Luleå Hockey/MSSK tog två segrar under helgen, 1–0 mot Djurgården följdes upp med 3–1 mot Linköping. Det som är noterbart är att Luleå förlorade skottstatistiken i bägge matcherna. Mot Djurgården 23–26 och mot Linköping 13–37.
Grahn tvingades alltså bara att kapitulera en gång på sammanlagt 63 försök från motståndarlagen.
Mot Linköping var det ett massivt bombardemang mot Grahn i målet under i stort sett hela matchen.
Men två sekvenser stack ut lite extra och Sporten är nyfiken på att höra hur huvudpersonen själv upplevde dem.
Den första sekvensen kom tidigt i den första perioden när Linköping spelade i numerärt överläge. Från pressläktaren räknades det in fem räddningar på tre sekunder av Grahn.
Det var stökigt där?
– Ja. Jag tänkte bara att det var att hålla benskyddet i sen så skulle det gå bra för de var väldigt nära mig där. Ibland förtjänar man lite tur också, säger Sara Grahn.
Men matchens delikatess bjöd Sara Grahn på i den tredje perioden när Luleå var i ledning med 2–1 och gästerna jagade kvittering. Hon räddade ett skott från kanten men sedan gick pucken upp i luften. Det som hände sen har man bara sett på cirkus förut när jonglörerna är i farten.
Kan du ta oss igenom den situationen?
– Jag kände att pucken touchade bakhuvudet på mig och det bara hände sedan. Jag drog bak plockhandsken bakom ryggen och sa till Ronja (Savolainen) att jag tror jag har pucken i plocken. Hon tittade ner och sa "Ja, det har du", förklarar Grahn och fortsätter:
– Det var väl kanske en liten turräddning men ja, det tar jag gärna.
Räddningen blev så l´klart matchavgörande och Luleå Hockey/MSSK kunde avgöra i tom kasse genom Josefine Persson.
Efter två perioders spel var skottstatistiken 6–25 och ställningen var 0–1.
Men det hade lika gärna kunnat vara 0–6?
– Så klart känns det bra men jag vet inte vad jag har gjort. Jag bara är där och har fått ett flyt i spelet samtidigt som jag känner mig väldigt lugn där bak, säger Grahn.
När Luleå Hockeys spel knackar ställs Grahn inför en lite ovan situation med tanke på hur mycket hon har att göra. Men det är inte något hon klagar över – tvärtom.
– Det är klart att det är en helt annan matchbild än vad jag är van vid. Men jag vet att vi är en tunnare trupp och att jag har en viktig roll i den. Jag måste kliva upp för att vi ska ha chansen att vinna varje dag, säger hon och fortsätter:
– Det är en roll jag tycker är väldigt rolig att ha och jag njuter av det.