Det var en oerhört rörd Fredrik Glader som mötte upp media ute på isen några minuter efter avslutad medaljceremoni.
När båsdörren öppnades och Luleåsupportrarna släpptes in på isen ville en efter en krama om Glader. Och när dottern dök upp brast det för Luleåtränaren. Tårarna rann när han lyfte upp henne i en lång björnkram.
– Jag hittar inte ord. Det är så mycket tid, så mycket energi, så mycket som ligger bakom det här. Så jag vet att det är familjen som är ens stöttepelare. När dottern kom fanns inga gränser. Jag är ruggigt glad, sade en omtöcknad Fredrik Glader.
Vad känner du just nu?
– Det är magiskt. Jag älskar Luleå som stad och Norrbotten som län. Jag älskar människorna som tar till sig idrottsstjärnor oavsett kön. Utan de människorna blir det ingenting. Jag finner inga ord.
Totalt var det över 8 000 åskådare på läktaren på de två finalmatcherna i Coop Norrbotten Arena. Matchserien var utjämnad till 1–1 efter att Linköping vunnit fredagens match. Pressen låg på så vis på Luleå, som haft svårt att få hål på Florence Schelling, Linköpings målvakt, i serien. Men den här gången blev det islossning.
– Det handlade om exakt samma förutsättningar som för två år sedan, då vi inte hade gjort mål på bortaplan. I dag tar vi puckarna mot mål, skapar kaos och får utdelning. Det är Sveriges två bästa hockeylag som gör upp om det och i dag jobbar vi till oss marginalerna, säger Glader.
Pressen har varit stor på Luleå i år, som vann grundserien i stor stil.
– Vi har delat upp det i små mål, en match i taget. Och bara sett det som varit framför oss. Historian kan vi inte påverka. Vi har levt här och nu.
Vad händer senare denna lördag?
– Ingen aning. Det enda jag funderar på nu är att hämta min minsta dotter som är hos sin mormor i stugan. Då vet jag inte om jag måste ta taxi eller köra själv. Men det enda jag känner är bara att jag vill åka och hämta henne.
Du verkar nästan mer berörd än för två år sedan när ni vann guld?
– Ja, jo. Det är på olika sätt. Man vet vilken uppoffring man gör och den tid vi lägger ner. Framförallt tjejerna i klubben och min familj.