjärna – Meaghan Mikkelson, 33.  Hon lider med sin bror.

– Det var väldigt, väldigt tråkigt. Jag ville så himla gärna att skulle vinna. Det är tufft att sitta på läktaren under en sån match, väldigt jobbigt. Jag vet ju hur tungt det är att förlora på det sättet, det suger. Personligen hade jag ju gärna velat att han skulle vara kvar här lite längre, säger hon.

Under det senaste decenniet har de inte umgåtts mycket alls med varandra. Vissa år har de träffats bara ett par gånger. Så den knappa månaden tillsammans i Luleå har varit värdefull.

– Båda våra karriärer har ju varit lite varstans på jordklotet. Att få vara i samma stad, kunna käka middag ihop och se varandra spela live, det har varit häftigt, säger Meaghan.

Brendan och Meaghan Mikkelson är födda i den kanadensiska staden Regina, men uppväxta i Edmonton. De kommer från en riktig hockeyfamilj. Deras gammelfarbror Jim McFadden spelade 412 NHL-matcher under 1940- och 50-talet och vann bland annat Stanley Cup med Detroit Red Wings 1950. Deras pappa Bill Mikkelson gjorde 147 NHL-matcher under 70-talet, men trots en imponerande karriär är han mest känd för att än i dag sitta på rekordet över den sämsta plus/minus-statistiken i NHL:s historia. Det kom när han spelade för Washington Capitols under säsongen 1975/75 då han landade på minus 82.

Brendan och Meaghan började spela hockey redan som barn och båda var stora talanger.

– Men hon var nog det största löftet. Hon började spela hockey efter mig och var en mer naturlig atlet, säger Brendan men får mothugg av sin storasyster.

– Jag håller inte med, jag tror att du var det största löftet. Eller så var vi på samma nivå, säger hon.

Båda två har rönt stora framgångar under sina karriärer, Brendan har bland annat gjort 131 NHL-matcher och 143 SHL-matcher. Men Meaghans meritlista är svårslagen. Eller vad sägs om två OS-guld, ett VM-guld, ett OS-silver, sex VM-silver samt segrar i två amerikanska collegemästerskap.

– Hela hennes meritlista är ju galen. Jag menar, att vinna ett collegemästerskap i USA är stort, det är hundratals lag med. Hon har vunnit två stycken. Plus OS och VM. Den nivån hon är på är helt fantastisk, säger Brendan.

Själv har Meaghan Mikkelson svårt att ranka sina meriter. Hon är fortfarande lite besviken över den snöpliga finalförlusten mot USA under OS i Pyeongchang.

– Det var tufft, jag har nog inte kommit över det ännu riktigt. Även om OS i Sydkorea var en häftig upplevelse så blev det ett tungt slut.

– Det är svårt att säga. Att vinna OS-guld i Vancouver, i mitt hemland under mitt första OS, var jättestort. Men även guldet i Sotji var mäktigt. Vi kom tillbaka i en galen finalmatch, jag spelade med en bruten hand och ändå vann vi. Det var speciellt.

– Jag höll på att få en hjärtinfarkt då, det var så nervöst, säger Brendan.

Sen lägger Meaghan till:

– Men att spela i Luleå är också en höjdpunkt i min karriär, definitivt.

– Det skulle vara jättestort. Självklart annorlunda, men extremt speciellt. Jag var på middag hos en av tjejerna i laget och såg den där ökända guldhjälmen.

– Ja (skratt). Jag har hört talas om den där hjälmen så himla mycket, sett bilder på den och hört tjejerna prata om den. Jag vet hur mycket det skulle betyda för dem att vinna igen.

Under onsdagen drar semifinalserien igång för Luleå Hockey/Mssk som möter Djurgården på bortaplan i den första matchen. Meaghan Mikkelson, som anslöt till laget efter OS, är taggad. Att hon blir nyttig för Luleå i guldjakten är det ingen tvekan om. På åtta matcher med sitt nya lag har hon producerat sex poäng.

– Nu måste vi bara spela vår bästa hockey i varje match om vi ska kunna vinna guldet. Men jag tror såklart att chansen finns, säger hon.

Brendan Mikkelson är mer säker i sin analys.

– Guldet är ert om ni vill ha det. Inte för att sätta press på er, men det här laget verkar ha en fantastisk gemenskap och det är ovärderligt när det kommer till slutspel. Det är bandet mellan lagkompisarna som tar dig framåt, framför allt om det kommer bakslag, säger han.

Meaghan håller med.

– Jag tror aldrig att jag har kommit in i ett lag så snabbt tidigare. Det är fantastiska spelare och ledare, alla har fått mig att känna mig som hemma. Från dag ett.

– Alla har varit fantastiska, men om jag ska nämna några så blir det Johanna Fällman, Jenni Hiirikoski och Emma Nordin.

– Den är jättebra. Men annorlunda, absolut. Mer fysiskt. Det är många skickliga spelare i ligan och nivån på spelet är hög.

Både Brendan och Meaghan Mikkelson trivs bra i Luleå och ser en framtid här. Han har kontrakt nästa säsong och räknar med att komma tillbaka.

– Visst kan saker och ting förändras, sån är hockeyn. Men jag trivs bra här och tills någon säger något annat siktar jag på att komma tillbaka, säger han.

För Meaghan är framtiden lite speciell. Hon har nämligen bestämt sig för att ta ledigt ett år från hockeyn efter den här säsongen. Hemma i Kanada har hon sonen Calder, två och ett halvt år, och målet nu är att bli tvåbarnsmamma. Men om allt går enligt planerna gör hon gärna comeback i Luleå Hockey/Mssk säsongen därefter.

– Luleå är definitivt ett alternativ i framtiden. Jag frågade min man häromdagen vad han skulle tycka om jag ville komma tillbaka hit och spela.

– Han jobbar heltid i Kanada så det är inte helt lätt, men han är extremt stöttande. Om det här är platsen där jag känner att jag kan utvecklas mest som hockeyspelare, och det kan det mycket väl vara, så skulle han backa mig.

Meaghan Mikkelson är glad. Efter flera månader utan sin man Scott och sin son Calder är de äntligen på väg till Sverige för att stanna under resten av slutspelet.

– Det har varit jobbigt att vara ifrån dem, framför allt min son Calder, men nu ser jag slutet på den tunga delen. Det känns kanon att de kommer hit. Jag har redan köpt en liten Luleå Hockey-tröja till min son och en mössa till min man, så då kommer att känna sig som hemma.

– Absolut, det måste de ju göra (skratt).

För Brendan Mikkelson väntar nu en resa hem till Kanada där han har sin fru Kate och sin hund Brady.

– Döpt efter Tom Brady, säger han och skrattar.

Trots slutspelsuttågen ser han fram emot att komma hem.

– Så är det alltid efter en lång säsong. Hemma är ju ändå alltid hemma.