Den stora följetongen den här veckan har handlat om Jan Sandström. Den 38-årige backen är fortfarande kontraktslös och vill inget hellre än att spela ytterligare en säsong med Luleå Hockey. Supportrarna vill inget hellre än att se Jan Sandström i Luleå Hockey. Då återstår det väl bara en sak – se till att Jan Sandström spelar i Luleå Hockey. Eller?
Visst hade det varit enkelt att förklara Janne som en ikon och ge honom ett kontrakt bara därför. Men i ett lagbygge finns det mycket mer som den sportsliga ledningen måste ta hänsyn till. Till exempel hur vill laget spela, vilken spelartyp/karaktär behövs i gruppen för att kunna genomföra det och framförallt vad finns redan i truppen? Det senare är en faktor som många verkar glömma bort.
Nu står sju backar under kontrakt. Fyra är spelare i sina bästa hockeyår. Två av dem, Ilari Melart och Brendan Mikkelson, har kanske sina största styrkor i defensiven, medan Craig Schira har mer offensiva verktyg. Men alla tre är så kallade tvåvägsbackar.
Viktor Amnér öste in poäng för Leksand förra vintern och ses framförallt som en offensiv back. Men 27-åringen har bara fem SHL-matcher på sitt cv, som junior med Mora 2008.
De andra tre är stora framtidslöften – i alla fall i klubbens ögon. Linus Nässén är precis som Amnér en offensiv back och fick vara med att känna lite på SHL förra säsongen. Pontus Själin är en tvåvägsback som spenderade en stor del av tiden i Asplöven förra vintern. Där var han stundtals ifrågasatt, men de gånger 19-åringen fick chansen i LHF visade han lite av potentialen som finns. Dessutom socutades han redan som 15-åring av Stefan "Skuggan" Nilsson och Ulf Engman, men valde då Leksand istället för Luleå.
Avslutningsvis finns också Christian Jaros. En nybliven 20-åring som var en av Luleås bästa backar under slutspelet och som tog med sitt spel till VM där han också varit en av Slovakiens bästa försvarare. Men trots succén talar allt för att Ottawa Senators, som äger rättigheterna till spelaren, vill att talangen ska spela ytterligare en säsong i SHL innan de skriver kontrakt. Det kan bli Luleås lyckoträff. För börjar Jaros hitta nätet vid de offensiva framstötningarna blir han ett svårstoppat vapen.
Vad saknas då i lagbygget?
Även om Luleå Hockey vägrar att kommentera det så är min känsla att Luleå Hockey letar efter en etablerad offensiv back. Det är också fullt logiskt med tanke på hur oprövad Viktor Amnér ändå är. De var intresserade av Kristian Näkyvä, men lyckades inte ro honom i hamn. Frågan är om det var plan A eller plan B. Här ligger också Luleås och Lars "Osten" Bergströms problem.
Jan Sandström är inte den backen. I bästa fall går det att räkna in honom som en tvåvägsback, men sanningen är nog att han snarare får ses som en defensiv pjäs i första hand. Där verkar valet ha fallit på Ilari Melart.
Personligen anser jag inte att det råder några tvivel om att veteranen håller för ytterligare en SHL-säsong. Han må ha passerat toppen av karriären, men bäst före-datumet ligger fortfarande något år fram. Det är en sådan smart och seriös spelare. Men om LHF förlänger kontraktet med honom får det följdeffekter. Spelarna som klubben tror på och som de utvecklar i juniorleden får inte den erfarenhet och istid som de behöver. Det kommer också stundtals bli svårt att ha med dem i träningsgruppen på grund av övertalighet, om även en offensiv back ska in. Är det bra för klubben, eller för laget?
De senaste åren har vi sett exempel på klubbar som håller fast vid spelare för länge. HV71 med David Petrasek och Johan Davidsson. Modo med Mattias Timander och Niklas Sundström. Jag säger inte att Jan Sandström är där ännu, men det kommer en tid då ledningen måste släppa taget om klubbikoner för att fortsätta vara konkurrenskraftiga. Därför har jag svårt att köpa argumentet att han ska ha ett kontrakt för lång och trogen tjänst. Det är för fyrkantigt. Och det blir sällan bättre när supportrar kräver vilka som ska spela i laget.
Däremot har jag svårt att förstå och acceptera hur det år efter år kommer fram uppgifter från spelare som inte får något rakt besked av Luleå Hockey. Visst agenter och spelare har egna agendor, men hade Luleå skött det snyggt hade Sandström aldrig lämnat den kommentaren via agenten. För faktum är att de för spelarens talan och säger ingenting som spelaren inte kan stå för.
Det är inte respektfullt gjort. Rent av ovärdigt mot en lojal trotjänare med sådan status och uttalad kärlek till klubben. Det sprider heller ingen bra reklam om Luleå Hockey som förening. Framförallt inte när högt ansedda spelare som Linus Omark och Linus Klasen framför kritiken. Där måste ledningen se sig i spegeln och lägga om strategin. För det är en sak när supportrar och vi i media tycker till. När klubbens egna ambassadörer – som Omark och Klasen ändå får anses vara – kommer med offentlig kritik.
Då står inte allt rätt till.