I torsdags fick Luleå Hockey smaka på klyschan att släkten är värst. Först smällde Anders Grönlund till med sin första SHL-poäng någonsin. Sedan räddade han sitt Frölunda från ett annars givet mål från Johan Harju. Det var ingen dålig första SHL-match i Luleå för backen som fostrats i staden.
– Det var något nervigt på uppvärmningen men det släppte snabbt ändå, säger Grönlund om matchen.
Och hans första SHL-poäng blev grädden på moset.
– Jag var mer chockad att jag gjorde poäng. Jag kände bara: Oj! Så här nära har jag aldrig varit att göra mål, säger Grönlund och fortsätter.
– Det var absolut extra att göra min första poäng där. Det var extra speciellt med familj och släkt på läktaren. Sen har man ju Luleåkänningar i hela föreningen. Det är många i tränarteam och annat. Jag hade ju (Roger) Kyrö först i J20-laget och så var även Bulan med. Sedan tränade man med (Anders) Burström och andra profiler.
Pratade du något med spelarna under matchen?
– Växlade några ord med (Johan) Harju efter att jag lyckades komma emellan där vid ett farligt läge. Då växlade vi några snabba ord efter det där jag sa att det var tur att jag chansade och var på plats. Då svarade Harju att "Den där borde du ha gett mig", varpå jag svarade tillbaka, "Inte idag. Inte när jag är här för första gången.", säger Grönlund och skrattar till.
Harju och Grönlund känner varandra sedan drygt 12 år tillbaka då Grönlund kom upp i Luleås J18-lag. Redan då var siktet på en plats i A-truppen men den unga talangen fick aldrig en plats. Efter fyra säsonger flyttade han istället ner till allsvenskan och sedan dess har han via 11 olika klubbar, varav två utomlands, tagit vägen till SHL.
– Min väg har varit lite längre än dem flesta. Men jag har alltid trott på mig själv och det är därför jag har fortsatt. Samtidigt kunde jag aldrig varit gladare över chansen nu. Nu är jag mer förberedd än tidigare, säger Frölundabacken.
Har du några råd till dem som var i din sits och satt lite fast?
– Istället för att vara en junior som kommer upp och aldrig får chansen igen så våga vara ödmjuk mot dig själv. Utvecklas hela tiden men lär dig acceptera din egen förmåga. Alla inte kan göra allt utan man får ta den roll man passar för i laget och växa. Jag vet att jag var först offensiv och sedan defensiv nu mer men ändå gjort mer poäng än någonsin. Det tror jag beror på att jag blivit mer trygg med pucken. Får man chansen att utveckla sig i olika roller så ska man ta den och inte köra fast, säger 29-åringen.
Hur ser du på att återvända till Luleå en dag?
– Ja, jag kommer aldrig stänga några dörrar till Luleå. Samtidigt trivs jag enormt bra där jag är idag och är tacksam för chansen nu när man är en "late bloomer" som jag. Jag njuter så mycket jag kan varje dag och varje träning. Det här är ingen självklarhet för mig att vara i SHL så jag kommer alltid ta chansen.