När Fredrik Glader blev ombedd att ta med ett personligt tillbehör till fotograferingen funderade han länge på vad som skulle representera honom som person.Hans familj och bekanta behövde inte lika lång betänketid.
– De var ganska eniga om fisket, uppenbarligen känner de mig bättre än vad jag gör, säger han och skrattar.
En fiskares bästa vän är tålamodet sägs det. Fredrik Glader beskriver sitt som snudd på psykotiskt.
– När jag fiskar är jag oerhört nördig. Om jag får fisk på ett ställe kan jag stå där och nöta i flera timmar.
Har du användning av samma egenskap i arbetet som idrottsledare?
– Det tror jag. Precis som att jag kan stå på samma sten i flera timmar om jag vet att det går fisk där, kan jag nöta en spelövning tills den verkligen sitter, eftersom jag vet att det ger resultat.
Förra säsongen bar det hela vägen till SM-guld. Ett ögonblick som tränaren alltid kommer hålla väldigt högt. Men när slutsignalen gick var inte tankarna på efterfesten eller guldbanketten.
– Jag kände mest en lättnad. En lättnad över att det var över, att det skulle bli skönt att få sova ut och vara med familjen. Inte den här euforiska glädjen som jag såg att spelarna hade, men självklart gläds jag med dem och är jäkligt stolt över att allt det hårda jobb som de la ner till slut belönade sig.
Hur kunde då den nya organisationen Luleå Hockey/MSSK besegra regerande mästarna Linköping trots underläge efter den första finalmatchen.
För att förklara det använder Fredrik Glader ett uttjatat ord, men för honom betyder det allt. Karaktärer.
– Vi lyckades få ihop en grupp med fantastiska personligheter som både drev på varandra för att göra gruppen bättre, men som också var goda lagkamrater och gjorde det som behövdes för lagets bästa, utan att trampa någon på tårna.
– När vi mötte Linköping under säsongen tyckte jag hela tiden att våran prestation blev bättre, medan deras blev sämre. Vi visste att det skulle betala sig till slut.
För att hitta rätt personligheter valde Fredrik Glader att boka samma hotell som det finska landslaget bodde på under ishockey-VM i Malmö 2015. Då hade han redan siktat in sig på några av deras främsta spelare på isen, men tränaren ville vara säker på att de skulle fungera i omklädningsrummet också. I största hemlighet studerade han deras beteende under turneringen.
– Jag åt frukost och lunch samtidigt som dem för att se hur dem uppträdde i en lite mer avslappnad miljö. Jag pratade också mycket med Finlands förbundsledning och fick möjligheten att ställa frågor till dem om spelarna. Det gav mig en större trygghet när vi försökte att rekrytera dem.
Gjorde du samma sak i Kanada nu också?
– (Skratt) Det var lite svårare att hitta rätt hotell i år. Där är ju inte spelarna lika lättillgänglig som de kanske är här. Det var lite svårare att komma extremt nära inpå, men jag känner mig ändå trygg i de värvningar som vi har gjort. Jag har haft otroligt bra hjälp av landslagsspelarna i vårt lag också.
På sikt, är du sugen på att jobba med landslaget?
– Jag vet ärligt inte. Självklart skulle det vara en stor ära att representera sitt land, men jag skulle inte ha något problem att jobba för en annan nation heller. På sikt tror jag att jag skulle vilja prova på att jobba internationellt, men samtidigt har jag kanske varit en av de största kritikerna mot hur landslaget bedrivs, så jag tror inte jag är den första som blir tillfrågad här i Sverige i alla fall.
Förra säsongen sågs Luleå som en utmanare av många. Även om Fredrik Glader gärna påminner om att Linköping öppnade bakdörren åt sig själva och utmålade Luleå som guldvinnare. Det här året råder det inga tvivel om att det är LHF/MSSK som är laget att slå och Luleåtränaren trivs med favoritskapet.
– Det glädjer mig. Då tycker uppenbarligen folk att vi gör någonting bra och det ser jag som positivt. Vi vill gå hela vägen igen och det är alltid utmaningen för mig. Att göra resan och få det där ögonblicket där vi får fira det hårda jobbet tillsammans. Det vill vi göra igen.